tisdag 21 september 2010

För att bli starkare måste man nå botten och sedan ta sig upp

Idag har en person gjort mig väldigt ledsen. Jag vet inte igentligen varför jag blev ledsen just idag för detta är ingen ny företeelse. Men jag brukar inte bry mig för jag omger mig alltid med underbara, fina människor. Jag har verkligen försökt att ransaka mig själv vad jag kan ha gjort den här personen. Men jag hittar inget. Jag gör mina åtagande men jag tror i grund och botten det handlar om utbildning. På min arbetsplats är det lite knepigt med vissa saker. Jag har läst till låg och mellanstadie-lärare i tre och ett halvt år och skäms inte att jag kan utföra detta uppdrag även om jag gästspelar på fritids. Personen kanske skulle vilja ha en behörighet också. Jag uppmanar alla att skaffa det om det är så man känner. Jag gjorde det men fick igengäld lite studieskulder....

Personen ifråga ser mig inte, pratar inte med mig, är luft för henne. Och som sagt, vanligtvis struntar jag i det för det finns så många andra. Jag funderar mycket på hur man kan jobba med barn när man behandlar kollegor så... Jag grät och grät när jag kom hem. Nu känner jag mig helt tom.

Men i morgon är jag stark igen..

Ta hand om er och tänk snälla tankar om varandra. Kram Anna

2 kommentarer:

  1. Hej vännen:)
    Vet inte vad det hela handlar om men visst är det för märkligt att vuxna människor inte begriper bättre än att behandla varandra illa på det vis du beskriver? Inte är det konstigt att det blir krig i världen när inte ens en liten arbetsplats klarar sig undan mobbing o trakaserier... Problem uppstår, så är det, men jag tror att allt går att lösa med komunikation, raka rör och lite god vilja. Alla kan inte tycka om alla men man måste kunna bete sig och uppträda civilicerat ändå!
    Du är nog stark Anna och du tycks omge dig med underbara vänner, både på jobbet och privat, hämta styrka från dem och var stolt och gå till jobbet med rak rygg. Konfrontera människan om det känns rätt så att ni reder ut det hela:)
    Kram på dig
    Helena

    SvaraRadera
  2. Hej!
    Tack Helena. Ja, det är inte konstigt alls att det blir krig. Den här personen jobbar jag inte med så ofta som tur är och jag brukar verkligen inte bry mig men igår tog det stopp. Vi jobbar med barn och vi ska predika om att alla ska vara vänner och alla ska vara snälla och alla ska få vara med. Patetiskt om man tänker efter. Jag försöker att undvika henne i stället.

    Ha en bra dag Helena! Kram

    SvaraRadera