När det ofattbara händer...

När det ofattbara som inte får hända händer. Vad gör man? Vad säger man? Idag finns det inga ord. Inte ett enda ord skulle kunna få det bättre. Jag finner inga ord som gör det vettigt att blogga om men jag önskar att jag kunde finnas hemma i mitt hem för Lovisa. Få sitta och krama henne och trösta henne. Men istället är jag hundratals mil bort. Ikväll ska jag gå till kyrkan här och tända ett ljus.

Tro

Jag vill känna tro

Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro

I en vintervärld, finns det någon tro?

Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten

Känna tro igen