En nostaligresa som började för 29 år sedan!

Tog med mig mina två kollegor som jag arbetat med i snart tre år till Göteborg. Vårt samarbete kommer att upphöra till sommarlovet då de ska tillbaka till skolan där jag arbetade förut. Jag stannar kvar och tar emot nya sjätteklassare. 

Då tyckte jag att det var passande att bjuda dem till Göteborg. Vi startade på GothiaTower och Heaven 23. Där avnjöt vi den godaste och mest omtalade räkmackan i hela Göteborg.

När vi var mätta och belåtna skulle vi ta hissen ner. Måste bara få berätta lite kuriosa om hissar. Jag har höjdskräck. Och inte så lite heller. Jag har aldrig ätit uppe på Heaven 23 innan för de gånger vi varit där tidigare har vi inte kommit in för vi har inte beställt bord i förväg.

MEN vid de tillfällena har mina vänner alltid sagt åt mig att det bara gick att åka upp i hissen som går utanpå huset. Utsikten lär ju vara enorm men jag står där i hissens hörne och tittar INTE på någon utsikt minsann! Och de har skrattat åt mig!! Fast jag vet ju varför iof, de har fått sin hämnd då deras hockeylag Frölunda förlorat och mitt lag vunnit! Nu är mina kollegor inte så noga med den hissen heller så vi letade upp en hiss inne! Som fungerar som en helt vanlig hiss!

Men nu var det ner vi skulle och efter ett glas vin och öl så blir man ju lätt lite kaxig och modig. Så jag mer eller mindre pötte in en av kollegorna i hissen medans den andra la benen på ryggen och smet fort som attan in i samma hiss som vi kom upp med!!!

Plötsligt var vi på väg ner. Men döm av min förvåning att jag i ögonvrån, JA, jag stod i hörnet nu också, såg min kollega stå alldeles vid fönstret och se helt cool ut och t om snacka med en engelsman som gjorde oss sällskap från 23:e våningen till entréplan på mindre än 5 sekunder!

 Vi smet över gatan över till Rondo där Tomas Ledin bjöd på bästaste showen!

 Så här är det. För 29 år sedan när jag var 16 år satt jag i mitt flickrum en sommarkväll och gjorde mig i ordning för en kväll på Hjortnäs. Hjortnäs var som en Folkets Park som låg mitt ute på landet. Det vallfärdades ungdomar dit och det bjöds på idel kända artister. Vem minns inte Carola som var där med sin pappa. Gyllene Tider, Magnus Ugga, Snowstorm, osv... även Tomas Ledin var där och man bara älskade "Sommaren är kort".

Vilka minnen. Sedan har han väl inte tillhört mina absolut favoriter och han har nästan varit bortglömd i mitt hjärta. I höstas vaknades hjärtat till liv när han var med i "Så mycket bättre" och nästan var det så att man t om blev lite kär i den där 60-åringen!

Jag kan säga att det blev inte bättre i hjärtat!! Han går in och gör en supershow. Han har en röd tråd genom hela shown och bjuder på låtar som Knivhuggarrock, Sommaren är kort, Genom ett regnigt Europa, Du kan alltid lita på mig, Sensuella Isabella och många många fler.

Men det var magiskt när han stod där på bordet mitt i publikhavet och sjöng;

"Det finns tillfällen i livet,

Som aldrig kommer igen

Man känner det på sig,

Av nån anledning vet man att det är så

Snart tystnar musiken

Vi kan gå långsamt genom stan

Vi kan stanna till ibland

Vi kan drunkna i varann

Och om sanningen skall fram,

Jag vill att vi skall älska"

Kram Anna