måndag 1 oktober 2012

När en fotbollshunk gifter sig...



När han satt där i köket hos grannarna kunde han kosta på sig att le inombords när hans blivande fru slog näven i bordet. Hon sa vänligt men bestämt att om alla åker med till Kroatien nästa sommar då skulle det bli bröllop så det stod härliga till. 

Vad de andra inte visste var att ringen skulle sitta på hennes finger bara någon dag senare. Han hade t om vågat skriva ut på sin facebook-sida om hur sugen han var på att resa till värmen. Och hon, den ytterst trevliga grannen hade genast kommenterat han status genom att lägga ut en bild på honom via Instagram där han låg i en solstol på en varm ö i Medelhavet. Hon mindes inte riktigt om kortet var taget förra året eller året därpå. De hade tillbringat semestrar ihop nere på Cypern några år nu och många kort hade blivit tagna. 

Han log igen.


Morgonen det var dags för bröllopet vaknade han av att Lill-killen ville bli tillfredsställd. Det var inte läge för sånt förrän till kvällen. Bruden sov på annan ort för var det någonting han var, den där ålderliga fotbollshunken med musklerna på rätt ställe, så var det vidskeplig. Inte skulle han se sin brud innan altaret.
Han skuttade ur sängen, sa en sanningens ord till Lill-killen och stoppade i sig några druvsocker för att stabilisera blodsockret. Klockan hade en förmåga att skena såna här dagar. Inte för att han hade varit med om det tidigare men typ matchdagar var ju jämförbara!

Fracken på. Lavendeln på plats. Lavendeln ja, den förstod han sig inte på. Rosor hade han hört talas om men lavendel? Nja, det måste vara någon ny trend nyblivna frun fastnat för. Han hade sett att den trevliga grannen, tillika trevliga läraren hade odlat upp hiskeliga lavendelplantor och han hade samlat på sig lite för varje gång han gick ut med hunden. Hon skulle ju inte märka att det försvann en och annan blomma!

Några hus bortanför närmare bestämt i en cappucinofärgad trävilla gjorde hon sig i ordning. Det var inte var dag man fick gå på bröllop. En ny snygg klänning var inköpt och till det matchades mannens kostym. Hon borde ha motionerat lite mer och gått ner några kilo i vikt men det var ju det där med tiden. Det var ju precis hopplöst att få en minut över när man jobbar som lärare. Ja, det vet väl alla att lärare har det ju så stressigt för att man ska får ledigt på sommaren, jul, sportlov, påsk och alla andra onödiga ledigheter som påtvingas den där yrkeskåren ;) Hur som helst man ska ju inte vara snyggare än bruden på ett bröllop det ingår liksom i  giftas-koden.

Han såg bra ut och han var nöjd. Han hoppade in den nya firmabilen han fått på det nya jobbet. Visserligen stod den Olofssons Bygg på den men han tänkte att han skulle föreslå sin best man parkera den lite vid sidan om kyrkan. Det blir liksom så när man ska få hela kungariket. Det kostar att ligga på topp. 

Hon började bli stressad och slängde ner lite förnödenheter i sin väska. Mobilen var ju ett faktum. Hon ville direktrapportera bröllopet till Instagram för hon visste ju att alla ville se, alla ville höra och ta del av det där som hände framför altaret. Och hon, hon hade fått äran att vara de sociala mediernas ansikte utåt denna dag då hösten var som vackrast. 

Han började undra vart de tog honom. Detta var ju inte vägen till kyrkan. De skrattade och låtsades inte höra när han lite lätt panikslagen gjorde dem uppmärksamma att detta var vägen längst Häggån de körde. Han kunde vägen som i sin egen byxa. Vad är det som händer? Kyrkan. Klockan. Klockspelet. Kalaset.

Nu kände han verkligen paniken krypa i honom. De förde ut honom ur bilen och tog honom mot planen. Det gick liksom upp för honom att detta måste vara ett misstag. Det var i Kinna kyrka som alla gäster satt finklädda med kameror laddade att föreviga hans vigsel. Sånt här händer bara på film. 

Men gästerna satt inte i kyrkan. Nu såg han dem sitta på de gamla träbänkarna på Kungabergs idrottsplats. Alla satt i matchställ med nummer 11 på ryggen. De log och vinkade med små flaggor i orange och svart. Han blundade hårt och tog ett djupt andetag. Han bad till högre makter. I ögonvrån såg han hur grannen satt där med sin jävla iPhone. Var hon tvungen? Han verkade gå igenom sitt livs värsta mardröm och så sitter hon bara där med iPhonen. De förde honom till mittplanen där han såg sin brud. Men så där gifter man sig inte. Åsa var klädd i en ny matchtröja och långa svarta strumpor. Håret var flätat och Lill-Killen visslade och kom att tänka på Fäbojäntan! Han rättade genast till Lill-Killen och sa åt honom att hålla sig i skinnet. Och i det samma började Lill-Killen gnola på " Dra skinnet bakåt....dra skinnet framåt.." 

