torsdag 27 februari 2014

Jag älskar appar!


Alltså appar!!! Appar är så himla bra och det blir inte alls bökigt att redovisa sin dag. Den sköter ju allt. Den här bilden visar på en verkligen snabbmatsdag. Inga långkok här inte. Tisdagar är dessutom en lång arbetsdag. Hur som helst kan man se att jag åt en Kesella. Vanilj står det men jag valde en Citrus. Citrus stod inte med i registret men ghaaa!!!! 11 ProPoints.... Det innebär att det bara får bli till fest om jag vill vara mätt en hel dag ;)


Att tjäna in bonus också är inte fel. Genom att ta en rask promenad med hunden i skogen i ca 45 min ger 5 ProPoints. Både friskt och nyttigt och framför allt en sporre. 

Jag måste tacka för att fin respons jag fått. Instagram, bloggen och på Facebook. Kände verkligen ända in i själen hur det värmde och satte fart på jäklaranamma! Tack.






Varje gång jag motionerar ute använder jag mig av Endomondo. Enbart för att jag ska ha lite koll på avstånd och förbättringar. Redan på en vecka går jag samma runda 5 min snabbare än förra veckan. Skogsrundan blir lite jobbigare för det är upp och ner hela tiden. Hur friskt som helst! Tydligen är vi många som tycker det för jädrar vad folk jag möter i spåren!


Torsdagar ska ju det bjudas på burgare hos oss med start idag! Idag blev det Aloha Hawaii-burgare med ananasringar och BBQ-sås. Fast vi bytte ut BBQ-såsen mot gräddfil, chillisås, svartpeppar, chillipeppar och salt istället. Funkade utmärkt. Vi valde bort pommes och la till var sin skiva bacon istället. 

Brödet bakade jag snabbt ihop innan promenaden. En unge skulle till träningen så det gäller att planera varenda sekund i det här sällskapet!!! 17 ProPoints blev hela måltiden. Det är ganska många men å andra sidan helt ok.



Igår var det dags för första vägningen och vågen visade på -2 kg. Jag är jättenöjd för trots allt har jag inte varit hungrig en enda gång och jag har fått kämpa för att äta alla mina ProPoints. Det är inget vidare svårt att vara viktväktare och jag undrar gång på gång varför jag inte börjat tidigare. Men jag var väl inte redo helt enkelt! Mitt första delmål är 5,5 kg. Små steg, ett i taget. 


Mina tulpaner börja sjunga på sista versen..ungefär som Mello. En deltävling kvar på lördag och jag tycker den är så kass, så kass. Tacka vet jag Schlagerkungens repertoar där texten sitter på första försöket!

Let´s Dance börjar i morgon och det är mitt verkliga favoritprogram. Inga intriger bara vackra människor som gillar att dansa en och annan tango. 

Nu är det natti natti. Kjell jobbar sista skift och då är jag alltid som en zombie. Sena kvällar och tidiga morgonar!

K Ä R L E K   

tisdag 25 februari 2014

Nakenheten, ärligheten och beslutet


När man klär av sig naken... inte bokstavligen låter kläderna falla till golvet och stå där helt blottad utan mer gå på djupet av vad som finns där inne. 

Länge har jag funderat på mig själv och försökt komma mig själv in på vad och vem som är jag, vad som  står för mig. Det är inte lätt men jag är där nu. Jag har kommit dit. På fullaste allvar och gladaste skratt.


Jag tog beslutet
Ni som följt mig på bloggen genom åren och ni som känner mig privat vet vid det här laget att det är antingen svart eller vitt. Högt eller lågt. Jag har kommit dit. Insikten gör att jag bara måste göra något och jag gjorde det. Tog beslutet. Lite skraj är jag trots allt. 

Jag har varit med förr. Jag har prövat och experimenterat och haft mig. Köpt böcker, prenumererat på tidningar. Läst på och fördjupat mig. Antagligen kunde jag ha en utbildning som kostråd, dietist eller rent av som PT. Fast en PT brukar vara snygg och vältränad och musklerna på rätt ställe. Lite lagom hipp så där. Men jag är inte alls där även om jag har kunskaperna. 

Nej istället är jag en överviktig dam som vägrar bli gammal. Som flamsar runt med vänner och där nivån ibland är så låg, så låg! Men jag trivs med att flamsa runt. På jobbet får man vara glad men ändå disciplinerad. På fritiden äger jag min tid. 

Just det här med övervikten har varit mitt stora dilemma. Jag behöver verkligen ta tag i det. Och jag tog beslutet. Förra året gick jag med i något som kallades 100-dagars. Det innebar att man inte skulle äta socker, kakor, glass, godis, chips osv.. Detta gick hur bra som helst och jag la till "lite" träning på schemat också. Jo, jag tecknade mig på två år nere på gymmet. Jag struntade om jag var mest otränad på hela gymmet. Där snygga killar och tjejer gled omkring så där lagom svettiga. Jag stortrivdes och kilona rasade. Tjugo stycken feta kilon ramlade av och jag kände mig mycket piggare. 

