onsdag 12 mars 2014

Den brutala ärligheten igen!





Det är när man öppnar dörren, öppnar dörren och går in som man verkligen kan gå på djupet med sin ärlighet. När jag började viktväktarna och ja, jag vet att det kanske blir tjatigt med viktväktarna men ni får stå ut så här i början, så funderade jag på om jag skulle säga något till folk eftersom jag har tjatat om LCHF lite från och till och om andra sätt att försöka gå ner i vikt. Ibland har jag stolt skrivit att jag skickat av några kilon till gymmet och att jag galet motionerat varje dag i fyra månader osv....

Skulle jag ens nämna viktväktarna? Jag kom fram till att jag skulle vara ärlig mot mig själv. Jag fick sån god respons från vänner, instagramvänner och facebookvänner och andra. Jag behöver det. Inte ens lite behöver jag det utan jättemycket.

Nu längtar jag till onsdagarna då det står vägning i appen. Det är lite så där att man håller andan när man kliver på vågen och hoppas hoppas. Denna vecka har jag inte prioriterat motionen så jag var lite spänd på resultatet. Visserligen har jag ätit som jag ska och inte utnyttjat mina extra ProPoints. 

Det var inte särskilt svårt att gå upp när klockan ringde. Jag tassade tyst upp på toaletten och ställde mig där. Min mobil med den viktiga appen höll på att uppdatera sig och jag mindes inte exakt förra veckans resultat helt hundra.

Ni vet känslan: Men va faan!!!! Tittade om och om igen på de digitala siffrorna och insåg att detta var nog inte ett jättebra resultat. Jag klev av. Jag klev på. Jag klev av och jag höll in magen. Jag klev på. Samma siffror. 

Jag fick igång min uppdaterade telefon och loggade in. Det var inte roligt att skiva in att det var plus ett hekto. Ett litet hekto. Vad kan väga ett hekto? En liten tomat? Ghaaa!

Det är här mina vänner jag snabbt gjorde ett val. Jag tänkte så här: Men, vad pinsamt att jag som har börjat lägga ut varje vecka på Instagram min viktnedgång inte kunde lägga ut någon bild denna vecka. Hur konstigt skulle inte det kännas. Och för att inte tala om hur konstigt det skulle bli nästa vecka när jag förhoppningsvis klämt något hekto åt rätt håll. 

Jag klev på vågen igen. Samma siffror. 

Men nää, sa jag inte att detta skulle vara ärligt och verkligt. Nu blev det så här. Jag vet ju för sjutton om att jag bara måste motionera för att det ska hända saker och nu har jag ju inte gjort det. So what? Skyll dig själv sa jag och skrev in uppgången med ett hekto på kortet och slängde ut det på Instagram. 

Det är detta som sporrar mig. Att lägga ut sanningen och skriva om sanningen. Inte till någon person utan enbart för min egen skull. Men jag är så glad över att många peppar mig. Jag behöver det. Därför väljer jag att vara ärlig mot mig själv. 


Nu tar vi tag i livet igen!

K Ä R L E K

9 kommentarer:

  1. Know the feeling allt för väl...har man som jag bantat sen barnsben har man ganska mkt skinn på näsan när vågen under natten bestämt sig för att göra narr av mig när jag, som du, tassar ut på badet med ett smil på läpparna o hoppas så in i helvete att det i det minsta är 1 hg ner... Nähä, inte denna vecka heller!
    Jag har många gånger tackat den kvinnliga syklusen för detta hg upp o tackat densamma syklusen för nergång veckan efter.
    Har oxå förbannat mig själv...nästan lagat en woodoo docka o stuckit mig själv i munnen så jag ska ge faan o äta ALLS.
    Nu inne på mitt 45e år är det väl bara o inse....fet är mitt mellannamn!

    Massa lycka till o det där hg är nog alla fina drömmar som tar plats o inget annat!!

    Klem Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. hahahahha du är då goer du!!!!

      Kram Anna

      Radera
  2. Jag vet också, Anna. Been there!! SO many times. Men du, get händer ALLA!! Bakslag och platåer händer alla! Sen väger man ju lite olika under månaden också, är det nära mens väger jag mer tex.
    DOCK, tror absolut (vet av erfarenhet) att du säkert kommer att gå ner i vikt till nästa vecka. Ja, motion brukar hjälpa bra då man går ner.
    Tycker du är modig som är så öppen med detta. Jag hejar på dig. VV!! YAY!!!
    Nästa vecka vet jag att det står MINUS igen!!
    Kramar, kramar och KRAMAR!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kände att jag var liksom tvungen....NU eller aldrig!

      Kram ANna

      Radera
  3. Men visst blir man lite mer pepp att det ska va minus om en vecka då när det inte blir som tänkt... Träning är ju faktiskt helt ok bara man hittar tiden och hittar sin grej. Heja heja kram Åse

    SvaraRadera
  4. Att vara sann mot sig själv kan vara smärtsamt MEN är det bästa man kan vara. Du kommer
    Att få resultat. Ge inte upp! Jag hejar på dig! Kram

    SvaraRadera
  5. Helt rätt, det är smärtsamt men jag bara har kommit dit nu att det måste vara smärtsamt.

    Tack för du hejar!

    Kram Anna

    SvaraRadera
  6. Bry dig inte om ett hekto hit eller dit, fast jag förstår ju att det är grejen att se hektona/kilona försvinna. Jag undrar om du mätt dig (byst, midja, höft) för det är ett bra sätt att följa viktnedgång för kroppen omformar sig, det märkte jag för drygt 3 år sedan när jag började löpträna. Sedan är det väldigt bra att ha ett par jeans som man vill komma i, man kan ju prova dom lite då och då för o få motivation, hjälpte mig oxå. Lycka till, du kommer fixa det!! :))
    Kram Camilla

    SvaraRadera