Årets sämsta bloggare korad.

Det där med att sluta blogga är inte helt enkelt. Tiden i höstas ville inte riktigt räcka till och bloggen gav ständigt mig dåligt samvete. Till slut läste jag inte heller andras bloggar som jag följt i åratal. I stället träffade jag en del av dem på Instagram och på så sätt blev det en bekräftelse på att jag inte slutat helt.

Nu har jag och tiden på nytt gjort upp! Ni som följt bloggen när den var mer levande vet att tiden var min främsta ovän och naturligtvis var jag inte ensam om den ovännen.

Jag saknar många av bloggerskorna och läsarna. Undrar hur det är med Queen of Kammebornia, saknar hennes fina inlägg om det fina. Charmiga Charlies ljuvliga bilder tar jag del av på Instagram men vill läsa om hennes roadtrips genom USA, Enkla ting som väntar sin första bebis, En kollega i Channal och hennes må-bra-bilder, Loving & Livings poetiska inlägg om livet, Stjärnor & Champagnes fina hus och jag saknar att läsa mer om Saltis i New York och om Annikas life in the suburb, KiwiElin, Mammaxtre, Pettas, Bokcaféet, Min plats i solen, Pi, Carin och alla, alla ni andra!

Nu ska jag börja läsa om er igen och jag hoppas att ni kommer att kika in hos mig också!

Jul har passerat och i år är första året på länge då inte julkänslan ville infinna sig. Det fanns inte en tillstymmelse till att ens förstå att det var jul. Visserligen träffade vi barn och vänner men snön uteblev och med den känslan.

På julaftons morgon hade vi premiär för julfrukost. Vi börjar bli många i familjen och det fyller på med flick- och pojkvänner! Mysigt är det, tycker jag!

I dagarna tre åt vi så mycket mat att jag trodde inte ens det var nödvändigt att besöka ICA-affären före årskiftet men så blev fallet i alla fall!

Nyårsafton idag, lika grå som övriga julen. En och annan smällare hörs och det var visst fullt av folk som stressade runt nere i byn. Glad över att maken åtog sig detta. Det kommer bli en trivsam kväll med vänner och säkert kommer ett och annat löfte att avges!

I år hoppar jag löften utan försöker sätta upp delmål för olika saker. Kanske bättre för visst misslyckas man hela tiden med löften. De blir bortglömda och inte lika viktiga ju längre tiden går. Med mål blickar man mer framåt och förhoppningsvis kan man sätta upp nya när man är i mål!

Vi avslutade också 2013 med att gå på dop jag och Natalie. Lilla Kiara döptes i Sjöviks kyrka och det var vackert och man hade tårar i ögonen.
Kiaras mamma och Natalie bodde ihop under fotbollsproffsåren på Cypern. Ofta bodde vi hos dem och lärde på så sätt känna en ny familj. Jag var glad över att få vara med.



För att inte bli långrandig så här på självaste nyårsafton önskar jag alla som hamnar inne på min min blogg Ett Gott Nytt År. Jag önskar alla allt gott och att 2014 blir ett bra år.


K Ä R L E K

Att hitta guldkornen...

"Nu är hösten här och luften är som glas

och jag räknar varje timme för du kommer väl tillbaks

Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn

Nu är hösten här men var är du min vän"

När dagarna blir kortare och mörkret tar över

När stearinljusen är fler än mjölkpaketen från Ica

När man tvingas att välja mellan att vara barfota eller att ha ett par sockar 

När varje morgon är en undran om man behöver skrapa rutorna på bilen

När man inser att sommaren drog förbi mest som en ljummen vind

När man vet

Hösten

Löven

Frosten

Regnet

Träffade Lisa Nilsson i TV-soffan i morse. Hon väckte det inombords. Den där känslan om livet. 

"Nu är livet här, jag borde hoppa på

Jag har inget att förlora men jag stannar här ändå

Jag har vant mig vid att vänta, jag kan vänta länge än

Nu är livet här men var är du min vän"

Hon skriver så vackert om årstiderna. Som om årstiderna är ens vän. Kanske är det så. Att man hittar guldkornen i årstiderna. Precis som man gör med de finaste vännerna man har.

