När man vill säga TACK!

En lördag som senare skulle gå till historien började jag och mannen resan ner till Malmö. Det var ett kallt Varberg vi lämnade bakom oss.

Tiden var inne. Dagen då 180 bloggare skulle mötas, kramas, knyta kontakter och skratta tillsammans. Av lite pirriga skäl tvingade jag mannen att åka med ner för att finnas där när man kom halkande in på hotellet frampå nattkröken. Men han protesterade inte. Kanske trodde han att han skulle få träffa 180 bloggande kvinnor! Men ack som han bedrog sig!!

Vi passerade ett kallt stranpromenadstråk mot Apelviken. Det kändes ganska gott att sitta där tryggt och varmt på tåget med lite kaffe och nybakade baguetter. Det blir inte alltför ofta Kjell och jag är ensamna på äventyr mot det okända. Lite Wordfeud och Facebook smög sig in i tiden och vips så var vi här:

Malmö!

Vi bodde på Grand Garden och det låg bara ett stenkast från Centralen. Det kändes inte så länge sedan vi gick på det här torget tillsammans med våra underbara och galna vänner. Faktum är att 1½ år har gått sedan vi var här och gjorde Malmös gator osäkra. Numera är det inte vi som gör de osäkra det finns det så många andra som gör ;)



 
Då var det dags! Jag hade hoppats på att stöta på någon bloggerska  (naturligtvis med laptopen i högra handen och kameran i vänstra med ett lätt stressande steg) på hotellet som jag kunde ha följe med bort till Börshuset. Skönt kändes det när jag sprang på dessa underbara varelser Mindecor och Living&Loving! Strax därpå anslöt sig Lena och det var liksom då man kände sig att detta ordnar sig. Du är inte ensamnast i världen på ett ställe du inte känner någon! Tänk jag som varje dag strålar samman elever i olika grupper och konstellationer blev blyg. Jag som brukar tjat hål i huvudet på mina vänner. Skråla med vinglas och bli helt överspelt. Jaa, thats me. Men var var jag? Kunde inte hitta mig själv!

 Plötsligt visade sig vackra Emma som driver bloggen "Att vara någons fru" och dörrarna slogs upp och vi tog plats. Satt där och spanade nyfiket på alla kvinnor och man undrade ju vem som var vem. Vi fick små klisterlappar där vi skrev vem vi var och vilken blogg man har. Svåra Lena infann sig tätt tätt brevid huvudpersonen och jag kunde liksom inte sluta tänka på allt jag läst om denna roliga människa. Nästan som hon fanns med i min vänlista på ett cypersätt. Konferencieren Måns hade fulls upp hela dagen med att rodda oss kvinnor runt och hålla iordning på alla fina vinster som lottades ut. Han avslöjade även att han driver bloggen "Att vara någons man" ;)

Dagen stora dragplåster Björn Ranelid fick varma applåder och han hade ett väldigt gott öga till Emma. Eller vad sägs om att han tackar nej till 9 av 10 erbjudande av jobb.
Björn Ranelid.
Vad säger man? En man i sina bästa år. Brunbränd. Träffade honom på bokmässan i höstas (Mer om det HÄR) . Jag har väl inte haft någon åsikt om vad jag tycker igentligen. Jag visst att han skrev böcker, lite indragen i konflikter.

Men nu känner jag mig kär! Jaa, lite kär i Ranelid. Och jag är helt säker att jag inte är ensam. Det satt 180 kvinnor som jag tror kände lite lika där! Jag satt t om och funderade på hur gammal karln var!! Han pratade i non-stop i en timma. Jag var helt såld i Ranelidskan. Han var som en blandning av Zlatan och en poet. Woohooo!!

Malin, min kollega från skolan sa till mig i fredags att jag skulle fråga om han var solariebrun eller om han sprayade sig! MEN jag hade faktiskt sett en nytagen bild på en joggande Ranelid på en strand i Sydafrika.
Väl medveten om sin snygga färg pratade han naturligtvis om hur han redan i januari öppnade upp fönstret där han bor och sitter där med en kaffe och solar sig ;)

Vackra Malena från Finland var där och hennes härliga feelgood-blogg "Malenami"kan du läsa mer om här!

 De berömda Limhamnsbomberna fanns naturligtvis med på eventet! Alltså allt var ju så bra och jag kunde ju inte bara komma hem till Kinna efter en sån här helg utan att ha smakat på den!!

Plötsligt glömde jag av NEJ till ljuvliga bakverk utan handen ,som brukar lyda mig, trotsigt men glatt tog en bomb och virade in den i en servett och förde den till munnen... Det var som en enda stor inbakad semla utan mandelmassa! Är ni med?
Ghaa, men jag ångrar inte en sekund att den blev min!

Den hetaste frisören i Malmö; Böddi och hans kollega Laila visade hur man snabbt, på 10 röda sekunder, fick till en snygg festfrisyr!



Ranelid sålde massor av böcker som vi ville köpa!



 En drag-queen visade hur vi skulle sminka oss både till vardags och till fest! Det ni!

Sedan blev det kväll och kväll är lika med fest. Vi lotsades vidare till Skeppsbron 2 för ännu mer kramar, skratt och vinster. Jag, Lena, Carola och Lotta placerade oss väldigt lämpligt mitt i smeten och tyckte vi hade de mest perfekta platserna ända tills vi bjöds på underhållning av två karlar som jag inte har en susning om vad de hette.

Jag uppfattade att de var från Eslöv och jag kan numera allt om Eslövs exotiska uteliv en lördagskväll! Helgalna var de och vi bjöd dem på mycket skratt. Antagligen lite väl mycket skratt från vårt bord eftersom jag, Carola och Lena fick agera doatjejer! Ja ja man är ju inte roligare än man gör sig! Vinet satt som en smäck till det uppträdandet i alla fall!!

 Vi åt tapas och

drack massor av vin!

Massa annat skoj hände men nu vill jag säga TACK till dig Emma! I massor!

Tack för att du fick idén om bloggeventet

Tack för att jag fick lära mig mer om Ranelid

Tack för alla tankar om godhet!

Tack för goodiebagarna (som jag ska visa senare)!

Tack för möjligheterna!

Tack för ett nytt minne som etsat sig in i mitt hjärrrta (som Ranelid skulle ha sagt)!

Tack alla tjejerna!

EMMA, TACK IGEN!

Jag avslutar med "När jag var fyra år cyklade mamma med mig från Sallerupsvägen 13 till Möllevångstorget".