Att han aldrig lärde sig. Han visste mycket väl om att helgresorna till fjällen, med grabbgänget från jobbet, krävde återhämtning. Inte i form av att komma hem och lägga sig på den mjuka goa soffan utan att sova extra länge under resans gång. Han hade varit törstig efter dagarnas ständigt farande upp och ner i backarna. En sån bragd krävde sin man. Vid några tillfällen hade han försökt sig på att åka lite off-pist men varit lite orolig för lavinfaran. Han ville ju inte få höra det vid grannarnas ständiga träffar att han, som näst intill var lika säker i backarna som Stenmark var på stenåldern, orsakat laviner i Sälen. Han skulle knappast kunna visat sig längre upp än Mariestad om det skulle ha skett. För att inte tala om att bara vistas på skidor i Hästabacken...
Han for till jobbet denna måndagmorgon full av energi. Visserligen var klockan nästan tolv och det skulle bli lunch med kunder så fort han kommit fram. Han var nyduschad och nyrakad. Han kände att det skulle sitta fint med ett lönesamtal denna underbara måndag. MEN...idag var det dagen då mycket stod på spel. Han hade inte glömt av det snörpliga slutet av hockeysäsongen för korplaget. Men nöd och näppe hade de hållt sig kvar i Elitserien. Han hade fått skämmas inför den trevliga läraren. Hennes kaffelag hade självklart gått vidare och det gjorde honom tokig. Men nu var det dags för revanch. Han kunde ju inte hålla på ett korplag i fotboll också. Nej, hans blåvita änglar skulle greja den här enkla matchen mot Örebro. Han skuttade av glädje när han tänkte på det!
Framåt nattkröken vred han om persienerna och blickade ner mot den trevliga lärarens hus. Dimman hade ett stadigt tag om hela Kinnasten och så även om grannhuset. Inte en lampa var tänd. Skymtade han inte någon där inne i köket. Säkert var det hon som var uppe och fyllde glaset med champage. För såpass förstod han att det firades rejält tidigare på kvällen. Han hade sett henne sitta där och skratta tillsammans med den avdankade gamla fotbollsspelarens blivande fru. Han visste inte vad de firade.. De hade väntat förgäves på honom och hans snygga fru. Han visste att det doftade nybakta bullar men han hade skyllt på att han nu lagt in en extra tung växel i sin GI-diet att han var tvungen att gå sin sedvanliga runda bland insatslägenheterna.
När han äntligen somnat drömde han om gulsvarta små pojkar på Borås Arena som slog Häcken med 2-1. Helt genomsvett vaknade han och kände hjärtat bullta i bröstet på honom. Vilken mardröm han hade drömt...
Skönt att det där Örebrolaget inte var till något större hinder för hans änglar i jakten på den åtrovärda trofén. Eller...hur var det? Han fick inte ihop drömmen med verkligheten. Det gick inte. Han visste varken ut eller in.
På morgonen efter såg han att den trevliga läraren åkte till sitt jobb på skolan med en gulsvart halsduk. Nu visste han svaret. Mardrömmen har just börjat.....
Tillägnat min goda granne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar