tisdag 25 februari 2014

Nakenheten, ärligheten och beslutet


När man klär av sig naken... inte bokstavligen låter kläderna falla till golvet och stå där helt blottad utan mer gå på djupet av vad som finns där inne. 

Länge har jag funderat på mig själv och försökt komma mig själv in på vad och vem som är jag, vad som  står för mig. Det är inte lätt men jag är där nu. Jag har kommit dit. På fullaste allvar och gladaste skratt.


Jag tog beslutet
Ni som följt mig på bloggen genom åren och ni som känner mig privat vet vid det här laget att det är antingen svart eller vitt. Högt eller lågt. Jag har kommit dit. Insikten gör att jag bara måste göra något och jag gjorde det. Tog beslutet. Lite skraj är jag trots allt. 

Jag har varit med förr. Jag har prövat och experimenterat och haft mig. Köpt böcker, prenumererat på tidningar. Läst på och fördjupat mig. Antagligen kunde jag ha en utbildning som kostråd, dietist eller rent av som PT. Fast en PT brukar vara snygg och vältränad och musklerna på rätt ställe. Lite lagom hipp så där. Men jag är inte alls där även om jag har kunskaperna. 

Nej istället är jag en överviktig dam som vägrar bli gammal. Som flamsar runt med vänner och där nivån ibland är så låg, så låg! Men jag trivs med att flamsa runt. På jobbet får man vara glad men ändå disciplinerad. På fritiden äger jag min tid. 

Just det här med övervikten har varit mitt stora dilemma. Jag behöver verkligen ta tag i det. Och jag tog beslutet. Förra året gick jag med i något som kallades 100-dagars. Det innebar att man inte skulle äta socker, kakor, glass, godis, chips osv.. Detta gick hur bra som helst och jag la till "lite" träning på schemat också. Jo, jag tecknade mig på två år nere på gymmet. Jag struntade om jag var mest otränad på hela gymmet. Där snygga killar och tjejer gled omkring så där lagom svettiga. Jag stortrivdes och kilona rasade. Tjugo stycken feta kilon ramlade av och jag kände mig mycket piggare. 

!00 dagar gick och när dagen D kom så ville jag testa hur det var att åter dricka min värsta kompis, Cola light. Smög ner till affären och svepte den. Usch och fy vad den smakade. Och DÄR...där kunde jag ha fortsatt med mitt nya härliga liv. Nä, istället kom påsken som är min största fiende av alla. DÄR...faller jag alltid. Helt handlöst, rätt i marken utan att resa mig. Kroppen värkte av all träning. Jag tillbringade minst två timmar om dagen i tre månader på gymmet. Crosstrainer, cykel, löpband och ett och annat bodytoningspass. Jag gick från två kilo på skivstången till tjugofem på en vecka. 

Ni ser ju. Svart eller vitt. Högt eller lågt.Jag var helt förvärkt i armar, fötter och ben. 

Jag testade ganska snabbt i det samma att fortsätta vara hysterisk och hoppade på LCHF. Goda ostar, grädde och goda ostar igen. Kylskåpet fylldes av bacon, ägg, smör, grädde. Ungarna klagade. Det fanns aldrig något som de ville ha. Det var svårt att handla men jag fortsatte envetet. OCH jag vill säga att jag beundrar de som äter LCHF på ett sätt. Jag vet att det för många blivit en livsstil men den passade inte mig. Ena dagen var det LCHF och sedan var det krångligt, jag var sugen på potatis och pasta, bröd.framför allt. Jag som bakar bröd i alla former. Nä, jag gjorde slut med LCHF. 

Nu har det gått en tid och jag är fullt beslutsam att fortsätta min kamp. Jag har blivit inspirerade av att jag  vill äta all mat. Inget ska vara mer förbjudet än det som inte är bra för min diabetes. 

Jag har förberett mig i massor och nu är jag igång. Skrev in min på Viktväktarna och där är jag nu. Laddat ner appen och ätit alla mina ProPoint som jag ska. Det ska bli annat här på bloggen. Jag hoppas att ni stannar. Men det kommer att kanske bli en förändring och den kommer jag att dela med mig av. För de eller den som vill följa med på min resa så är ni välkomna att kliva på tåget för nu kör vi. 


I morgon kommer jag att väga mig efter min första vecka som viktväktare. Det känns bra förutom att min våg är en gammal klenod från artonhundra frost men en ny ska få flytta in hos mig på söndag. Tills dess får jag hålla till godo med den.

Jag tänker också fortsätta på gymmet med inte lika intensivt. Promenader i skogen med hundarna får bli mer viktigt. Frisk luft och lite egentid med jyckarna och Winnerbäck i öronen. Det är livet.



Lite mer grönt tillsätter jag i livet. Kanske i form av en färsk krydda eller kanske en grön tröja!
Jag har ett första mål som viktväktarna 5,5 kg satt. Sedan får man ett nytt delmål. Det får ta den tid det tar och jag har en belöning vid 10 kg och det är en hel helg som jag ska bjuda min på. En helg på Spa. Jag är inte säker på vilket spa jag väljer men det lutar åt Strandbaden i Falkenberg. 




Hur som helst - Jag tog beslutet.


K Ä R L E K 

17 kommentarer:

  1. Tuffa du! Det kommer att gå bra!
    Med viktväktarna går det vägen!
    Önskar dig stort lycka till!
    Stor varm lyckokram!
    Hejaheja...

    SvaraRadera
  2. Underbart då är vi två som kan peppa varandra! Jag vägde in mig för två veckor sedan. Har osså testat Lchf men passade inte mig, gick fassen upp i vikt ju... Men Viktväktarna det funkar jag vet det efter första graviditeten gick jag ner 15 kg så ja jag vet det funkar för mig i alla fall! Nu har jag dock två graviditeter att jobba bort... Tycker tom att det är kul att räkna points :) tokig? ja jo lite! Heja heja!

    SvaraRadera
  3. Du är så duktig! Jag beundrar dig!!

    SvaraRadera
  4. Jag tycker det låter fantastiskt Anna! Vilken glöd! Vilken kraft. Ofta är det ju så att det är själva beslutstagandet som är det svåra. Sedan när man väl bestämt sig är det inte lika jobbigt längre. Självklart kommer dippar och dalar, men jag tror att med support klarar du dem också. Att hitta sin egen balans. Sin egen intre motivation. DET är det viktigaste.
    Önskar dig All Lycka Till på vägen!!!!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för dina fina ord Saltis 💕

      Radera
  5. Duktiga du! Jag blir så inspirerad och din ärlighet är befriande - det är tufft att ha hitta rätt, få vikten att stanna där man vill och hitta en livsstil som fungerar.

    Jag tror på förändring men tror på en som är hållbar och realistisk. Man ska må bra på in- och utsidan. Det får ta tid. Det ska fungera. Att hitta alternativ och ett nytt livsmönster får ta tid.

    Härligt att du bloggar igen vännen!!!!

    KRAM och jag hejar på dig, massor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack finaste Lotta! Ja någon gång kommer man till insikt på något vis! Hamnade där till slut :)

      Kramisar i massor!

      Radera
  6. Hej Anna!
    Jag fyller på i Lottas anda ovan, modigt och ärligt av dig att dela med dig av dina tankar och erfarenheter. Har aldrig bantat, skulle nog vara hopplöst dålig på det och har inga råd att komma med, men hundpromenader i skogen låter toppen och långsiktigt tänk. För det ska ju vara gott å leva!
    Alltid varit så imponerad av dig att du burit, fött och uppfostrat 7 barn! Jag har fullt upp med mina två!
    Ha en toppen dag Anna! Jag har just varit på barnvagnsrunda med hunden och slås ännu en gång av snödropparnas skönhet!
    Kram Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anna!

      Tack för dina fina ord. Att ha sju är som att ha två, Samma monent som ska göras :)

      Kram Anna

      Radera
  7. Brutalt ärligt, Anna! SÅ bra skrivet!
    Hejar på dig. JAG går själv alltid på ngn diet. Jämt. Vill alltid gå ner i vikt. Just nu kör jag en poppisvariant som är het hemma. Det funkar.
    MEN jag vet att VV är det enda raka i längden. Man får äta allt, man lär sig rätt. Inet förbjudet.
    LCHF är absolut inget för mig. Skulle må dåligt att inta sådana fettmängder och inte få äta frukt och annat som jag kräver.
    HATTEN av. HEJA DIG!!
    Gick själv ner 15 kilo på VV då jag fått Karolina. ALLT kräver vilja till max. Det är i huvudet det hela sitter.
    KRAMAR, och detta grejar DU!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj! Nu blev jag nyfiken...!!!! Ja, det där med vikten är alltså...ja du vet!
      Duktig du var som gått ner 15 kg med VV. Jag hoppas och tror på det!

      Kramar!!!

      Radera
  8. När beslutet väl är fattat så har man kommit en bra bit på väg. Bra jobbat!

    Jag hejar på dig!

    SvaraRadera
  9. Löve ya!!
    Du bara delar av hela ditt hjärta o det med att inte växa upp, flamsa med vänner...som om du beskrev mig!!

    Klem Anna

    SvaraRadera