Guldkornen

"Nu är vintern här och natten är så hård

Jag vill tänka på nåt’ annat men att glömma det är svårt

Jag kan inte längre se, det blåser snö i ögonen

Nu är vintern här men var är du min vän"

Det kanske är så det är. När vintern smyger sig på. När natten är hård. När mörkret skrämmer. När man kämpar att få ihop det tiden innan jul. Då kan en känsla av hopp vara välkommen

"Nu är våren här och vinden ligger på

Trottoarerna är smutsiga och gatorna är grå

och förlåt om jag är dyster, det ska nog bli bättre sen’

Nu är våren här men var är du min vän"

Och när vi kommit hit igen ska nog guldkornen vara mer synligare än tidigare. Livet börjar om igen. Det grönskar.Så mycket vi ska fylla ryggsäcken med. Så mycket att sortera. Ta vara på varandra och visa glädjen av att få vara tillsammans.

"Nu är sommarn’ här och fjärden ligger blå

Hela stan är tom och dammig, jag har ingenstans att gå

Det är tomflaskor i parken, ingenting i tidningen

Nu är sommarn’ här men var är du min vän"

K Ä R L E K 

Hösten blir höstigare!

En riktig höstdag har det varit idag. Vi började med långfrukost när Niklas och Kristin kom hit. Vad passar inte bättre än att tända brasan och lite ljus. 

Den där tiden nu är så go med regniga, lite mörka väder. Det är som man vill gå i ide en stund!

Fast å andra sidan är det lika skönt med höstiga soldagar med skogspromenader och svampkorg!

Hela helgen har det varit sport. Fredagen inleddes med innebandy i Fritsla. En spännande match som slutade med Fritslavinst. Och det var grabbarna värda. De slet och kämpade. 

Lördagen bjöd på hyfsat väder och jag åkte bort till Örbys fotbollsplan för att kolla damlaget. Det var en spännande match där Örby dominerade men till sist föll med 1-2. Otur och orättvist tyckte jag. 

I rusket i eftermiddag satt jag vid samma fotbollsplan, på samma bänk och tittade på tvillingarna. De ledde länge och medans jag gick på toa hade motståndarlaget hunnit göra två mål. Och dessvärre blev det ett till när jag kom tillbaka. Förlust. Men tjejerna deppade inte ihop utan analyserade vad som kunde göras bättre. Sånt gillar jag. Reflektion och eget ansvar!¨

På fredag är det bokmässa och det ska bli så kul. Visserligen har jag femhundratio böcker som väntar och ständigt ropar på mig och vill bli lästa men jag klarar säkerligen av att utöka samlingen med några till!

Så kul att springa runt och shoppa böcker och kolla in kändisarna. I år är det lite extra kul då en fin blogg jag följer har en bok där. Fyra årstider heter bloggen och är vansinnigt fin och rolig. Lotta är där och signerar. Och det är en av alla böcker jag ska köpa!

K Ä R L E K

Flickan med guldbruna ögon

Nummer fem i ordningen är numera konfirmerad. I ett års tid har hon gått i kyrkan, varit på många veckoläger och i somras var hon tio dagar på Vrångö i Bohuslän. Och nu...helt fullärd i ämnet!

Alla våra äldre barn är konfirmerade och jag tycker det är en fin tradition och väldigt mysigt. Jag och Kjell gjorde smörgåstårtor för brinnande livet i fredags eftermiddag och  det var jättekul. Har aldrig försökt mig på detta innan men hade lite god hjälp av en vän som är expert på området!

Viktor och Lovisa efter konfan. Tror att de skjuter salut! Alla dessa fina konfirmander alltså. De valde att på egen hand leda konfirmationen framför sina familjer och sina släktingar och vänner. Prästen satte sig i kyrkbänken och chillade i två timmar! Coolt, tyckte jag. Minns min egen konfa som ett enda plågsamt förhör. Detta var så annorlunda och givetvis mycket bättre!

Tror minsann att det är en väldans stolt pappa bredvid konfirmanden. Vädret var strålande och hösten kan knappast bli vackrare än så.

Ett litet ord i form av ett hjärta följde med i bibeln hem. Det är ju inte så att det varit några undantag mot av vad det är annars med vår lilla femtonåring!!! 

Men jag tyckte det var en härlig beskrivning av Lovisa. 

Efter nattvarden i söndags samlades alla familjer i församlingshemmet och vi fick fika och en trevlig stund med bästa underhållning!

Ove, prästen och de andra konfa-ledarna hade satt ihop ett helt vis-häfte om tiden med konfirmanderna. Och återkommande Lovisa....pratig och glad!!!!! 

Vi firade henne i dagarna två med släkt, vänner, och pojkvän. Jag tror mig kunna säga att hon har ett fint minne med sig i form av dessa dagar, presenter och fina ord.

K Ä R L E K

När man är yngre än vad man tror!!!!

Vi har snöat inne på fjortisbilder! Ni ser ju själva. Som de värsta ungdomar vi faktiskt är.

Jag och fotbollshunken ser väl inte en dag ut äldre än tjugofem va? Och tänk då på att Hunken är fyra år yngre än jag. Woohooo, säger jag då!

Helgens kräftskiva innehöll allt det där som en kräftskiva bör:

Någon åt kräftor medan andra åt räkor! Inte jag!

Någon sjöng lite mer snapsvisor än andra och lite högre! Kan ha varit jag!

Någon drack en snaps eller två för mycket! Ok, erkänner att det var jag! Hade det inte varit för de två sista som tydligen var Körsbärstjosan så hade det varit någon annan!

Någon var yngre än någon annan! Det var inte jag!

Någon skickade snapsvise-sms till halva telefonboken! Ja, ja ni känner ju mig!

Något lag vann pilkastningen! Självklart vann mitt lag eftersom jag satte vinnarpilen närmast muttan på bilden som också råkade vara jag!! Tack Åsa för att jag fick bjuda på den nakenchocken!!

Något annat lag förlorade Yatzy! Måste vara de där göteborgarna som vann derbyt?!?!

Här är mer fjortisbilder på mig och Hunkens snygga fru! Ja, tänk att det snart är ett år sedan de smög iväg bort till Kreta för att gifta sig i smyg! Det kan du läsa mer om HÄR.
Det blir till att fira desto mer när de har ettårig bröllopsdag! Man kan liksom aldrig gå säker i vårt sällskap!

Den gode grannen gör sig bra på bild tillsammans med maken! Tänk att grannen ändå utförde en bragd, nästan i stuk med Järring-priset när han under nattens mörkaste timma tog simborgarmärket i vår pool! Bra grejer det där!

Så var det det där med tävlingar! När "någon" sätter upp en galet naken bild på mig så måste jag ju gå in i tävlingen och bara vinna båda omgångarna! Det där med att vara bäst när det gäller!!!!

 Det börjar bli sent. Många snapsar är druckna men både jag och Den Gode Grannens snyggo-fru står fortfarande på benen när kortet togs! Vi har varit kvällens parhästar och försökt dra igång både snapsvisor och allsång till ett blandat resultat! Vi har varit hobbypsykologen och sakletare men framför allt höll vi ställningarna från förra årets kräftskiva! Kläderna satt på ända till vi tackade för kalaset och begav oss hem till oss. Bartömning har jag varit med om men pooltömning var ett nytt koncept. Alla utom Hunken kastade sig i poolen och flöt omkring på diverse ringar och madrasser! Kvällens dans där alla bjöd upp!! Kan bara säga wow, och satan vad roligt vi hade!

Vad beträffar kommande generation ( med risk för att hon blir skogstokig på mig när hon upptäcker att jag smygfotat henne!!)  vet jag inte om jag någonsin släpper min partykrona till någon av de yngre. Nää, tror den är ämnad för mig åtminstone i vår familj!!! Det finns liksom ingen som skulle orka axla den rollen! Visst är det uppenbart!

För ev nya läsare så ska man ta detta inlägg med en nypa salt. För lunken och vardagen är den som för det mesta fyller bloggen. Men livets krydda är vänner, skratt i en salig blandning tillsammans med övriga familjemedlemmar!

K Ä R L E K 

Om man vill ha kul i livet....

