Ibland frågar vänner om hur man kommenterar på bloggen. Och det är igentligen bara att klicka på kommentera och skriva ner några rader. När man sedan ska välja "kommentera som" väljer man anonym om man inte har konto! Inget svår alls! Jag ska snart ha en liten tävling på bloggen och då ska jag se om ni har lärt er något!!!!
Det är jätteroligt när ni lämnar avtryck. Jag har en bloggvän som ofta kommenterar och det är mycket trevligt. Tack Lotta!
Visst är det fantastiskt att man kan lära känna andra människor via en blogg. Vänner det är livet! I morgon ska jag och Signe hälsa på en Facebookvän och det ska bli otroligt skojsigt! Spännande också eftersom jag inte träffat henne innan :)
Kan undra om min lilla dotter har landat än. Hon borde ha gjort det och t om kanske fått ut väskorna!
God Natt alla fina läsare! Kram Anna
tisdag 4 januari 2011
Saknar, städar och diskuterar!
Vi städar graderober för fullt! Tänk vad barnen växer ändå. Nu känns den tom! Borde kanske varit ute på rean i alla fall. Men bättre att ha lite kläder och använda dem alla än massor av kläder som bara ligger där. Lovisa är inne i Borås med fina kompisarna Ida och Linn, Linns syster Maja och deras mamma för att titta på Änglagård. Jag är lite avis på dem och hade gärna följt med! Men Änglagård finns kvar en annan dag.
Diskuterar på facebook om månadskostnad på mat. Gud, vad dyrt det är att handla mat. Nu ska jag försöka tänka lite mer ekonomiskt på vad man lägger i kundvagnen. Planerar man i förväg funkar det bättre. Jag tycker att det är helt OK att snåla lite på veckorna och unna sig lite godare på helgerna. I vår familj äter alla utom Kjell lunch på skolan och sedan äter vi alltid middag på kvällen. Undrar hur ni gör! Har man bra basvaror hemma så behöver man inte handla så ofta och där kan man spara in en hel del. Roligare att resa för pengarna och inte äta upp dem!! Eller hur!?
Vänskap mångdubblar glädjen och delar sorgen. Kram Anna
måndag 3 januari 2011
Älskade dotter!
Sista kvällen hemma och vi tar det hur lugnt som helst. Tänt lite ljus, ätit lite gott och ser lite på TV. Kjell jobbar sista skift. Tidigare i dag var vi på skolan och skrev ut flygbiljetterna. Det tog en faslig tid. Träffade Monica och vi satt och tjötade en bra stund och sedan en del andra kollegor som var på fritids. Tänk vad konstigt igentligen. Jag satt där och längtade tills vardagen igen då man stånkar om uppstådda problem, skrattar åt något någon berättar eller bara till något så enkelt som att vara rastvakt!
Har tagit en lång promenad och det var skönt. Även om det var halt och kallt så behövdes lite frisk luft. Har planerat en lite resa med goda vänner som ska äga rum i maj. Att planera och ordan tillställningar och resor, det är skojsigt det! Vi är 10 personer som bara ska njuta av sällskapet och av tillvaron med god miljö, god mat och god dryck. Jag kallar det livskvalité.
Jag värdesätter den vän som hittar en tid för mig i sin kalender-
men jag hyllar den vän som inte tittar i sin kalender. Kram Anna
Årets första vecka!
God morgon till den första veckan på detta året. Härligt att vara på gång igen. Nu vädras influensor och öroninflammationer ut och jag släpper in vårluft! Eller vad tror ni? Visst är det så att man räknar veckor till den 1:a mars då det är den första vårmånaden. Konstigt att man kan bli så trött på julen fast den är så efterlängtad. Så är det säkert för de flesta tror jag. Nu är det tulpaner som gäller och till helgen ska jag köpa den första buketen för i år. Röda tulpaner tror jag att det får bli. Lite färg som lyser upp det vita.
Jag ska till jobbet en sväng. Natalie åker tillbaka till Cypern imorgon och hennes flygbiljett måste skrivas ut. Usch, ja alltid lika trist när hon åker tillbaka.Men hade hon varit frisk under sin Sverigevistelse så hade hon åkt redan förra torsdagen. Nu köpte hon en ny biljett. Jag har ju fått rå om henne lite längre på det viset!
En klumpa av ångest sätter sig i magen men nu hoppas jag att hon skaffar Internet till sin lägenhet! Hon fick en Ipod i julklapp och den kommer att sätta lite ljud i lägenheten framöver. Hennes rommie Frida har blivit sambo med Kevin så det klart det blir lite tystare i lägenheten.
Det dröjer inte så länge innan jag själv sätter fötterna på cypriotisk mark igen heller för den delen. Jag och Malin jobbar vidare på Programkontoret!!
Igår kväll var Jörgen, Mia och André här en stund. Vi firar alltid jubileum på annandag jul men i år fick vi ju ställa in detta. Nu blev det en liten spontanfika som dock vararde fram till midnatt. Jättetrevligt hade vi. Men det riktiga jubileumet får vi ta någon helg framöver!
Ta vara på denna härliga dag alla där ute! Kram Anna
Jag ska till jobbet en sväng. Natalie åker tillbaka till Cypern imorgon och hennes flygbiljett måste skrivas ut. Usch, ja alltid lika trist när hon åker tillbaka.Men hade hon varit frisk under sin Sverigevistelse så hade hon åkt redan förra torsdagen. Nu köpte hon en ny biljett. Jag har ju fått rå om henne lite längre på det viset!
En klumpa av ångest sätter sig i magen men nu hoppas jag att hon skaffar Internet till sin lägenhet! Hon fick en Ipod i julklapp och den kommer att sätta lite ljud i lägenheten framöver. Hennes rommie Frida har blivit sambo med Kevin så det klart det blir lite tystare i lägenheten.
Det dröjer inte så länge innan jag själv sätter fötterna på cypriotisk mark igen heller för den delen. Jag och Malin jobbar vidare på Programkontoret!!
Igår kväll var Jörgen, Mia och André här en stund. Vi firar alltid jubileum på annandag jul men i år fick vi ju ställa in detta. Nu blev det en liten spontanfika som dock vararde fram till midnatt. Jättetrevligt hade vi. Men det riktiga jubileumet får vi ta någon helg framöver!
Ta vara på denna härliga dag alla där ute! Kram Anna
söndag 2 januari 2011
Ett möte med värsta fiende
Dels har Humlan hållit mig vaken och dels Signe i natt. Humlan hon var leksugen och Signe hade ont i örat. Så vi har tillbringat förmiddagen på jouren i Skene. Fortfarande tacksam för att slippa åka till Borås och sitta där i timmar. Men jag ställdes inför något som jag bävat för i flera år. När vi kommer ner till jouren hörde jag vem som hade jouren just i dag. Samma person som för åtta år sedan nästan berövade livet på Signes tvillingsyster. Jag blev illamående och visste inte om jag skulle vända om eller inte. Men för Signes skull höll jag masken.
Agnes var två och ett halvt år och hade brutit nyckelbenet på förskolan. Jag var hemma med henne och efter en vecka började hon få feber och var inte i form. Hon tog sig ofta för magen och sa att hon hade ont. I slutet av veckan blev hon sämre och eftersom jag inte hade någon bil den dagen fick jag vänta till Kjell kommit hem från jobbet. Då blev det jouren som hade öppet. Vi kom ner klockan fem och hon kom in direkt. Han sa efter att ha undersökt henne att hon hade lunginflammation på höger sida. Jag ifrågesatte det eftersom hon inte hade någon hosta. Men, jo så var det. Jag informerade honom att Agnes är född med IRDS, dvs hennes lungalveoler var inte färdigutvecklade och hon låg en vecka i respirator. Dessa barn ska alltid röntgas när det finns misstanke om lunginflammation. Men han gjorde en bedömning att penicilin skulle räcka. Inga prover togs heller.
Vi hade inte mycket att sätta emot utan vi löste ut penicilinet och åkte hem. Hon kräktes och sov inget den natten. Det såg ut som om hon hade väldigt ont i magen. Agnes var väldigt sen med sitt tal och därför var det svårt att förstå vad det var. Det gick inte att få i henne någon penicilin i alla fall. Hon kräktes och grät. När vi hade kontakt med jouren igen sa de att vi måste ha tålamod. Jag påstod att det inte står rätt till och undrade om vi inte kunde få komma ner igen med henne. Det fick vi inte. Som tur är känner man sitt barn bäst själv och vi struntade i jouren och ringde istället Borås Lasarett. Där fick vi komma till barnjouren trots att hon var över två år. På den tiden var det bara jour tills barnen var fyllda två därefter fick man åka till den vanliga jouren.
