HAPPY NEW YEAR.............................................HAPPY NEW YEAR!!!!!!
...som vanligt startade dagen när han slog upp ögonen. Men detta var inte vilken morgon som helst. Detta var årets sista dag och Sylvester hade namnsdag. På tal om att slå upp ögonen var detta lite överdrivet då han knappt fick upp ögonlocken. Han såg något skäggigt om sin vänstra sida och det var då han mindes. Den avdankade fotbollshunken som numera tränade ett elit-satsarlag från förorten till Kinna. Han mindes och han våndades. Inte över att fotbollshunkens nyblivna tränarjobb utan över matchen. Sanningen: Han vaknade och fick inte upp ögonlocken ens så han kunde urskilja vem som låg brevid och snarkade och småsläppte sig hela tiden. Han kände doften och han hörde det där ljudet. Han borde inte ha tagit de där fyra sista shottarna med HV-supportrarna. Men han mindes att han inte var svårövertalad i det läge. Far a way från det han lovat frun. Pizza och en öl hade det hetat. Jo, jo vem trodde på Rödluvan!
Det enda som han gladdes över var att det var just motståndarlaget som var motståndarlaget. Hans korplag hade tagit nya vändningar denna säsongen och han seglade på små moln hela hösten. Små-Hiawatherna hade visat eller mer försökt visa att de ville slåss på de stora arenorna. Och vad säger man! Lite förvånade var vi många som höjde på ögonbrynen när det visade sig att Små Hiawatheran tålmodigt klamrade sig fast i totempålen. Här skulle det inte grävas ner någon fredsyxa.
Sanningen: Jo, han gladdes fortfarande över att det var motståndarlaget som var just motståndarlaget och inte de där kafferepskärringarna från Norgetrakten men det var något annat som gnagde honom. Den där kameran som envist surrade omkring i Kinnarpsarenan oroade honom.
Men säg den lycka som varar för evigt!! Numera är ställningarna iordningsatta och ingen höjer längre på ögonbrynen. Sanningen: Detta är sanningen.
Han hade förstås varit lite styv i korken då han skrev på sin facebooksvägg med bild och allt att här minsann skulle det tas 3 poäng. Att han aldrig lärde sig. Det funkade ju inte. När Morten Ask gjorde 1-0 kände han inte det minsta oro. Visserligen hände det inte mer i första perioden men han gnuggade sina händer när domaren blåste igång den andra. Efter redan en minut och sex sekunder tappade han kroppshållningen. Jukka Voutilainen chippade lätt in 2-0 spel fem mot fyra. Nu jävlar! Han började använde de fula orden han kunde. Både de som var hyfsat fula och de som var liite grövre. Det varade i exakt i sjutton minuter för sedan var det dags för Jesse Joensuu att visa att Små-Hiawatherna inte alls hade på de stora arenorna att göra. Han förstod att det gällde att inte reta upp blodtrycket alltför mycket men insåg att Indianerna blev totalt utklassade och utbuade. När till slut Oscar Sundh punkterar matchen med 4-0 fick han nog. Sanningen: Jodå alla sina grövre vokabulär hade han använt men han hade även tagit till med hårdhanskarna. Med båda händerna riktade mot domaren hade han pekat Fuck you mot honom med resultatet att få en tillrättavisning av mannen i randig mysoverall där på isen. Just detta moment är han oroad över och det var ju det här med kameran..
När han där på den sista av årets dagar vaknade och hade på sin vänstra sida hittat en skäggig sak som var en avdankad fotbollshunk kunde han inte annat än att känna lättnad. Trots förlusten och trots säker degradering till de lite mindre hockeyrinkarna så var det inte FBK de hade förlorat mot. Det ena vägde in det andra. FBK hade tagit en promenadseger över Timrå. Det var snäppet värre. Sanningen: Han räknar på sina fingrar hur många i bekanstskapskretsen som hade observerat honom i Kinnarsparenan denna näst sista dag år 2011. Han hade inte räknat med att alla som spelade Ananascupen i Arenahallen, Kinna denna nyårsafton hade haft honom som det stora samtalsämnet för dagen!!! Valle, hans kompis hade förvisso sett deppig ut när tavlan visade på siffroran 4-0 men hans lilla samtal med randiga onepiecen...Ja den visas säkerligen i Agnetas nyårskarameller...
