Den gode grannens goda nya år! Redigerad version!

•*¨*•♫♪♪♫•*¨*•.¸¸♥¸¸.•*¨*•♫♪♪♫¸.•*¨*•♫♪♪♫•*¨*•.¸¸♥¸¸.•*¨*•♫♪♪♫*¨*•


HAPPY NEW YEAR.............................................HAPPY NEW YEAR!!!!!!


...som vanligt startade dagen när han slog upp ögonen. Men detta var inte vilken morgon som helst. Detta var årets sista dag och Sylvester hade namnsdag. På tal om att slå upp ögonen var detta lite överdrivet då han knappt fick upp ögonlocken. Han såg något skäggigt om sin vänstra sida och det var då han mindes. Den avdankade fotbollshunken som numera tränade ett elit-satsarlag från förorten till Kinna. Han mindes och han våndades. Inte över att fotbollshunkens nyblivna tränarjobb utan över matchen. Sanningen: Han vaknade och fick inte upp ögonlocken ens så han kunde urskilja vem som låg brevid och snarkade och småsläppte sig hela tiden. Han kände doften och han hörde det där ljudet. Han borde inte ha tagit de där fyra sista shottarna med HV-supportrarna. Men han mindes att han inte var svårövertalad i det läge. Far a way från det han lovat frun. Pizza och en öl hade det hetat. Jo, jo vem trodde på Rödluvan!

Det enda som han gladdes över var att det var just motståndarlaget som var motståndarlaget. Hans korplag hade tagit nya vändningar denna säsongen och han seglade på små moln hela hösten. Små-Hiawatherna hade visat eller mer försökt visa att de ville slåss på de stora arenorna. Och vad säger man! Lite förvånade var vi många som höjde på ögonbrynen när det visade sig att Små Hiawatheran tålmodigt klamrade sig fast i totempålen. Här skulle det inte grävas ner någon fredsyxa.
Sanningen: Jo, han gladdes fortfarande över att det var motståndarlaget som var just motståndarlaget och inte de där kafferepskärringarna från Norgetrakten men det var något annat som gnagde honom. Den där kameran som envist surrade omkring i Kinnarpsarenan oroade honom.

Men säg den lycka som varar för evigt!! Numera är ställningarna iordningsatta och ingen höjer längre på ögonbrynen. Sanningen: Detta är sanningen.


Han hade förstås varit lite styv i korken då han skrev på sin facebooksvägg med bild och allt att här minsann skulle det tas 3 poäng. Att han aldrig lärde sig. Det funkade ju inte. När Morten Ask gjorde 1-0 kände han inte det minsta oro. Visserligen hände det inte mer i första perioden men han gnuggade sina händer när domaren blåste igång den andra. Efter redan en minut och sex sekunder tappade han kroppshållningen. Jukka Voutilainen chippade lätt in 2-0 spel fem mot fyra. Nu jävlar! Han började använde de fula orden han kunde. Både de som var hyfsat fula och de som var liite grövre. Det varade i exakt i sjutton minuter för sedan var det dags för Jesse Joensuu att visa att Små-Hiawatherna inte alls hade på de stora arenorna att göra. Han förstod att det gällde att inte reta upp blodtrycket alltför mycket men insåg att Indianerna blev totalt utklassade och utbuade. När till slut Oscar Sundh punkterar matchen med 4-0 fick han nog. Sanningen: Jodå alla sina grövre vokabulär hade han använt men han hade även tagit till med hårdhanskarna. Med båda händerna riktade mot domaren hade han pekat Fuck you mot honom med resultatet att få en tillrättavisning av mannen i randig mysoverall där på isen. Just detta moment är han oroad över och det var ju det här med kameran..


