När det stora vemodet...

Trots vacker höstsdag så känns det lite vemodigt på något sätt. Kan inte sätta fingret på vad det är. Funderar på livet och att man har så mycket att vara glad för. Men så läste jag en blogg med ett sorgligt innehåll och genast associerar man till sig själv och till sin familj. Jag tror det är så att man vill att alla ska vara lyckliga och leva så i alla sina dagar.

Livet är ju inte riktigt på det viset. Ibland går det upp ibland ner. Saknar min dotter på Cypern, min pojk som varit nere på Cypern och arbetat tillsammans med sin flickvän flyttar hemifrån i morgon. Han har bott hemma här sen i juli och ibland har det varit trångt men nu blir det tomt. Snart helg igen och då ska jag skriva omdömen. Skönt att veta vad man ska ägna helgen åt!!

Det står städning på mitt hemmaschema idag och för att ha igen det i morgon så är det nog bäst att man gör som man bestämt!

Sköt om er! Kram Anna