Han svettades rejält när domaren vände sig om till honom. Det enda som avvek från domardräkten var kragen. Prästkragen. Han kände sig knäsvag. Det var Niklas som var domare och tillika präst. Han gjorde en snabb reflektion om att det såg ut som han var nyklippt dagen till ära.  Det kändes fortfarande som i den där filmen  Bachelor Party. En lagledare och tränare kunde inte vara domare och präst samtidigt. Plötsligt sa Niklas med sin allvarligaste röst: "Tager du denna Åsa Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Kentsdotter ...
Nyp mig, sa Lill-Killen. Väck mig, sa fotbollshunken.

Och väckt blev han. Han kände hur det hade runnit ur munnen och han kände sig yrvaken. Han hörde Åsas röst och förstod inte fullt ut vart Niklas tagit vägen. Han skulle ju precis säga ja till hela kungariket. Nikals hade ju välsignat dem in i äktenskapet. Om än att de inte hade infunnit sig i kyrkan utan på den mest hemtrevliga fotbollsarena man kunde tänka sig ville han inte vakna upp till verkligheten.

Nu befann han sig plötsligt på Landvetter.Och i fina vita linnebyxor och i snygg skjorta sa han ja till sin fina underbara sambon sedan många år! De hade lurat dem alla! Där hade de suttit bara några dagar innan på After Work i grannens kök och lurat skjortan av dem! Han log och njöt.

Hon stod där i köket och plockade. Nyss hemkommen från en helhelg i Göteborg. Sugen på att tjöta lite över en fika med grannarna. Innan hon tänkte skicka SMS till dem kikade hon snabbt in på Facebook. Hon slutade andas för en stund. Hon dog. Men så samlade hon sig och kisade med ögonen på bilden. Ett foto på två händer med skinande ringar och med en status där Herr och fru Selin åker mot varmare bredgrader. Helvete! Hur kunde det hända????? I sin iPhone fick hon veta! I iPhonen!!!!!!!

Hon var lurad! Hon och alla andra. Hon log ändå. Samma leende som fotbollshunken. Må de vara lyckliga i alla år och må han leda denna match mot henne med 1-0 men han ska också veta vad som väntar honom!!

Och där leder hon inte men det står nu 1-1 i matcher! Frågan är om inte det framöver kommer att stå 2-1 till henne, den trevliga läraren!

Jo men visst. Visst har Marks mest eftertraktade fotbollshunk gift sig med sin Cindy även kallad Åsa. Även om det blåste oss alla så hoppas jag att de haft en underbar vecka på Kreta hela familjen. Nu väntar en tid i ovisshet. För visst ska det vara ovisst när man går och gifter sig bara så där!!!

Grattis Herr och Fru Stork...ehh, jag menar Herr och Fru Selin!

Kram Anna







26 kommentarer:

  1. Visslingar o applåder...skitbra Anna!!

    Klem Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. TAck <3

      Ja, det är ju lite privat på ett vis men jag gillar att skriva så här ibland!!!

      Kram

      Radera
  2. Här har jag suttit och hållit andan i rena spänningen över hur det hela skulle gå....puh, vilken pärs en måndagsmorgon Anna!
    Men så fint återgivet.
    Härligt!

    kramar
    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahh TAck ska du ha Karin!!

      <3

      Radera
  3. :-) Bra skrivet Anna. Lite fifty shades över det (blev ju nästan lite generad av Lill-killen, och jag som sitter på jobbet och allt...).

    Ska bli intressant atts e vad du har planerat för "ge-igen"-hittepå :-)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. HAhahah Ja du Helen...det är nästan så att jag också blir lite generad. Lill-killen-grejen föddes en tokig fredagkväll med detta galna gäng och sen har det hängt i!!!

      Kram ,,,och snart kommer det ge igen!!

      Radera
  4. Ha, ha, ha! Jag satt här och undrade vem lillkillen var... Så pryd att jag inte fattade det :) Rolig läsning!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahahah ja det är ett litet internt skämt men jag kunde inte låta bli...och för det mesta så är jag under det pryda sträcket jag med!!!

      Kram

      Radera
  5. Lite Fifty där ja.
    HAHA!!
    Bra skrivet. Mkt bra!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. hihihih,,,,ja ibland så trippar man över gränsen lite så där!

      Kram Anna

      Radera
  6. Svar
    1. Tack! Och jag har fina grannar :)

      Kram till dig med!

      Radera
  7. Haha så bra skrivet:))) kram till dig

    SvaraRadera
  8. Svar
    1. Ja, det önskar jag dem också!!

      Kram Anna

      Radera
  9. Så FINT du skriver!! Vilken present till de nygifta paret! Personligt prent med värme... Underbart! Me like!
    KRAM Anna

    SvaraRadera
  10. Anna <3 Du kan verkligen. Underbart!!

    Kramar från Stockholm!

    SvaraRadera
  11. Så kul att du är hemma i Svergie igen! Har lust att kasta mig på tåget och träffa dig <3

    Kram !!!

    SvaraRadera
  12. OMG ;))) Jaa det klart jag vill Fiinaste;)

    SvaraRadera
  13. Du är för härlig Anna!♥ Vilken härlig kärlekshyllning, med glimten i ögat och ett stort, stort hjärta. All lycka till de nygifta. :)

    Kram på dig♥

    SvaraRadera