"Vill man ha kul här i livet får man se till att bjuda upp till den dansen själv! Vad är kul? Spelar det nån roll? Min humor och din humor kanske inte är lika, men jag får skratta ofta!! Ha en go helg och glöm inte att se glädjeämnen i vardagen"

Den här statusen hittade jag på Facebook i går. En underbar människa hade skrivit den och jag blev lite så där direkt förälskad i statusen.

Visst är den bra! Jag kände lite att så är det i livet. Man får inte roligare än man gör sig. Och då måste man själv bjuda upp. Det går inte att tro att alla andra fixar saker till en hela tiden. Ibland kan man lätt glömma av det där och förvänta och kräva. Det kan t o m gå så långt att man attackerar. 

Jag har läst ut "Mer självkänsla" av Mia Törnblom. En mycket bra bok. Hon berör ämnet. Hon skriver om att bry sig om sig själv. Att inte lägga energin på saker som suger. Jag håller med. Visst vore det väl trevligare att inte behöva tänka och reta sig på saker och ting. Se det positiva istället. 

Och hennes "Jag-är-bra-bok" visar en hint om rätt väg....

Hoppas du håller med :)

Från en sak till en annan. Klackarna i taket blir det ikväll. Kräftskivorna avlöser varandra. Jag sjunger upp mitt lilla snapsviseförråd och det kan bara bli bra. Allt kan hända. Från lite lätt uppkastning till nakenshow!!! Men det som man garanterat vet är: Att roligt blir det :)

På tal om humor. Jag vet att jag har en sjuk humor. Jag kan börja skratta vid de mest olämpliga tillfällena. I torsdags hände det senast. 

Vi hade HLR på jobbet och personen som höll i detta var så otroligt lik Robert Gustafsson. Tänk er när han står där med sin papegoja. Ni vet. Och när han öppnar munnen så har han t om Roberts röst. 

Jag bryter ihop. Tårarna rinner. En kollega är högröd i ansiktet av skratt. Vi vågar inte titta på varandra. Jag försöker tänka på sorgliga saker. Det hjälper inte. Jag flabbar ändå.

En liknande sak hände när jag och Åsa var på en julkonsert i kyrkan. Gospel. Någon hostar. Vi skrattar. I evighet. Jag hostar. Vi skrattar igen. Oavbrutet i en timma. Jag var totalt genomsvettig. Men roligt var det. Igentligen inte. Men ändå!

Så ni förstår ju. Kvällen, natten och morgonen ligger framför oss!

Nu kör vi!

Det smyger liksom på!

Lite ost har det blivit i kväll. Det är det allra bästa med Lchf i mitt tycke. Jag är fullkomligt galen i alla sorters ostar. Det är gudomligt gott tillsammans med rödvin. Är det någonting som gifter sig så är det ost och vin!

Då har man varit igång i två dagar och hjälp vad mycket vi hunnit med. Två dagar kvar och minst lika mycket kvar. Likadant varje år. Det känns liksom som man inte hinner färdigt men på något sätt gör man ju det. 

Det är liksom lite segt när klockan ringer och alla andra ligger kvar. Fast egentligen gillar jag ju den där känslan när man går upp helt ensam och inte behöver tjata på någon, inga konflikter som måste lösas. Ingen att samsas med plattången om, ja ni vet!

Visst börjar det bli mer och mer höstlikt? Hur gärna jag än vill att sommaren ska stanna kvar så smyger små tecken in lite då och då. Speciellt tydligt syns det på kvällarna då det redan halv tio är mörkt ute. Kyligare om nätterna och Ica vill få oss att köpa bollkryss och definitivt välkomna hösten. Jag bojkottar några veckor till. 

Jag gillar den tiden vi går till mötes. För mig är det enormt rogivande och en väldigt lååång startsträcka som sträcker sig förbi både jul och nyår. Jag gillar att tända ljus och att koppla av utan en massa måsten. Jag gillar också att lufsa omkring med gummistövlar i skogen och leta kantareller och bara känna lycka när man hittar skogens guld under några grässtrån. Den höga luften som verkar komma bara man vänder blad i almanackan. 

Men än några veckor till är det faktiskt sommar och med den skolstart, äppelmos och massvis med kräftskivor!

K Ä R L E K