Är det verkligen det?

Vilken dag! Vissa dagar är ena riktiga skitdagar och så har denna varit från tidiga morgon till sena kvällen!

Det är väl bara att bita ihop. Tänka att det är bättre i morgon. Sova. Andas. Förlåta.

Min Niklas har varit hemma en stund och hälsat på. Det var i alla fall trevligt. Han ville ha en ny frisyr så det var bara att plocka fram saxen och klippa. Han åker till Schweiz på lördag för att referera från innebandy-VM. Han arbetar som journalist på en sporttidning i Göteborg. Tycker det låter fantastiskt roligt att både få titta på innebandy-VM och skriva om det. Innebandy och fotboll är hans inriktning. I tio dagar ska han vara därnere och jag tror att det blev Finland som han ska följa. Men vi får väl hålla tummarna för Sverige och att det går bra för båda Norden-länderna.

Nu ska jag ta med mig boken och läsa bort all ilska. Tur att jag inte är långsint på någotvis i alla fall. Det vore till att kasta bort energin.

Kärlek

Sommarminnen med Åsa, Gotland, Espevik och Springsteen

Mitt i det mörkaste. Mörkaste av alla väder tar jag fram mina sommarminnen. Det var den första sommaren på många år som vi tillbringade i Sverige. Och nog kändes det konstigt att inte få garanterad sol och massor av salta bad.

Men salta bad blev det. Några kalla snabba dopp och sedan upp! Fast jag ska erkänna att det är jag som ligger i längst när jag väl har doppat mig. Vi brukar hålla till i Espevik om det vankas fint vädet och när vänner möter upp skrattar vi åt minnen med folk som vi stött på där genom åren. Älskar den lilla viken och de där klipporna som vi abonnerar på. Alla krabbor som blivit lurade av Agnes, ja, de är många! I somras blev det dock lite gästspel i Åsa hos grannarna. Gillar det också.

Men sommarens höjdpunkt blev ändå Gotland. Första besöket på ön och vi fick uppleva tio dagar av sommarens bästa väder. Vilket vi givetvis tackade för och vi kom hem pepparkaksbruna hela familjen!
Vi räknade får på Fårö och jag drömde självklart om ett litet stenhus på ön. Åh, jag bara vill ha.Winnerbäck i den ljumma sommarnatten på Visbys idrottsplats. Kan man bli annat än kär i karl med de underbara texterna.

Nu är det mörkt. Årets mörkaste tid och jag sjunger "Shackled and Drawn". Den magiska fredagen på Ullevi med vännerna. Då vi var på Granit och shoppade strax innan vi gick in på konserten. Jag var tvungen att köpa den där stålkorgen så att jag fick ljuga för vakterna att det var min cykelkorg. Och efter många om och men fick jag med den in genom grindarna!!! Vilken konsert. Tror minsann att det bara är SHM som kan matcha den konserten :)


Dags att tända lite ljus och faktiskt blicka framåt mot advent. Även om det är mörkt ute så njuter jag med tiden tillsammans med familjen. Inte så mycket aktiviteter som under de ljusa delarna av året!

Kärlek

Det där med Internet...

Ved och pläd. Kan man ha bättre saker att omge sig med. Värme. Kallt. Jag fullkomligt älskar det där ljudet från kaminen och jag kan sitta hur länge som helst med slutna ögon och njuta. Att man sedan har en pläd på sig gör inte allt sämre precis. Helst ska det vara mörkt som så när på några stearinljus. Det räcker för mig!


Mycket har jag som jag går och funderar på. Det har hänt lite saker och klart att man funderar på hur det ens kan uppstå. Internet. Är det källan till ondska eller framgång eller lite av varje. Hur mycket kan man skylla på Internet. Är vi dåligt upplysta eller är vi dåliga på att upplysa. Det är en disskusion som jag för med mina barn just nu. Finns det saker man kan tänka på. Finns det saker som gör att saker och ting kan undvikas och vilka konsekvenser får det? Hur enkelt ska det få vara?

Jag brukar säga att det som man inte kan säga rätt till en person, det ska man inte skriva på olika forum. Jag själv är ju en obotlig Internetanvändare och skulle aldrig kunna sluta. Men jag har tänkt till mycket det sista på hur saker och ting fungerar. Försökt att säga till barnen att det som hamnar på Internet aldrig någonsin försvinner. Att de ska vara medvetna att hela världen kan se och läsa.

Bloggen är ett sånt ställe. Men jag känner att jag aldrig skriver något som jag inte kan stå för. Däremot skriver jag sällan eller nästan aldrig om mitt arbete. Jag kan inte säga att det inte hör hemma här  men det går liksom inte att förklara för andra. Och det vet ju ni som följer bloggen att jag älskar mitt yrke och det mesta som kretsar kring det. Visst finns det saker jag ibland skulle vilja delge andra men där går gränsen om det inte är något väldigt positivt vill säga!

