Ok, jag bjuder på det...eller inte!

Fredag, fredag finns det ett skönare ord!!??

Ja men visst men idag är det ordet för mig! Vakna helt utsövd och en lugnt morgon med 4 tjejer som alla vill platta håret, sminka sig, byta kläder minst fyra gånger var osv osv..

För att backa lite i tiden närmare bestämt till i tisdags så bjöd Lärarförbundet på choklad och jag fixar sånt på min skola som jag skrev om i tisdags. Tidig på jobbet, in i personalrummet och la upp chokladen på bordet. Än så länge lugnt. Jag hade tänkt ställa mig upp och prata lite om Lärarförbundet. Kollegorna strömmade in lite pö om pö...Än så länge lugnt. Rektorn tar sin plats och då jag ska sätta mig ner vinkar en kollega, god vän och dagens hjälte till sig mig och i det ögonblicket vet jag. Och det är allt annat än lugnt. Ja, jo, minsann. Tunikan på fel håll. Alltså avig! Nu är det ju inte en stor katastrof men ändå! Jag valde att, efter att bytt snabbt till rätt sida av tunikan, sitta ner och prata om Världslärardagen!

Det har blivit lite pikar under veckan när jag stött på kollegan, goda vännen och hjälten i korridoren. Men det bjuder jag på...ända tills idag!!!

I morse vid frukostbordet med datorn bland Grevéosten och K-special började kollegan att chatta med mig på facbook ( jag vet att jag egentligen inte alls hinner logga in på sidor som Facebook, bloggar och nyhetssajter men jag gör ju det ändå!!). Där fick jag frågan om jag kollat upp att min tröja var på räta. Jo då, svarade jag! KAXIGT!!!

In på jobbet, morgonmöte, in i klassrummet, tyst läsning, lite ord på vägen, matte, blandad form, bråk, diagnoser och DÅ..då ser jag att klänningen är AVIG. Det är för bra för att vara sant! Visserligen hade ingen av eleverna sett det och inne i personalrummet hade jag min jacka på mig. Nu klarar jag inte av att bjuda mer på sånt. Tänkte bara på att kollegan säkert skulle fnissa högs av alla just idag!!! Ja, ni fattar...


Så nu mina vänner är det lugnt tempo resten av helgen!! Trevlig fredag och förresten håll med om att det är otroligt härligt att Tomas Tranströmer fått Nobels litteraturpris.

MINUSGRADER

Vi är på en fest som inte älskar oss. Till sist låter festen sin mask falla och visar sig som den verkligen är: en växlingsbangård. Kalla kolosser står på skenor i dimman. En krita har klottrat på vagnsdörrarna.

Det får inte nämnas, men här finns mycket undertryckt våld. Därför är detaljerna så tunga. Och så svårt att se det andra som också finns: en solkatt som flyttar sig på husväggen och glider genom den ovetande skogen av flimrande ansikten, ett bibelord som aldrig skrevs: 'Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv.'

I morgon arbetar jag i en annan stad. Jag susar dit genom morgontimman som är en stor svartblå cylinder. Orion hänger ovanför tjälen. Barn står i en tyst klunga och väntar på skolbussen, barn som ingen ber för. Ljuset växer sakta som vårt hår.

                                                    Tomas Tranströmer

Kram Anna