Det är när man öppnar dörren, öppnar dörren och går in som man verkligen kan gå på djupet med sin ärlighet. När jag började viktväktarna och ja, jag vet att det kanske blir tjatigt med viktväktarna men ni får stå ut så här i början, så funderade jag på om jag skulle säga något till folk eftersom jag har tjatat om LCHF lite från och till och om andra sätt att försöka gå ner i vikt. Ibland har jag stolt skrivit att jag skickat av några kilon till gymmet och att jag galet motionerat varje dag i fyra månader osv....
Skulle jag ens nämna viktväktarna? Jag kom fram till att jag skulle vara ärlig mot mig själv. Jag fick sån god respons från vänner, instagramvänner och facebookvänner och andra. Jag behöver det. Inte ens lite behöver jag det utan jättemycket.
Nu längtar jag till onsdagarna då det står vägning i appen. Det är lite så där att man håller andan när man kliver på vågen och hoppas hoppas. Denna vecka har jag inte prioriterat motionen så jag var lite spänd på resultatet. Visserligen har jag ätit som jag ska och inte utnyttjat mina extra ProPoints.
Det var inte särskilt svårt att gå upp när klockan ringde. Jag tassade tyst upp på toaletten och ställde mig där. Min mobil med den viktiga appen höll på att uppdatera sig och jag mindes inte exakt förra veckans resultat helt hundra.
Ni vet känslan: Men va faan!!!! Tittade om och om igen på de digitala siffrorna och insåg att detta var nog inte ett jättebra resultat. Jag klev av. Jag klev på. Jag klev av och jag höll in magen. Jag klev på. Samma siffror.
Jag fick igång min uppdaterade telefon och loggade in. Det var inte roligt att skiva in att det var plus ett hekto. Ett litet hekto. Vad kan väga ett hekto? En liten tomat? Ghaaa!
Det är här mina vänner jag snabbt gjorde ett val. Jag tänkte så här: Men, vad pinsamt att jag som har börjat lägga ut varje vecka på Instagram min viktnedgång inte kunde lägga ut någon bild denna vecka. Hur konstigt skulle inte det kännas. Och för att inte tala om hur konstigt det skulle bli nästa vecka när jag förhoppningsvis klämt något hekto åt rätt håll.
Jag klev på vågen igen. Samma siffror.
Men nää, sa jag inte att detta skulle vara ärligt och verkligt. Nu blev det så här. Jag vet ju för sjutton om att jag bara måste motionera för att det ska hända saker och nu har jag ju inte gjort det. So what? Skyll dig själv sa jag och skrev in uppgången med ett hekto på kortet och slängde ut det på Instagram.
Det är detta som sporrar mig. Att lägga ut sanningen och skriva om sanningen. Inte till någon person utan enbart för min egen skull. Men jag är så glad över att många peppar mig. Jag behöver det. Därför väljer jag att vara ärlig mot mig själv.
Nu tar vi tag i livet igen!
K Ä R L E K