!00 dagar gick och när dagen D kom så ville jag testa hur det var att åter dricka min värsta kompis, Cola light. Smög ner till affären och svepte den. Usch och fy vad den smakade. Och DÄR...där kunde jag ha fortsatt med mitt nya härliga liv. Nä, istället kom påsken som är min största fiende av alla. DÄR...faller jag alltid. Helt handlöst, rätt i marken utan att resa mig. Kroppen värkte av all träning. Jag tillbringade minst två timmar om dagen i tre månader på gymmet. Crosstrainer, cykel, löpband och ett och annat bodytoningspass. Jag gick från två kilo på skivstången till tjugofem på en vecka. 

Ni ser ju. Svart eller vitt. Högt eller lågt.Jag var helt förvärkt i armar, fötter och ben. 

Jag testade ganska snabbt i det samma att fortsätta vara hysterisk och hoppade på LCHF. Goda ostar, grädde och goda ostar igen. Kylskåpet fylldes av bacon, ägg, smör, grädde. Ungarna klagade. Det fanns aldrig något som de ville ha. Det var svårt att handla men jag fortsatte envetet. OCH jag vill säga att jag beundrar de som äter LCHF på ett sätt. Jag vet att det för många blivit en livsstil men den passade inte mig. Ena dagen var det LCHF och sedan var det krångligt, jag var sugen på potatis och pasta, bröd.framför allt. Jag som bakar bröd i alla former. Nä, jag gjorde slut med LCHF. 

Nu har det gått en tid och jag är fullt beslutsam att fortsätta min kamp. Jag har blivit inspirerade av att jag  vill äta all mat. Inget ska vara mer förbjudet än det som inte är bra för min diabetes. 

Jag har förberett mig i massor och nu är jag igång. Skrev in min på Viktväktarna och där är jag nu. Laddat ner appen och ätit alla mina ProPoint som jag ska. Det ska bli annat här på bloggen. Jag hoppas att ni stannar. Men det kommer att kanske bli en förändring och den kommer jag att dela med mig av. För de eller den som vill följa med på min resa så är ni välkomna att kliva på tåget för nu kör vi. 


I morgon kommer jag att väga mig efter min första vecka som viktväktare. Det känns bra förutom att min våg är en gammal klenod från artonhundra frost men en ny ska få flytta in hos mig på söndag. Tills dess får jag hålla till godo med den.

Jag tänker också fortsätta på gymmet med inte lika intensivt. Promenader i skogen med hundarna får bli mer viktigt. Frisk luft och lite egentid med jyckarna och Winnerbäck i öronen. Det är livet.



Lite mer grönt tillsätter jag i livet. Kanske i form av en färsk krydda eller kanske en grön tröja!
Jag har ett första mål som viktväktarna 5,5 kg satt. Sedan får man ett nytt delmål. Det får ta den tid det tar och jag har en belöning vid 10 kg och det är en hel helg som jag ska bjuda min på. En helg på Spa. Jag är inte säker på vilket spa jag väljer men det lutar åt Strandbaden i Falkenberg. 




Hur som helst - Jag tog beslutet.


K Ä R L E K 

torsdag 20 februari 2014

När man börjar längta efter mer....


Visst är det så att i slutet av februari börjar alltid den där längtan efter plantering. Ett litet frö får liv och det utvecklar sig till en späd planta. Vissa år har jag hela huset fullt med krukor som sedan ska sättas ut så fort det blir varmt och frostfritt. Andra år vill jag inte se krukor på fönsterbrädorna utan köper färdiga och är tacksam för att det finns blomsterhandlare! I år har jag inga Mårbackor att dela. De var gigantiska förra sommaren men de frös bort en höstnatt. Det kanske blir helt andra växter i lådorna i år. Jag gillar lavendel och lite mer av dem kan det nog bli mer av! När vi bodde i Öxabäck hade vi ett gigantiskt växthus och jag toksaknar det. Ångrar nästan att jag inte tog med det.... Vi har dock ingen plats för det i vår lilla trädgård. Där fanns det vindruvor, tomater, gurkor, passionsfrukt och massa blommor.

Först ut i krukorna är alltid påskliljorna. Då är jag som lyckligast. Påsken är min bästa högtid . Den är prestigelös och man kan bara ta det lugn. Träffa vänner och dricka äggtoddy! Förra året hade vi pyjamasparty med kompisgänget och vi hade hyrt en badtunna som vi satt under stjärnorna och sjöng och drack! En badtunna står också högt upp på önskelistan. 

I år kommer vi att komma hem på långfredagen så att vi får lite påsk också. Det var jag lite noga med när jag bokade resan. Vårt påsklov ligger veckan före påsk i år och därför är det skönt att få tre påskdagar hemma! Det blir mysigt och avslutas på annandag påsk med fotboll i Skåne! 

Ska nog surfa runt och skaffa mig trädgårdsinspiration.

K Ä R L E K


tisdag 11 februari 2014

Från långfrukost till USA


Vaknade till fågelkvitter idag! 