Klockan har blivit midnatt och jag ska snart iväg på utbildning. Det är alltid lika skoj. En heldag blir det och kommer säkerligen att vara helt slut i morgon kväll. Men det får det vara värt.

Kram alla fina!

PS...Tack för alla goa fjortiskommentarer i går :))))))

NÄR MAN VÄGRAR BLI GAMMAL!

När jag åkte till jobbet efter en lätt kaotisk morgon då mina bilnycklar låg inlåsta i bilen så älsk fick åka hem från jobbet, var det kolsvart ute och när jag hade packat ner dator, böcker och lite annat smått och gott för att åka hem var det lika kolsvart.

Såna mörka dagar gäller det att fylla ryggsäcken med positiva saker. Som att vara lite tokig med eleverna och kollegorna. Man får inte roligare än man gör sig! Man kan drömma sig bort till en vit sandstrand där man lite då och då tar ett dopp i ett väldigt blått hav. Man kan också fundera ut vad man ska hitta på för bus till nästa fest. Det är vi som står för den sedvanliga glöggfesten och skratt och annat som hör till.

Jag vägrar bli gammal! Ofta får höra av en av mina döttrar att jag är en fjortismorsa. Vet inte om det är dåligt eller bra hahahahahahah!!!!! Men jag vägrar i alla fall. Känner mig inte en dag över 25. Jo, kanske när jag har varit på ett träningspass då stelheten gör sig påmind!!! Nä, jag kommer hänga i mina Converse och jag tänker sjunga högt i mina hörlurar till musik från Spotify. Förvisso är stora kärleken Winnerbäck men jag lyssnar mer än gärna på hitlåtar. Musik är livet. Jag tänker alltid vara uppdaterad med min iPhone och jag kommer alltid skratta och vara görbarnslig med mina tjejkompisar. Tänker alltid facebooka och slänga ut tvåtusenfemtioåtta bilder på Instagram.Tänker fortsätta att vara sist från festerna och aldrig sluta dansa på borden. Tänker alltid sjunga "Tusen och en natt" med Schlagerkungen. Tänker alltid att fortsätta att sjunga mina snapsvisa när vi tjoar loss med Sambukan och jag tänker fortsätta att vara en hönsmamma åt mina barn även om jag är en fjortismamma!

Jag och en vän var på tjejkväll i torsdags. Ett företag här i kommunen har lite underhållning på kvällen med mat och vin och bara brudar. Dörrarna slås upp klockan 19.00 och det brukas bildas kö. Jag sa till min vän att "Fasligt vad gamla de är som är här...vi drar ner medelåldern rejält" och fnissade. Min vän sa till mig då: "Anna, du vet att vi är också gamla nu"... Icke, sa jag! Jag vägrar!!!

Och nu sitter jag vid datorn i köket och lyssnar på "Mitt bästa för dig" med Maja Ivarsson och sjunger så min familj dånar. Det ligger lite böcker som ska bli planerade i och några mail ska skickas. Några julklappar ska beställas och jag ska förhoppningsvis hinna läsa lite bloggar och ringa ett samtal!

Så fina ni fyll ryggan med härligt positiva minnen och ta fram dem dagar som denna!

Kärlek

Att krama någon hårt!

Tänkte förgylla kvällen för familjen genom att baka bröd. Lite dåligt med sånt på sista tiden. Lite dålig med allt på sista tiden...

Ibland finns den liksom inte. Jag har skrivit det hela hösten och jag fattar verkligen inte var den tar vägen. Tiden. Jag liksom pusslar och pusslar och varje gång jag ska blogga så hittar jag inte orden. Hittar inte motivationen. Jag läser andras bloggar och tänker " Ja, det där skulle jag ju kunna blogga om" eller " Varför har jag inte tänkt på det tidigare" osv osv. Alltså jag är ju ingen ny bloggerska utan jag har ju hållt på några år nu. Jag har lärt känna massor av underbara människor genom bloggen så jag vill ju ha den kvar. Men den får nog gå på sparlåga ett tag till. Kanske nu inför julen att jag hittar tillbaks.

Livet det rullar på i trehundra knyck. Livet. Livet man inte vet något om. Jag fick samtalet om livet. Där jag skakades om. Mitt i natten kom det. Samtalet. Det handlade om mitt barn. Sekunderna som blev evigheten.
Det handlade om livet. Var livet kvar?
En påminnelse om att man ska ta tillvara alla timmar, minuter och sekunder vi har tillsammans. Hur fort livet förändras.
Det sitter kvar. Allt gick bra. Men det sitter kvar. Ringsingnalen, displayen, gråten och livet. Det har gått 40 timmar. Det kommer sitta kvar länge.


Krama om någon idag och säg hur mycket den personen betyder, skicka ett fint sms till någon eller ett mail. Ta dig tid.

Kram Anna

Man kan bara älska Elfsborg

Sex år sedan har gått sedan den där söndagen då jag och mina ungar hejade fram Elfsborg till SM-guld! När vi tillbringade halva natten att bara fira med alla andra supportrar!! Den gången var det betydligt mer dramatiskt än i går.  Igår var det dags igen! Det kändes säkert hela vägen och såå jäkla gott. Så värda detta var grabbarna i gulsvart :)

Det var snyggosen Stefan Ishizaki som hur snyggt som helst petade in den. Tack för den :)

Vi var samlade i grannes vardagsrum och roligt för han håller på IFK och han hade liksom inget val när tre familjer kärlekskranka Elfsborgare trängde sig in i hans vardagsrum.

Samma rum som vi firade Halloween galet,vilt och underbart roligt kvällen innan. Vi går hårt ut och vissa fick nästan lämna walkover efter några timmar! Men jag klarade av både Sambucan, allsången och giftermålet!

Nu är det vardag igen och jag har lagt min Irlandsresa i ryggan och lever på minnena och tänker plocka fram allt det där vi lärde oss. Allt ska jag ge mina gossiga elever.

Det blev ingen träning idag, det var liksom för mycket jobb som måste göras. De sista utvecklingssamtalen har jag i veckan sen är det över. Det har varit kul med alla dessa samtal och möten med ungarna och föräldrarna. Det blir liksom så när alla är positiva och goa.

Min längtan efter jul växter mer och mer för varje dag. Jag planerar pepparkaksbak med alla tjejorna i familjen plus de som har tillkommit :) Julmys. Jag önskar att jag har fler fönster att dekorera men jag tvingas väl att välja bort ljusstakar och stjärnor. Alla får inte plats helt enkelt. Svider i hjärtat men va fasen gör man!

Kram Anna

Your hole is fantastic....

Frågar du mig så visst vill jag ha en av dessa underbara dörrar!

Befinner mig på ett hotellrum långt hemifrån. I ett land som jag aldrig förr varit i. Grannlandet har jag besökt ett antal gånger tidigare och jag har varit förälskad i London men tror jag mer är förälskad i Dublin efter det här besöket på Irland. 

Jag har satt på Spotify och jag spelar Winnerbäck och känner mig ganska nöjd. "Den femte årstiden" är utläst och jag kan njuta av den lediga tid som jag har. Tittar lite på kort på Instagram och hemlängtan liksom svider i mig samtidigt som jag verkligen har laddat batterierna denna veckan. Kommer att vara en bättre mamma, en bättre fru, en bättre vän och en bättre lärare. Eller? Vad fasiken det klart att det är så. Jag har ju inte behövt göra en skit den här veckan förutom att jobba stenhårt. Men allt det där andra. Som bara måste göras hemma. Det har någon annan fått göra. 

Min utbildning här på Irland har varit fantastisk. Jag undrar egentligen varför inte alla åker hit. Kursen har hållit hög klass och jag har fått med mig så mycket som jag kommer att pröva i klassrummet.

Framför allt har jag träffat underbara människor som man inte kan annat än att älska. Vad sägs om Martina från Slovakien, Athena från Grekland, Nektarius även han från Grekland, Damyana och Sevdalina från Ungern, Michaela från Rumänien Franko och Anna från Italien och Werner från Tyskland. Utan Eu-projektet hade jag inte lärt känna dem. Vi har skrattat, arbetat, umgåtts och ätit tillsammans under snart en vecka. Blivit som en liten familj uppdelat i två grupper eller ytterligare familjer. The Swifts och The Wilds. Efter Jonathan Swift och Oscar Wilde. Jag kommer sakna dem. Ed och Ella, våra underbara ledare. Wow!

Den här kursen är inget för blyga. Det var bara att kasta sig in och leka och tävla, diskutera och jämföra. Många goa skratt och jag bara måste få bjuda på en replik som höll på att knäcka mig och Martina, min slovenska vän, hela eftermiddagen!

Övningen gick ut på att två personer skulle utföra en aktivitet och en tredje person skulle störa och pocka på uppmärksamhet. De två andra skulle ignorera detta. I detta fallet hade de två aktörerna bestämt sig för att plantera blommor. Och Caroline min svenska vän skulle störa dem. De lyckades hur bra som helst att undvika störmomentet Caroline och planterar och planterar och de låtsas gräva i jorden. Då säger mannen, i övningen, till kvinnan:

"Your hole is fantastic"  Hahahhahah flabbar än!!! Shit happens!

Vi har varit på Abbey Theatre och kollat på "The picture of Dorian Grey" av Oscar Wilde. Vi har druckit Guiness på Guinessfabriken här i Dublin. Ätit på mysiga små restauranger, lyssnat på riktig irländsk musik på pubarna och studerat konst på National Gallery of Irland. 

Allt detta lägger jag ner i min ryggsäck av underbara minnen och till erfarenheten livet. I morgon kväll bär det hemåt igen till finaste familjen. 

Kram Anna