När han där på den sista av årets dagar vaknade och hade på sin vänstra sida hittat en skäggig sak som var en avdankad fotbollshunk kunde han inte annat än att känna lättnad. Trots förlusten och trots säker degradering till de lite mindre hockeyrinkarna så var det inte FBK de hade förlorat mot. Det ena vägde in det andra. FBK hade tagit en promenadseger över Timrå. Det var snäppet värre. Sanningen: Han räknar på sina fingrar hur många i bekanstskapskretsen som hade observerat honom i Kinnarsparenan denna näst sista dag år 2011. Han hade inte räknat med att alla som spelade Ananascupen i Arenahallen, Kinna denna nyårsafton hade haft honom som det stora samtalsämnet för dagen!!! Valle, hans kompis hade förvisso sett deppig ut när tavlan visade på siffroran 4-0 men hans lilla samtal med randiga onepiecen...Ja den visas säkerligen i Agnetas nyårskarameller...

Men väl nere i hotellrestaurangen kunde han inte äta. De lockade med fil, cornflakes, musli, äggröra, pannkakor, bacon, stekt Halumi, frallor men NEJ, han kunde inte äta. Och detta som trots allt var projektets no 1. Tankarna var på annat håll. Hur skulle han kunna möta henne. Än en gång skulle hon få rätt och det gjorde honom galen! Han hade knappt sett till henne på hela hösten med undantag för en Halloweenfest och en glöggfest. Att detta skulle drabba honom igen. Förmodligen skulle hon inte nämna ett endaste ljud om gårdagen utan mer le lite löjligt och ungefär skulle det betyda " Jag vet och du vet men jag behöver inte säga något". Sanningen: Han tog en tallrik yoghurt som han satte ner vid bordet och som han lämnade totalt orörd like a virgin.


Det där med nyårslöften kanske ändå inte var så tokigt. Om han skulle försöka sig på ett. Om han tog två tärningar och kastade lika skulle han kanske kunna se världen med andra ögon. En liten glimt av kärlek eller medmänsklighet. Det kanske fanns någon mening med det. Han visste ju inte förrän han hade provat. Sanningen: Detta skulle bli hans snälla år. Han skulle avlägga ett löfte som bara han kände till. Nja, det fick nog baskemej bli två löften efter denna resa.

Men NEj, han ville inte ge henne det. Hon skulle bli odräglig. Va fasen nyårslöften sånt löjligt skit. Nää, det fick bära eller brista. Han kunde väl göra allt det där utan löften. Så fick det bli! Sanningen: Om han inte säger något till nån så vet ju inte någon om det..det där med löftena

Samtidigt i ett hus ganska nära hans egna vaknade även hon upp. Hon hade tagit sovmorgon och låg och småslumrade. Onda kvinnliga saker gjorde att hon tvingades upp och när hon väl var uppe körde allt igång. Hon småsjöng på "Bang en Boomerbomerang" och hoppades på lite allsång till kvällen! Den där statyn som vanns förra året var redo att få en ny ägare...När hon såg ut över köket och ut genom fönstret insåg hon att det var dags att piffa upp saker och ting. Nyårslöften kanske! NEJ, här ska inte lovas något. Här ska levas som under sunt förnufts lagar vore självklara. Men idag skulle hon kanske bortse från allt vad lagar är. Här ska dansas Indiandans på borden och granen ska kastas ut som en härlig repris på förra årets fest då allt och lite till hände. De övriga grannarna trodde nog det var Swingersklubben som firade nyår men det var bara av ren glädje alla dansade runt, blev svettiga och kastade kläder som både hamnade i granen och under granen. Det skulle bli svårt att matcha den festen men visst är det värt en gott försök det var nog både hon, den trevliga läraren och han, den gode grannen överens om!!! Sanningen: Hon längtade till denna festen, det hade varit länge sen hon var så partysugen som denna regniga nyår. Hon hade förvisso önskat en bättre sångröst men den fick duga. Sjunger hellre än bra fick bli mottot denna kväll.

Vi ses om en stund kära granne!

Sanningen: Jodå vi sågs käre granne. Med en kram startade vi upp kvällens festligheter. En ny spännande förrätt som jag är helt övertygad över att min käre granne ansträngt sig ordentligt att få till. He he sanningen i sanningen är att min gode granne legat "magsjuk" efter en hård natt i Jönköping. T om lät han den avdankade fotbollshunken köra hans bil eftersom han totalt kolapsat i sin magåkomma. Men gott var det. Huvudrätten var mycket smaskig och det var hans snygga fru som fått för sig att testa något nytt. 5 Johnisar av 5 blir betyget. Det blev mycket gott vin. Lindeman gör ingen besviken precis. Däremot dök det upp en objuden gäst helt bara så där. Han presenterade sig som Pelle Pyde. Han underhöll oss på bästa sätt på bästa sändningstid. Wow, han vill jag lära känna mer. Han introducerades ända bort till Kinnahult och vad var det nu den trevliga läraren sa; Sjunger hellre än bra!

Tack John och Camilla för denna nyår. Jag tar mig friheten och redan nu säga: På påskafton är vi här :)

Kram Den trevliga läraren <3

Den gode grannens hemska mardröm!

Han var helt genomsvettig när han vaknade. Han satte sig upp i sängen. Lakanet var helt surt och han hatade situationen. Mardrömmarna var tillbaka. Hela vintern hade han drömt de där drömmarna om korplagets degradering neråt i systemet och på senare tid hade drömmarna bestått av gulsvarta guliganer som invaderade hela hans hus. De rev ner gardiner och ritade på väggarna. Kylskåpet hade varit överfullt av tacos som en av spelarna mer än gärna mumsade i sig. Dock till fördel för laget och målstatistiken.

Men denna drömmen var värre än vanligt.  Den trevliga grannen hade stått överst på prispallen och kysst sin medalj medan han skamset stått med svansen emellan benen. Hon hade överdrivit skrattat och tittat lite överlägset på honom. Hans Onepiece hade förvandlats till en vuxen sparkdräkt och nu skulle säkert alla tro att han kommit i pyjamasen! Vilken dröm... ( åtminnstone för den trevliga läraren ;) )

Hörde han inte ett ljud också? Varifrån det kom hade han svårt att lokalisera. Faan, ta den där grannen om han försökt få igång mopeden i går kväll och glömt av den över natten. Det hade hänt tidigare och då var utbrottet nära. Han vill liksom inte tro att detta upprepade sig. Denna gången lät det mer som ett surrande, likt en dammsugare. He***te, skit också. Olga! Han hade ju inte gett Olga tillräckligt med jobb så hon hade surat till och bytt kön till Patrik istället. En stor och redig karl som ramlar utför trapperna redan efter en öl.

Phu, var det inte värre än att Patrik grymtade lite i boet så var han lugn. Han ville ju beskydda sin kvinna från allt ont och även om det skulle innebära att han skulle behöva gå upp mitt i natten för att se efter varifrån ljudet kom ifrån så var han den stora starka beskyddaren. Hennes Herkules!

Hur som helst hade han varit orolig för att drömmen skulle besannas.

Tolv personer var de som skulle göra upp om den åtrovärda bucklan. Han skulle ha den. Om han så skulle kliva över lik skulle han vinna. Eftersom han visat i flera år på att han inte hade någon kunskap om vare sig fotboll eller ishockey var detta grejen. En rund boll som vägde några kilon och som hade tre hål som man skulle stoppa ner fingrarna i. Yes, det kunde inte gå fel! Han hade en grym strategi över hur han skulle glänsa över sina medspelare i laget. Han hade kommit tillsammans med den trevliga läraren som var ett lätt byte! Vad han inte visste var att hon varit proffs i sporten minst 1 år i sin ungdom. Hon hade brottat ner kulor och kännt och klämt på dem och med åren blivit riktigt grym med sina flinka fingrar...

Den andra lagkamraten verkade ha noll koll på kulor och bollar. Hon hade bara kläm på Sean Banan och alla hans rumpooor. Han måste helt klart vara den stora mästaren.

Och om man skulle se på de övriga lagen så behövde man inte vara någon expert för att se att detta var en lätt promenadseger. Den trevlige lärarens man var helt omusikalisk vad det gäller all musik och all idrott. Check. Den utomordentligt fina grannen i vita huset var totalt otränad, för att inte tala om hennes man som provat drycker hela natten och som var lite långsam i rörelserna, inget hot överhuvudtaget! Check. Fôlket på andra sidan åa var icke vana bowlare. Det visste han sedan långt tillbaka. Paret Axelsson hade förvisso unnat sig köpa 1 kilo apelsiner på Hemköp i veckan och dessa rullades med försiktighet längs den långa hallen mellan köket och toaletten. Kanske kunde det bli till ett glas apelsinjuice på lördagmorgon. Check.
Eriksson var alldeles för otålig för att få bollarna till att ligga på banan utan skickar snabbt ut dem i rännan och för att sedan luta sig tillbaka! Check.

Dagen skulle bli hans med eller utan hjälp från Patrik. Hans snygga fru ville gärna att Patrik skulle få träffa lite mer bekanta och vem passar inte bättre för det än Rustan. De var som gjorda för varann. Kärlek skulle uppstå. Rustan skulle komma ut ur garderoben och få tillbringa hela sommaren på grönbete! En succé rent av.

Han beslöt sig för att övervinna mardrömmen och för en stund var han sugen på att väcka frun, den bästa av alla fruar, hans livskamrat och bästa tjänare. Men istället kröp han ner på sin egna sida av sängen, kliade sig lite på pungen och somnade om...


To be continue...

Mardrömmen har börjat...

Att han aldrig lärde sig. Han visste mycket väl om att helgresorna till fjällen, med grabbgänget från jobbet, krävde återhämtning. Inte i form av att komma hem och lägga sig på den mjuka goa soffan utan att sova extra länge under resans gång. Han hade varit törstig efter dagarnas ständigt farande upp och ner i backarna. En sån bragd krävde sin man. Vid några tillfällen hade han försökt sig på att åka lite off-pist men varit lite orolig för lavinfaran. Han ville ju inte få höra det vid grannarnas ständiga träffar att han, som näst intill var lika säker i backarna som Stenmark var på stenåldern, orsakat laviner i Sälen. Han skulle knappast kunna visat sig längre upp än Mariestad om det skulle ha skett. För att inte tala om att bara vistas på skidor i Hästabacken...

Han for till jobbet denna måndagmorgon full av energi. Visserligen var klockan nästan tolv och det skulle bli lunch med kunder så fort han kommit fram. Han var nyduschad och nyrakad. Han kände att det skulle sitta fint med ett lönesamtal denna underbara måndag. MEN...idag var det dagen då mycket stod på spel. Han hade inte glömt av det snörpliga slutet av hockeysäsongen för korplaget. Men nöd och näppe hade de hållt sig kvar i Elitserien. Han hade fått skämmas inför den trevliga läraren. Hennes kaffelag hade självklart gått vidare och det gjorde honom tokig. Men nu var det dags för revanch. Han kunde ju inte hålla på ett korplag i fotboll också. Nej, hans blåvita änglar skulle greja den här enkla matchen mot Örebro. Han skuttade av glädje när han tänkte på det!

Framåt nattkröken vred han om persienerna och blickade ner mot den trevliga lärarens hus. Dimman hade ett stadigt tag om hela Kinnasten och så även om grannhuset. Inte en lampa var tänd. Skymtade han inte någon där inne i köket. Säkert var det hon som var uppe och fyllde glaset med champage. För såpass förstod han att det firades rejält tidigare på kvällen. Han hade sett henne sitta där och skratta tillsammans med den avdankade gamla fotbollsspelarens blivande fru. Han visste inte vad de firade.. De hade väntat förgäves på honom och hans snygga fru. Han visste att det doftade nybakta bullar men han hade skyllt på att han nu lagt in en extra tung växel i sin GI-diet att han var tvungen att gå sin sedvanliga runda bland insatslägenheterna.

När han äntligen somnat drömde han om gulsvarta små pojkar på Borås Arena som slog Häcken med 2-1. Helt genomsvett vaknade han och kände hjärtat bullta i bröstet på honom. Vilken mardröm han hade drömt...
Skönt att det där Örebrolaget inte var till något större hinder för hans änglar i jakten på den åtrovärda trofén. Eller...hur var det? Han fick inte ihop drömmen med verkligheten. Det gick inte. Han visste varken ut eller in.

