Det svajade när jag gick de få stegen bort från vårt hus till deras. Vad säger man? Jag fick inte fram ett ljud. Bara tårar. Ingen sa något. Vi gick in och satte oss i köket. Mitt emot mig satt en vacker kvinna i min egen ålder tärd av sorg och smärta. Det kändes skönt att sitta där på något vis. Det värkte i hela min kropp. Jag kan inte i min vildaste fantasi veta hur det värkte i denna sköra kvinnas kropp. Syskonen tittade nyfiket på oss och gav mig möjlighet att prata.
Nu när jag kommit hem tänder jag ett ljus. Ett ljus för Elin.♥
Kram Anna
Bra gjort Anna Jag önskar jag hade samma mod. Kram
SvaraRaderaJag var så rädd när jag gick dit men sen kändes det verkligen bra. Lovisa tyckte nog så också.
SvaraRadera// Kram Anna
Du gjorde helt rätt Anna. När min lillebror dog sa min mamma att det jobbigaste var de människor som inte sa något. De som låtsades att inget hade hänt eller som undvek henne.
SvaraRaderaDet viktiga är inte vad man säger. Det viktiga är att man visar att man bryr sig.
Kram på er i er svåra stund