Ett möte med värsta fiende

Dels har Humlan hållit mig vaken och dels Signe i natt. Humlan hon var leksugen och Signe hade ont i örat. Så vi har tillbringat förmiddagen på jouren i Skene. Fortfarande tacksam för att slippa åka till Borås och sitta där i timmar. Men jag ställdes inför något som jag bävat för i flera år. När vi kommer ner till jouren hörde jag vem som hade jouren just i dag. Samma person som för åtta år sedan nästan berövade livet på Signes tvillingsyster. Jag blev illamående och visste inte om jag skulle vända om eller inte. Men för Signes skull höll jag masken.

Agnes var två och ett halvt år och hade brutit nyckelbenet på förskolan. Jag var hemma med henne och efter en vecka började hon få feber och var inte i form. Hon tog sig ofta för magen och sa att hon hade ont. I slutet av veckan blev hon sämre och eftersom jag inte hade någon bil den dagen fick jag vänta till Kjell kommit hem från jobbet. Då blev det jouren som hade öppet. Vi kom ner klockan fem och hon kom in direkt. Han sa efter att ha undersökt henne att hon hade lunginflammation på höger sida. Jag ifrågesatte det eftersom hon inte hade någon hosta. Men, jo så var det. Jag informerade honom att Agnes är född med IRDS, dvs hennes lungalveoler var inte färdigutvecklade och hon låg en vecka i respirator. Dessa barn ska alltid röntgas när det finns misstanke om lunginflammation. Men han gjorde en bedömning att penicilin skulle räcka. Inga prover togs heller.

Vi hade inte mycket att sätta emot utan vi löste ut penicilinet och åkte hem. Hon kräktes och sov inget den natten. Det såg ut som om hon hade väldigt ont i magen. Agnes var väldigt sen med sitt tal och därför var det svårt att förstå vad det var. Det gick inte att få i henne någon penicilin i alla fall. Hon kräktes och grät. När vi hade kontakt med jouren igen sa de att vi måste ha tålamod. Jag påstod att det inte står rätt till och undrade om vi inte kunde få komma ner igen med henne. Det fick vi inte. Som tur är känner man sitt barn bäst själv och vi struntade i jouren och ringde istället Borås Lasarett. Där fick vi komma till barnjouren trots att hon var över två år. På den tiden var det bara jour tills barnen var fyllda två därefter fick man åka till den vanliga jouren.

Den eftermiddagen opererades vår dotter akut med ett livshotande tillstånd för en brusten blindtarm. Hon hade ett CRP på över 300 mot normala 6. Hon låg inlagt 23 dagar med bukhinneinflammation som komplikation. Jag kan säga att jag inte var särskild glad och vi anmälde honom till HSAN. Men där ansåg de att 23 dagar eftervård för en blindtarm var helt normal. Vi trodde vi gick i taket. Men man orkar inte hålla på att bråka. Trots att jag inte är någon läkare kan jag säga att 23 dagars eftervård på en blindtarm inte är normalt. En brusten blindtarm med komplikationer är 23 dagar. Det värsta av allt var att han sa att hon hade lunginflammation på just höger lunga. För jag är djupt medveten om att för det första är blindtarmsinflammation väldigt ovanligt på så små barn och för det andra ter sig symptomen olika. Men då kanske man ska börja med att ta ett vanligt enkelt CRP.

Idag mår Agnes bra även om hon faktiskt varit med om ännu ett livshotande tillstånd tre år efter sin blindtarm. Då kanske t o m än värre. Men hon har en underbar egenskap och det är att hon tänker enormt mycket på omgivningen. Hon kan var tuff på ytan men därinne finns en oro för alla som inte har det bra. Jag kan tilläga att jag numera är expert på att tala om hur man byter ut en höftled då en mycket god vän nyligen gjorde en sådan operation och Agnes har frågat allt om den. Allt med sjukhus och olika sjukdomar intresserar henne och jag får ibland hindra henne från att titta på alla sjukhusprogram. Men jag tror att hon sett det som en slags terapi för hon fick verkligen sjukhusskräck efter sina upplevelser och undersökningar. Vi gick på terapi med henne i ett halvår för att hon skulle bli kvitt det. Då fick jag och Agnes åka till lekterapin i Borås och det var fantastisk personal som tog hand om henne.

Jag möte honom inte med blicken, tog honom inte i handen utan fanns där enbart för Signe. Idag var det hennes öron som skulle botas. I morgon är en ny dag.


Nu ser vi fram emot ett nytt spännande år och hoppas att det blir bra!  Kram Anna