På morgonen efter såg han att den trevliga läraren åkte till sitt jobb på skolan med en gulsvart halsduk. Nu visste han svaret. Mardrömmen har just börjat.....


Tillägnat min goda granne!

Revanchen, Indianen och Skrevet

Revanch...han smakade på ordet. Ja, det var verkligen på tiden. Det hade gått uruselt för hans korplag som verkligen var på väg ut från de stora arenorna. Han rös av blotta tanken. Mycket prestige låg i botten. Hans älskade indianlag skulle degraderas ner bland de andra hyenorna och oförmågor som inte ens kunde knyta sina hockyrör själva.
Han smet tidigare från jobbet och han var nöjd över att hans kvinnliga chef gett honom ledig.  Hastighetsmätaren visade på så när hundratrettio kilometer i timman. Inte en sekund skulle gå till spillo. Han visste att det var konkurrans om de åtrovärda parkeringsplatserna kring Gårda. Här gällde det att vara smart och det var ju något han var känd för.. Han behövde snabbt komma ut på leden efter att allt var över.

Den gode grannen sjönk ner i VIP-rummet. En kall öl väntade honom och den hade väl aldrig smakat så gott någon gång. Han hörde hur de andra kollegorna räknade ut han lag. Om det var något han inte gillade så var det när någon tog ut något i förväg. Revanch..han smakade på ordet igen. Han blev varm i hela kroppen.

Svetten lackade. Va faaaan är det som händer! Jävla idioter. Sopor. Han knöt händerna och vevade friskt med dem. Kaffelaget tog ledningen och han försökte överrösta de 12 044 nördarna som tagit sig dit denna vårlika torsdagkväll. Hans vokabulär blev allt grövre och plötsligt mindes han den trevliga lärarens moralpredikan efter storförlusten mot HV i höstas. HAn hade lovat att aldrig mer uppföra sig så som den gången. Det kvinnliga sällskapet hade undrat om han visste att han kränkte varenda kvinnas mest uppskattade del enligt 90% av det manliga släktet. Och i den stunden lovade han dyrt och heligt att han ALDRIG mer skulle säga såna vulgära ord på en stor arena.

Men plötsligt hände det..som en uppenbarelse gled han fram som arenans Sitting Bull. Stopp Stopp vi pratar inte om Den Gode Grannen. Nej Nej. Han rörde sig som en Gud, likt en jungfru Maria, som en antilop på Savannen. Snygg är han desutom också. Inte för att Den Gode Grannen tyckte det eller skulle erkänna det men hans snygga fru hade sagt det åtskilliga gånger. Och nu, nu var han äntligen villig att hålla med henne. Likt en slow-motion situation välte han sin öl, han knuffade sina arbetskollegor, han fick upp den knutna näven i luften och vråååååååålade Miiiiikkkkkkkooooo! Göööööttttttt!!!! Underbaaaaaaaart. Ja, och lite annat smått och gott. Mikko Mäenpää var mannen i hans liv. Frälsaren. Den Gode. Han var inblandad i det mesta och fick pris som matchens lirare. Wooooowwwww.

4-3 stod det på tavlan när han gick ner för trapporna ut mot parkeringen. Han skulle suga på denna karamellen läääänge. Han småsprang bort till bilen och undrade om han och snygga frun ändå skulle mysa till det när han kom hem i hyfsad tid. Miko Mäenpääs uppenbarelse dök upp och irriterade hans lite mer erotiska tankar. Vilka mål ! Vilka pass och vilket spel. Fullkomligt krossade kaffebönorna! YES. Han kliade sig i skrevet och tänkte att nu ska det gå undan på vägen hem.

När han svängde upp mot sin uppfart  såg han att det var släckt i Den trevliga Lärarens hus. Han svor för sig själv. Det hade varit roligt och få bjuda henne på en kopp kaffe just denna kväll men så mindes han sina planer för resten av kvällen....