Men väl nere i hotellrestaurangen kunde han inte äta. De lockade med fil, cornflakes, musli, äggröra, pannkakor, bacon, stekt Halumi, frallor men NEJ, han kunde inte äta. Och detta som trots allt var projektets no 1. Tankarna var på annat håll. Hur skulle han kunna möta henne. Än en gång skulle hon få rätt och det gjorde honom galen! Han hade knappt sett till henne på hela hösten med undantag för en Halloweenfest och en glöggfest. Att detta skulle drabba honom igen. Förmodligen skulle hon inte nämna ett endaste ljud om gårdagen utan mer le lite löjligt och ungefär skulle det betyda " Jag vet och du vet men jag behöver inte säga något". Sanningen: Han tog en tallrik yoghurt som han satte ner vid bordet och som han lämnade totalt orörd like a virgin.
Men NEj, han ville inte ge henne det. Hon skulle bli odräglig. Va fasen nyårslöften sånt löjligt skit. Nää, det fick bära eller brista. Han kunde väl göra allt det där utan löften. Så fick det bli! Sanningen: Om han inte säger något till nån så vet ju inte någon om det..det där med löftena
Samtidigt i ett hus ganska nära hans egna vaknade även hon upp. Hon hade tagit sovmorgon och låg och småslumrade. Onda kvinnliga saker gjorde att hon tvingades upp och när hon väl var uppe körde allt igång. Hon småsjöng på "Bang en Boomerbomerang" och hoppades på lite allsång till kvällen! Den där statyn som vanns förra året var redo att få en ny ägare...När hon såg ut över köket och ut genom fönstret insåg hon att det var dags att piffa upp saker och ting. Nyårslöften kanske! NEJ, här ska inte lovas något. Här ska levas som under sunt förnufts lagar vore självklara. Men idag skulle hon kanske bortse från allt vad lagar är. Här ska dansas Indiandans på borden och granen ska kastas ut som en härlig repris på förra årets fest då allt och lite till hände. De övriga grannarna trodde nog det var Swingersklubben som firade nyår men det var bara av ren glädje alla dansade runt, blev svettiga och kastade kläder som både hamnade i granen och under granen. Det skulle bli svårt att matcha den festen men visst är det värt en gott försök det var nog både hon, den trevliga läraren och han, den gode grannen överens om!!! Sanningen: Hon längtade till denna festen, det hade varit länge sen hon var så partysugen som denna regniga nyår. Hon hade förvisso önskat en bättre sångröst men den fick duga. Sjunger hellre än bra fick bli mottot denna kväll.
Vi ses om en stund kära granne!
Sanningen: Jodå vi sågs käre granne. Med en kram startade vi upp kvällens festligheter. En ny spännande förrätt som jag är helt övertygad över att min käre granne ansträngt sig ordentligt att få till. He he sanningen i sanningen är att min gode granne legat "magsjuk" efter en hård natt i Jönköping. T om lät han den avdankade fotbollshunken köra hans bil eftersom han totalt kolapsat i sin magåkomma. Men gott var det. Huvudrätten var mycket smaskig och det var hans snygga fru som fått för sig att testa något nytt. 5 Johnisar av 5 blir betyget. Det blev mycket gott vin. Lindeman gör ingen besviken precis. Däremot dök det upp en objuden gäst helt bara så där. Han presenterade sig som Pelle Pyde. Han underhöll oss på bästa sätt på bästa sändningstid. Wow, han vill jag lära känna mer. Han introducerades ända bort till Kinnahult och vad var det nu den trevliga läraren sa; Sjunger hellre än bra!
Tack John och Camilla för denna nyår. Jag tar mig friheten och redan nu säga: På påskafton är vi här :)
Kram Den trevliga läraren <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar