Hemliga laster..

En del rökar, en del snusar, en del gör både och. Alla har vi våra laster. Kanske någon smygäter choklad eller missbrukar frukt. Även solen har sina fläckar! Min last har varit Coca-Cola Light i många år. Jag har varit totalt beroende och det har gått åt många flaskor i veckan. Nästan så jag klättrat på väggarna. Ibland har jag druckit annan läsk men alltid hållt mig till light. Det kanske har med min diabetes att göra...

Hur som helst kände jag i höstas när jag började mitt nya jobb att jag behöver göra något åt det där. Mitt blodsocker var på topp och det klart att jag inte mådde bra. Satte mig ner och funderade på vad jag skulle göra åt min situation. Och som många av er vet är det inte lätt att bara sluta. Då skulle det förmodligen inte finnas några alkolister eller rökare osv..i världen. Om allt vore så där lätt.

Jag höll på så där att på måndag börjar jag. Så blev det måndag och då plötsligt var det något skoj som skulle hända under helgen så det vore ju bättre att börja nästa måndag. Känns det ingen?

Så höll jag på ända till i julas. Plötsligt blev måndagslöftet ett nyårslöfte och det vet ju alla hur det är med nyårslöften. De kommer och de går. Jag satte i alla fall ner foten för mig själv. Ok, se det som ett nyårslöfte jag vågade inte hoppas. Jag ville se det som en present. Den presenten kommer jag att återkomma till om ca 85 dagar.

Jag slutade tvärt med Coca-Colan. En dag innan jul togs nog rekordet. På en planeringstimme/lunchrast småsprang jag till Netto som ligger precis granne med jobbet. Var så desperat och så satans törstig. Köpte mig en ful-cola-light och la den i en gul Netto-platspåse och småsprang tillbaks till jobbet. Men fattar ni!?? Precis som en alkolist. Fattar ni beroendet? Hur som helst, in i arbetsrummet och var evigt tacksam att kollegorna hade sina lektioner så jag fick sluka min dricka helt för mig själv. Jag kände hur kolsyran rev i halsen. Sjönk ner på stolen och kände livet komma smygandes på mig igen. Räddad för denna gången.

Så nu dricks det väääldigt lite läsk för min del. Jag tar gärna ett glas till helgen men där är det stopp sen. Ett glas rött är ju att dö för. Men oftast funkar det med ett glas. En glas sen kan jag tycka att det är bra om man nu inte partar för då kan ju både tre och fyra vara rätt!!!

Så det jag vill säga är att på något sätt går allting. Jag bytte ju även ut min data-tid ( fast nu ljuger jag lite) mot motion ( och här ljuger jag inte). En liten nätt runda på 1 mil intas lätt numera och 20 kilo lättare är jag också. Fast mycket ska bli mer. Men jag tar en sak i taget. Finns folk runt omkring som inspirerar och inspirerar ännu mer. Tack till Er! Jag har sänkt min insulindos från 32 E till 11 E från i julas.

 Bara det :)

Jag vet att det är blod, svett och lite tårar men det går! Det svåra är att bevara.

Nu väntar sängen precis som igår och min bok förblev orörd men idag ska jag med varsam hand öppna den och sätta mig in i handlingen!

Kram och Gonatt!!! Anna