Efteråt låg han och tänkte på en Sitting Bull som verkligen kom från ovan. Han skulle nog inte nämna att han tyckte Mikko var likt en Sitting Bull för han förtod ju att Den Trevliga Läraren genast skulle säga att det låter som en glass med strössel på och glassar de förvaras i frysen....

Den gode grannens fantastiska nyår!

Den gode grannen...

Den trevliga läraren!


Så var det då årets sista dag. Den gode grannen vaknade med ett ryck. Han hade ännu inte helt klart för sig vad som skulle hända denna kalla decemberdag. Det var varmt under täcket men vad hjälpte det. Han behövde gå upp och delta i förberedelserna inför den stora nyårsgala som skulle äga rum i rummet brevid. För ett ögonblick ångrade han att han ställt sig upp vid den årliga glöggfesten hos den trevliga läraren, klingat i glaset, harklat sig och utropat- "Nyår är vi hos oss". Men tillsagt är tillsagt. Han kliade sig på det manliga kända stället och drog ett djupt andetag, kastade av sig täcket och på några sekunder hade kalsongerna, joggingbyxorna och T-shirten med Sveriges bästa hockeylag kommit på. Skulle någon sett honom så hade de genast kommit att tänka på nybryggt kaffe!

Han får order av sin snygga fru att dukningen är hans uppgift idag. Han sjunker ner på köksstolen och känner sig överkörd. Duka? Manligt? No way. Han hade minsann helt andra planer.Nä, istället propsar han på att få tända maschaller, sköta bordsplaceringen och blanda välkomstdrinkar. Och i vanlig ordning klappar snygga frun han på axeln och säger att det är helt ok. Han ler triumpherat och ser sig själv istället lägga en Zlatan-frispark nere i Kinnahallen. För det är dagens mål. Både för honom själv och för Kinnahallen.

Samtidigt i huset brevid pågick nyårsförberedelser. Den trevliga läraren ser sig i spegeln. Hon ser glåmig och blek ut. Tänk vad en influensa sätter djupa spår ;)
Hon och hennes fina vän skulle ta årets sista promenad under tiden som den gode grannen och hennes egen man skulle defilera som Kinna IF´s nyförvärv. Hon kände att det var skönt att träffa lite folk igen och samtidigt få den dagliga dosen av motion!

Han kände sig som hulken och såg rubrikerna i såväl BT som DN. Han borstade av sig snön från handskarna när bilen stod på vägen. Hans puls hade varit uppe på max när han ensam lyfte upp bilen ur diket. Han var så stolt över att sönerna varit med detta oförglömliga ögonblick när de tre muskutörerna lämnat Kinnahallen för att vandra uppför den långa hästabacken. Plötsligt kom en yngling med bilen på bredsida och hamnade lätt ner i diket mitt framför dem. Likt stålmannen, Superhulken you name it, var han där på några röda sekunder och hjälpte den skärade ynglingen upp. Och med denna insats kände han sig redo för att fira nyår på rikigt.

Han bytte snabbt om, vände i och för sig mitt i dörröppningen för att spraya på lite parfym innan gästerna kom. Yes, he was the man of the night! Med flinka fingrar blandade han välkomstdrinkarna. Han visste helt utstuderat att kvällens kvinnor skulle gå igång på denna underbart goda mojito.

Hon gör sig iordning med nyklippt och nyfärgat hår. Den trevliga lärarens tillika trevliga dotter har fått agera frisör hela eftermiddagen. Den svarta tunikan åker på och tightsen men vad hon inte ser är att den svarta kjolen liggen kvar på sängkanten. Hon är helt upprymd inför kvällens händelser. Hennes bleka ansikte förvandlas till en brunbränd Barbro utan andra skavanker förvisso. Då påminner hennes yngre dotter med pojkvän att det var dags att åka. Hon vaknar ur Törnrosasömnen och plötsligt har hon förvandlats till en stressig taxichaufför. Men trots allt sitter hon strax efter med en Baileys i handen och småpratar med fina vännen, mannen och den evigt unge snygge fotbollsspelaren. Oj, vad tiden går fort när man har roligt. De småspringer över gatan och möts i dörren av kramar och pussar(!) från den gode grannen.

Den gode grannen småler när han ser att den trevliga läraren nästan sveper sin mojito. Hans planer går enligt beräkningarna. Plötsligt blir han genomsvettig. När de nu ska sätta sig till bords har han insett att bordsplaceringen fattas. Han ger snygga frun onda ögat och snabbt är hon där med...ja, vad i hela friden är det han ser. Lappar med indianer på. Sveriges sämsta korplag i den tuffa sporten ishockey. Och på de lapparna står det namn på församlingen som nu står och skrattar med glas i handen. Han hör dem långt borta. Han är rädd för att svimma inför de andra alfahanarna. Hur ska han reda ut situationen. Paniken stiger men han gör sitt viktigaste beslut någonsin. Han säger till slut; "Ursäkta mig men jag har ju insett att LöfbergsLilaLaget är det som gäller men tyvärr måste jag göra slut på gammalt papper så den fick bli bordsplacering dagen till ära". Han pustar ut när han hör folkets jubel!

Lekar har alltid varit den trevliga lärarens starka sida. Hon var inte ens orolig när det visade sig att flickor möter pojkar, män möter kvinnor eller tanter möter gubbar. Det skulle bli en promenadseger. Hon är en riktig vinnarskalle precis som hennes gode granne. Lika tjuriga och envetna båda två men oftast är det den trevliga läraren som drar det längsta stråt ;)

Efter mycket snapsande, sjungande, tävlande stod brudarna som segrare - som väntat.

Den gode grannen var inte nöjd. Långt ifrån. Alla hade berömt han för den otroligt goda förrätten med anor från Västerbotten, den gudomligt goda varmrätten som påminde om ett varmt mathjärta och den smarriga efterrätten som var gjord för en bantare.. men något annat hade grusat han planer. Kvinnorna, med den trevliga läraren hade alldeles för lätt tagit hem PING-pokalen. Inte för att läraren hade några kunskaper i del 2 momentet med filmmusik och filmer, men två andra brudar hade visat sig vara väldigt intelligenta människor trots hårfärgen och det hade han icke räknat med. Plan B.

Plötsligt ber den trevliga läraren den gode grannen om lite Spotify. Hon hade haft en musikdiskussion med en av kvinnorna som går under namnet Facklan och de hade kommit på att lite Sven-Ingvars skulle vara lite upptempohöjande för dessa ungdomar. Trots töntvarning hindrade inte det den trevliga läraren från att blinka lite med ögat åt sin goda granne!

Plötsligt har han tappat kontrollen. Ett gäng bara överkroppar har tagit över hans dansgolv. Det är farligt nära en julgransplundring. Kropparna vällde sig över dansgolvet blandat med kvinnoklänningar och tunikor. Skratt svett och solomoves om vart annat. Han kände ruset i kroppen och när Ebba Gröns gamla 800 grader dånade ut genom högtalarna lät han skjortan och T-shirten falla! Med hänsyn till sin snygga fru vill han inte tala om vem som hjälpte till.

Den trevliga läraren småler.

När han åter ser dagens ljus ser han samtidigt en inre bild ett vardagsrum som ser ut som ett slagfält, en snygg fru som sover tungt.Han undrar om sällskapet verkligen var ute på tolvslaget..skålade han.. tände de några lyktor ...och varför låg skjortan i granen? Tacksamt tänkte han ändå att det var tur att det var granen och inte grannen ;) Han kliar sig lite manligt någonstans och hör hur det plingar på dörren. Han vet inte om han drömmer när han ser sällskapet stå där fullt påklädda med hundar och allt. Redo för en promenad! Happy New Year grannen!


TACK John och Camilla för en oförglömlig nyårsafton. Det enda jag ångrar är att jag inte ställde mig upp, klingade i glaset, harklade mig och sa -" Påskafton är vi hos oss" !!!!