Jag kunde inte förmå mig att gå upp utan låg länge kvar i sängen. Det kändes dessutom skönt att inte stressa iväg med ungar, jobbväska och annat. 

Dagarna rusar naturligtvis i väg när man är ledig men det gör ingenting eftersom det går fortare till våren. Igår tillbringade jag kvällen på klädparty. Inte riktigt min grej, trodde jag, men blev grymt inspirerad över att det fanns så mycket fint ändå. Det blev en tunika som fick följa med hem denna gång. Är bjuden på ett party till om ett tag och då får det bli en kofta. 




Köpte nytt te igår och det var vansinnigt gott. Vi sitter vid köksbordet och äter långa frukostar. Livet är gott. En stund när vi åt såg det ut som om det skulle spricka upp och solen titta fram men idag får man nog vara glad åt det lilla.



Idag ska jag planera vår USA-resa. I helgen bokade vi hotellrum i Miami där vi ska sova första natten. 
Tänk att det är så himla länge sedan jag var där sist. 28 år har passerat. Det är ju nästan så man kan ställa in sig i ledet över dinosaurier! 
Men vilket äventyr det var! Vissa saker vill jag inte ens tänka på men det mesta var full ös.
Letade lite i gamla fotoalbum och valde ut väldigt lugna kort i sammanhanget.

Minns så väl när jag köpte detta vykortet på flygplatsen i New York. Tyckte det var så coolt och häftigt. Lite drar jag på munnen än i dag när jag ser det. Korvgrillning fick en ny innebörd!


Lite suddiga kort med en gammal dålig kamera. Fast ny för mig på den tiden! 


Men Gud, vad man tillbringa mycket av tiden på Miami Beach. Underbara 1986.


Minns hur snabbt vädret kunde ändra sig och en och annan tyfon upplevde jag också!


Ha-ha-ha denna bjuder jag på! Ser ut som en blandning mellan bröderna Herreys och en soltorkad tomat. Vilken frisyr!!!!! 


Ett besök på Disney gjordes givetvis. 




De ser så där typiskt amerikanska ut, ungdomarna! 


Några veckor på Hilton Head Island. Minns vilka stränder det var men för övrigt vet jag inte så mycket om ön. Får väl googla lite på den. Vi såg delfiner som kom in nära land och snäckor som var stora och som åkte ner i väskan!


En helg på Key West och det var nog det närmaste paradiset man kom. Så fina stränder och underbara hus. 


Key West. Jag skulle så gärna åka dit igen men vår tid räcker inte till när vi är i Florida. Tänk en vecka till och några dagar här :) 

Mitt sista stopp i USA var i Houston, Texas. Min mammas syster bodde där och det var ett trevligt besök. Inte så att jag har någon större längtan tillbaks dit men är kul att ha varit där!



Finns många ställen som jag vill besöka när vi åker dit men vi är nöjda med de platser vi bestämt oss för. Sanibel Island är ett av dem. 

Tänk att planera resa är halva nöjet!!! 


K Ä R L E K 

söndag 9 februari 2014

Det där fina vi minns..


Några veckor kvar...

Eller kanske några veckor kvar till några veckor!

Hur som helst bubblar våren inom mig och jag ser fram emot många roliga händelser som ligger och väntar på oss. Mest av allt ser jag naturligtvis fram emot vår USA-resa. Kanske blir lite snuvad på den svenska våren de två veckor som vi är iväg men man kan ju liksom inte få allt.

Just nu är det sportlov och en veckas ledighet sitter fint mellan nationella prov och annat. Det där med att inte ha dagarna planerade in i minsta detalj. Ligga och dra sig på morgonen samtidigt som man varit uppe längre än vanligt kvällen innan. En liten vinkväll. med goda ostar efter ett träningspass på gymmet. 

Vet inte om det stämmer men jag längtar mer än någonsin efter våren och undrar givetvis om det har med åldern att göra. Det mörka, dystra ligger inte för mig. Visserligen gillar jag att tända ljus men det gör jag de ljusa stunderna också!

Man ser liksom små tecken att det ljusnar om morgonen. Det är inte heller mörkt när man stänger igen dörren till skolan på eftermiddagen. Kroppen svarar på allt :)

Det blir liksom naturligt att börja tänka på april och maj. Semestern och ja ni vet allt det där goda. Ibland får jag bara stoppa mig själv och säga åt mig att njuta av livet runtomkring.

Det är ju det som är livet. Jag vet att man inte ska längta framåt utan fånga de där ögonblicken här och nu.

Det där som man inte kan få tillbaks som bara försvann. 

I förra veckan förlorade min man sin far. Mina barn sin farfar. Jag min svärfar. Livet är kort och skört. Plötsligt inser man hur mycket man borde ha gjort. Alla tankar som förblev tankar och inte blev handlingar. Skuld över det. Men i vårt minne lever han kvar så som sista gången vi sågs. Vi ska ha ett alldeles eget ställe där vi minns. 

K Ä R L E K