Att säga Hej Då eller på återseende!

Ja då var det Hej Då för den här gången! Lite motvilligt klev jag upp klockan fyra för att leverera min dotter till Sveriges näst största flygplats. Hela bilen var fylld av oss som ville få ut så mycket av henne som möjligt!

Det där med att ha en familjemedlem boende utomlands är både roligt och jobbigt! Mest roligt, för att spela fotboll är hennes liv-just nu! De jobbigaste stunderna är nog när vi samlas allihopa för en god middag och lite gemenskap och hennes stol är tom. Det får mig att vilja gråta. Men det roliga måste överväga det jobbiga. Alla mysiga stunder på Skype där vi kan sitta i timmar och till slut känns det som om vi sitter vid samma bord! SMS är inte heller fel. För att inte tala om alla gånger vi varit nere på Cypern och fått träffa henne, solen och havet.

Denna gången gick det så fort innan hon skulle tillbaks. Hon kom på tisdagkvällen och vi satt och mumsade lasagne halv ett på natten och jag ville inte gå och lägga mig. Men tyvärr kallade jobbet fortfarande och när jag steg upp var det efter 4 timmars sömn!

Vi shoppade julklappar ihop och hon fikade med vänner. Vi dealade om saker och ting och till slut hade saker hamnat i mitt hem och andra saker var på väg att få ett nytt hem på Cypern :) Jag brukar skicka med lite saker jag vet är dyrt att köpa därnere. Trodde nog att det skulle bli en hel del i övervikt när väskan lämnades i på Landvetter! Men tre kilo över gavs som en liten försenad julgåva!

Vi åkte på reorna i stan och det fyndades, bytes och nöjdes med påsar av kläder.

Nu är hon hemma och allt gick bra. Hon har packat upp sina väskor och hunnit med att träffa Frida och förmodligen hennes pojkvän också.

Det är nu när jag sitter ensam vid köksbordet jag känner en sån lycka inom mig. Visst, vi är hundratals mil ifrån mig men det piper lite då och då i Iponen och ett litet meddelande bevisar att vi ändå är närmare varandra än de där hundratals milen! Vi kan ju nästan fika med varandra för sjutton!! Det är ju inte för inte jag hänger på resesidorna igen! Det kommer att bli en vår på Cypern för min familjs del! Och jag längtar <3. Det får mig att vilja skratta!


Kram Anna