Hon och några till har fått för sig att det där kan vara något roligt, en upplevelse eller ett Halleluhja moments.
Jag säger väl några väl valda ord men hon låtsas nog inte som hon vill höra. Hon svarar inte i alla fall. Jo, det gör hon ju faktiskt. " Vill jag hoppa så hoppar jag. Jag är 22 år.
Förr om åren har bungyjumpen legat precis vid Nissi Beach men i år hade de förlagt kranen till nöjesparken mer inne i Agia Napa. Där hoppar du inte ner i havet utan ner i en pool. Välj själv vilket som kan vara bäst :)
Vi åker hem och på något vis viskar en mus i mitt öra, dock inte min egen, att hon ska troligtvis hoppa på söndag. Läs: förra söndagen. Men när jag chattar över facebook med henne tror hon inte att det ska bli av...
Följande meddelande ligger på min vägg på facebook:
"Hej!!!! Överlevde två bungee-hopp! Ett framlänges och ett baklänges!! Visste när vi pratade att jag skulle göra det men tyckte det var bäst att lämna det!! :) Måste säga att det var lätt värt det. Känslan, awesome!! :) Hoppas allt är int med er! Saknar er! ♥"
Tur att man inte vet allt i förväg..Men modig var hon i alla fall. Jag själv har ju begåvats med höjdskräck och den blir då bara värre med åren. När vi var på Vattenlandet i Agia Napa klättrade jag mest upp och ner igen utan att våga åka så mycket!!! Hua! Tänker på Lovisa och Filip som åkte fritt fall i en gräslig rutchkana som var på tok för hög att ens gå upp i!
Nu har jag tagit mig ner på jorden och det känns lungt, tryggt och stabilt! Kram Anna
Wow! Vilken härlig bild och man kan ana frihetskänslan och kicken dottern måste ha känt när hon kastade sig ut. Läckert! :)
SvaraRaderaSjälv är jag tyvärr höjdrädd precis som du Anna så det där lär aldrig bli aktuellt för min del. En tur i en skylift var högt så det räckte för mig denna vecka. ;)
Jo, nog är det tur att vi inte alltid vet vad våra barn hittar på. Det är som det ska vara. Hönsmamman i oss får lita till att vi har gett dem både vingar och rötter till att göra kloka beslut. Och misstag, ja de måste vi alla få göra de också. Men oroar sig, ja det kommer nog en mamma alltid göra, eller hur? ;)
Kram till dig
Ja, man är ständigt orolig fast lite måste man släppa taget! Svårt att vara med överallt!!! Men man hoppas bara att de fått en uppfostran som gör att de klarar sig på vägen!
SvaraRaderaKram Anna