Det där fina vi minns..

Några veckor kvar...

Eller kanske några veckor kvar till några veckor!

Hur som helst bubblar våren inom mig och jag ser fram emot många roliga händelser som ligger och väntar på oss. Mest av allt ser jag naturligtvis fram emot vår USA-resa. Kanske blir lite snuvad på den svenska våren de två veckor som vi är iväg men man kan ju liksom inte få allt.

Just nu är det sportlov och en veckas ledighet sitter fint mellan nationella prov och annat. Det där med att inte ha dagarna planerade in i minsta detalj. Ligga och dra sig på morgonen samtidigt som man varit uppe längre än vanligt kvällen innan. En liten vinkväll. med goda ostar efter ett träningspass på gymmet. 

Vet inte om det stämmer men jag längtar mer än någonsin efter våren och undrar givetvis om det har med åldern att göra. Det mörka, dystra ligger inte för mig. Visserligen gillar jag att tända ljus men det gör jag de ljusa stunderna också!

Man ser liksom små tecken att det ljusnar om morgonen. Det är inte heller mörkt när man stänger igen dörren till skolan på eftermiddagen. Kroppen svarar på allt :)

Det blir liksom naturligt att börja tänka på april och maj. Semestern och ja ni vet allt det där goda. Ibland får jag bara stoppa mig själv och säga åt mig att njuta av livet runtomkring.

Det är ju det som är livet. Jag vet att man inte ska längta framåt utan fånga de där ögonblicken här och nu.

Det där som man inte kan få tillbaks som bara försvann. 

I förra veckan förlorade min man sin far. Mina barn sin farfar. Jag min svärfar. Livet är kort och skört. Plötsligt inser man hur mycket man borde ha gjort. Alla tankar som förblev tankar och inte blev handlingar. Skuld över det. Men i vårt minne lever han kvar så som sista gången vi sågs. Vi ska ha ett alldeles eget ställe där vi minns. 

K Ä R L E K

Med en liten blomma

Tänk vad blommor kan påverka oss. Minnen. Längtan. Förväntningar. Dofter. Färger. 

Gick igenom gamla foton och hittade den här bilden på när Ceasar var liten och förmodligen tyckte blommor var det bästa han visste! Visst är han speciell med sina ögon som speglar själen. Hans lite sävliga stil som om han tror att det är efter hans klocka man lever livet!

Han är klok och korkad på samma gång. Blir aldrig klok på honom. Han är så supersocial att han nästan vill krypa in under skinnet på en!

För att återgå till blommorna så får jag en galen längtan efter sommar och värme. Vädret nu gör säkert sitt. Det skulle lika väl kunnat vara påsk och vår på väg. Så lätt man blir lurad och tror att våren är på väg. 

Januari och februari är de värsta månaderna på året tycker jag. Blir glad när jag upptäcker att det snart har gått halva tiden av januari. Det innebär att SISTA vintermånaden är på ingång. För att liva upp denna trist period behövs blommor. Blommor i massor. Tulpaner brukar vara ett sätt att liva upp vardagen. Krispiga knoppar som väntar på att slå ut. Det är bara den bästa känslan

Om några veckor ska Agnes och Signes fotbollslag börja sälja tulpaner. Man bokar sig för en prenumeration och får då tulpaner hemlevererade vid fem tillfällen. Det har gått hur bra som helst att sälja dessa prenumerationer. Alltså hur bra är det inte att få tulpaner lagom till helgen? 

K Ä R L E K 

Mina mål 2014

Så var det nytt år och nya möjligheter startas upp. 

Hela familjen verkar trött och  tidigare åt vi den obligatoriska nyårsdagsmenyn!

Ingen är så sugen på att hitta på något. TVn går varm men inget vidare visas. Jag är lite sugen på en skräckis och får väl leta upp det på datorn. 

Det här med en massa nyårslöften är väl förlegat. Eller? Det handlar ändå bara om träning och mat. Istället kanske det går att omvandla till mål. Jag och några till kör 100 dagars i år igen. Inget socker och annat onyttigt på 100 dagar. Min äldre dotter räknade ut att det skulle ta slut på hennes 25-årsdag!

Jag har andra mål för mig själv i år. Att-göra-mål!

I år ska jag:

1. Åka till Åby. Vill gärna prova lyckan på plats! Har aldrig varit där så ett besök dit får det bli under året!

2. Bege mig till Polen, närmare bestämt Krakow. Ett ställe dit jag velat åka en längre tid. Tänk att gå och strosa runt i den gamla delen.

3. Åka in oftare till Haga. 

4. Åka dressin.

5. Åka en roadtrip längst Österlen. Ett besök på Kivik, Haväng och till Living&Lovings underbara inredningsbutik i Kristianstad.

Det måste räcka va? Ska ju klämma in en tur till USA också.

Har du några delmål/mål inför detta året?

K Ä R L E K

Årets sämsta bloggare korad.

Det där med att sluta blogga är inte helt enkelt. Tiden i höstas ville inte riktigt räcka till och bloggen gav ständigt mig dåligt samvete. Till slut läste jag inte heller andras bloggar som jag följt i åratal. I stället träffade jag en del av dem på Instagram och på så sätt blev det en bekräftelse på att jag inte slutat helt.

Nu har jag och tiden på nytt gjort upp! Ni som följt bloggen när den var mer levande vet att tiden var min främsta ovän och naturligtvis var jag inte ensam om den ovännen.

Jag saknar många av bloggerskorna och läsarna. Undrar hur det är med Queen of Kammebornia, saknar hennes fina inlägg om det fina. Charmiga Charlies ljuvliga bilder tar jag del av på Instagram men vill läsa om hennes roadtrips genom USA, Enkla ting som väntar sin första bebis, En kollega i Channal och hennes må-bra-bilder, Loving & Livings poetiska inlägg om livet, Stjärnor & Champagnes fina hus och jag saknar att läsa mer om Saltis i New York och om Annikas life in the suburb, KiwiElin, Mammaxtre, Pettas, Bokcaféet, Min plats i solen, Pi, Carin och alla, alla ni andra!

Nu ska jag börja läsa om er igen och jag hoppas att ni kommer att kika in hos mig också!

Jul har passerat och i år är första året på länge då inte julkänslan ville infinna sig. Det fanns inte en tillstymmelse till att ens förstå att det var jul. Visserligen träffade vi barn och vänner men snön uteblev och med den känslan.

På julaftons morgon hade vi premiär för julfrukost. Vi börjar bli många i familjen och det fyller på med flick- och pojkvänner! Mysigt är det, tycker jag!

I dagarna tre åt vi så mycket mat att jag trodde inte ens det var nödvändigt att besöka ICA-affären före årskiftet men så blev fallet i alla fall!

Nyårsafton idag, lika grå som övriga julen. En och annan smällare hörs och det var visst fullt av folk som stressade runt nere i byn. Glad över att maken åtog sig detta. Det kommer bli en trivsam kväll med vänner och säkert kommer ett och annat löfte att avges!

I år hoppar jag löften utan försöker sätta upp delmål för olika saker. Kanske bättre för visst misslyckas man hela tiden med löften. De blir bortglömda och inte lika viktiga ju längre tiden går. Med mål blickar man mer framåt och förhoppningsvis kan man sätta upp nya när man är i mål!

Vi avslutade också 2013 med att gå på dop jag och Natalie. Lilla Kiara döptes i Sjöviks kyrka och det var vackert och man hade tårar i ögonen.
Kiaras mamma och Natalie bodde ihop under fotbollsproffsåren på Cypern. Ofta bodde vi hos dem och lärde på så sätt känna en ny familj. Jag var glad över att få vara med.



För att inte bli långrandig så här på självaste nyårsafton önskar jag alla som hamnar inne på min min blogg Ett Gott Nytt År. Jag önskar alla allt gott och att 2014 blir ett bra år.


K Ä R L E K

Att hitta guldkornen...

"Nu är hösten här och luften är som glas

och jag räknar varje timme för du kommer väl tillbaks

Mörkret rasar över husen och imorgon blir det regn

Nu är hösten här men var är du min vän"

När dagarna blir kortare och mörkret tar över

När stearinljusen är fler än mjölkpaketen från Ica

När man tvingas att välja mellan att vara barfota eller att ha ett par sockar 

När varje morgon är en undran om man behöver skrapa rutorna på bilen

När man inser att sommaren drog förbi mest som en ljummen vind

När man vet

Hösten

Löven

Frosten

Regnet

Träffade Lisa Nilsson i TV-soffan i morse. Hon väckte det inombords. Den där känslan om livet. 

"Nu är livet här, jag borde hoppa på

Jag har inget att förlora men jag stannar här ändå

Jag har vant mig vid att vänta, jag kan vänta länge än

Nu är livet här men var är du min vän"

Hon skriver så vackert om årstiderna. Som om årstiderna är ens vän. Kanske är det så. Att man hittar guldkornen i årstiderna. Precis som man gör med de finaste vännerna man har.

Guldkornen

"Nu är vintern här och natten är så hård

Jag vill tänka på nåt’ annat men att glömma det är svårt

Jag kan inte längre se, det blåser snö i ögonen

Nu är vintern här men var är du min vän"

Det kanske är så det är. När vintern smyger sig på. När natten är hård. När mörkret skrämmer. När man kämpar att få ihop det tiden innan jul. Då kan en känsla av hopp vara välkommen

"Nu är våren här och vinden ligger på

Trottoarerna är smutsiga och gatorna är grå

och förlåt om jag är dyster, det ska nog bli bättre sen’

Nu är våren här men var är du min vän"

Och när vi kommit hit igen ska nog guldkornen vara mer synligare än tidigare. Livet börjar om igen. Det grönskar.Så mycket vi ska fylla ryggsäcken med. Så mycket att sortera. Ta vara på varandra och visa glädjen av att få vara tillsammans.

"Nu är sommarn’ här och fjärden ligger blå

Hela stan är tom och dammig, jag har ingenstans att gå

Det är tomflaskor i parken, ingenting i tidningen

Nu är sommarn’ här men var är du min vän"

K Ä R L E K 

Hösten blir höstigare!

En riktig höstdag har det varit idag. Vi började med långfrukost när Niklas och Kristin kom hit. Vad passar inte bättre än att tända brasan och lite ljus. 

Den där tiden nu är så go med regniga, lite mörka väder. Det är som man vill gå i ide en stund!

Fast å andra sidan är det lika skönt med höstiga soldagar med skogspromenader och svampkorg!

Hela helgen har det varit sport. Fredagen inleddes med innebandy i Fritsla. En spännande match som slutade med Fritslavinst. Och det var grabbarna värda. De slet och kämpade. 

Lördagen bjöd på hyfsat väder och jag åkte bort till Örbys fotbollsplan för att kolla damlaget. Det var en spännande match där Örby dominerade men till sist föll med 1-2. Otur och orättvist tyckte jag. 

I rusket i eftermiddag satt jag vid samma fotbollsplan, på samma bänk och tittade på tvillingarna. De ledde länge och medans jag gick på toa hade motståndarlaget hunnit göra två mål. Och dessvärre blev det ett till när jag kom tillbaka. Förlust. Men tjejerna deppade inte ihop utan analyserade vad som kunde göras bättre. Sånt gillar jag. Reflektion och eget ansvar!¨

På fredag är det bokmässa och det ska bli så kul. Visserligen har jag femhundratio böcker som väntar och ständigt ropar på mig och vill bli lästa men jag klarar säkerligen av att utöka samlingen med några till!

Så kul att springa runt och shoppa böcker och kolla in kändisarna. I år är det lite extra kul då en fin blogg jag följer har en bok där. Fyra årstider heter bloggen och är vansinnigt fin och rolig. Lotta är där och signerar. Och det är en av alla böcker jag ska köpa!

K Ä R L E K

Flickan med guldbruna ögon

Nummer fem i ordningen är numera konfirmerad. I ett års tid har hon gått i kyrkan, varit på många veckoläger och i somras var hon tio dagar på Vrångö i Bohuslän. Och nu...helt fullärd i ämnet!

Alla våra äldre barn är konfirmerade och jag tycker det är en fin tradition och väldigt mysigt. Jag och Kjell gjorde smörgåstårtor för brinnande livet i fredags eftermiddag och  det var jättekul. Har aldrig försökt mig på detta innan men hade lite god hjälp av en vän som är expert på området!

Viktor och Lovisa efter konfan. Tror att de skjuter salut! Alla dessa fina konfirmander alltså. De valde att på egen hand leda konfirmationen framför sina familjer och sina släktingar och vänner. Prästen satte sig i kyrkbänken och chillade i två timmar! Coolt, tyckte jag. Minns min egen konfa som ett enda plågsamt förhör. Detta var så annorlunda och givetvis mycket bättre!

Tror minsann att det är en väldans stolt pappa bredvid konfirmanden. Vädret var strålande och hösten kan knappast bli vackrare än så.

Ett litet ord i form av ett hjärta följde med i bibeln hem. Det är ju inte så att det varit några undantag mot av vad det är annars med vår lilla femtonåring!!! 

Men jag tyckte det var en härlig beskrivning av Lovisa. 

Efter nattvarden i söndags samlades alla familjer i församlingshemmet och vi fick fika och en trevlig stund med bästa underhållning!

Ove, prästen och de andra konfa-ledarna hade satt ihop ett helt vis-häfte om tiden med konfirmanderna. Och återkommande Lovisa....pratig och glad!!!!! 

Vi firade henne i dagarna två med släkt, vänner, och pojkvän. Jag tror mig kunna säga att hon har ett fint minne med sig i form av dessa dagar, presenter och fina ord.

K Ä R L E K