Den eftermiddagen opererades vår dotter akut med ett livshotande tillstånd för en brusten blindtarm. Hon hade ett CRP på över 300 mot normala 6. Hon låg inlagt 23 dagar med bukhinneinflammation som komplikation. Jag kan säga att jag inte var särskild glad och vi anmälde honom till HSAN. Men där ansåg de att 23 dagar eftervård för en blindtarm var helt normal. Vi trodde vi gick i taket. Men man orkar inte hålla på att bråka. Trots att jag inte är någon läkare kan jag säga att 23 dagars eftervård på en blindtarm inte är normalt. En brusten blindtarm med komplikationer är 23 dagar. Det värsta av allt var att han sa att hon hade lunginflammation på just höger lunga. För jag är djupt medveten om att för det första är blindtarmsinflammation väldigt ovanligt på så små barn och för det andra ter sig symptomen olika. Men då kanske man ska börja med att ta ett vanligt enkelt CRP.
Idag mår Agnes bra även om hon faktiskt varit med om ännu ett livshotande tillstånd tre år efter sin blindtarm. Då kanske t o m än värre. Men hon har en underbar egenskap och det är att hon tänker enormt mycket på omgivningen. Hon kan var tuff på ytan men därinne finns en oro för alla som inte har det bra. Jag kan tilläga att jag numera är expert på att tala om hur man byter ut en höftled då en mycket god vän nyligen gjorde en sådan operation och Agnes har frågat allt om den. Allt med sjukhus och olika sjukdomar intresserar henne och jag får ibland hindra henne från att titta på alla sjukhusprogram. Men jag tror att hon sett det som en slags terapi för hon fick verkligen sjukhusskräck efter sina upplevelser och undersökningar. Vi gick på terapi med henne i ett halvår för att hon skulle bli kvitt det. Då fick jag och Agnes åka till lekterapin i Borås och det var fantastisk personal som tog hand om henne.
Jag möte honom inte med blicken, tog honom inte i handen utan fanns där enbart för Signe. Idag var det hennes öron som skulle botas. I morgon är en ny dag.
Nu ser vi fram emot ett nytt spännande år och hoppas att det blir bra! Kram Anna
Agnes var två och ett halvt år och hade brutit nyckelbenet på förskolan. Jag var hemma med henne och efter en vecka började hon få feber och var inte i form. Hon tog sig ofta för magen och sa att hon hade ont. I slutet av veckan blev hon sämre och eftersom jag inte hade någon bil den dagen fick jag vänta till Kjell kommit hem från jobbet. Då blev det jouren som hade öppet. Vi kom ner klockan fem och hon kom in direkt. Han sa efter att ha undersökt henne att hon hade lunginflammation på höger sida. Jag ifrågesatte det eftersom hon inte hade någon hosta. Men, jo så var det. Jag informerade honom att Agnes är född med IRDS, dvs hennes lungalveoler var inte färdigutvecklade och hon låg en vecka i respirator. Dessa barn ska alltid röntgas när det finns misstanke om lunginflammation. Men han gjorde en bedömning att penicilin skulle räcka. Inga prover togs heller.
Vi hade inte mycket att sätta emot utan vi löste ut penicilinet och åkte hem. Hon kräktes och sov inget den natten. Det såg ut som om hon hade väldigt ont i magen. Agnes var väldigt sen med sitt tal och därför var det svårt att förstå vad det var. Det gick inte att få i henne någon penicilin i alla fall. Hon kräktes och grät. När vi hade kontakt med jouren igen sa de att vi måste ha tålamod. Jag påstod att det inte står rätt till och undrade om vi inte kunde få komma ner igen med henne. Det fick vi inte. Som tur är känner man sitt barn bäst själv och vi struntade i jouren och ringde istället Borås Lasarett. Där fick vi komma till barnjouren trots att hon var över två år. På den tiden var det bara jour tills barnen var fyllda två därefter fick man åka till den vanliga jouren.
Den eftermiddagen opererades vår dotter akut med ett livshotande tillstånd för en brusten blindtarm. Hon hade ett CRP på över 300 mot normala 6. Hon låg inlagt 23 dagar med bukhinneinflammation som komplikation. Jag kan säga att jag inte var särskild glad och vi anmälde honom till HSAN. Men där ansåg de att 23 dagar eftervård för en blindtarm var helt normal. Vi trodde vi gick i taket. Men man orkar inte hålla på att bråka. Trots att jag inte är någon läkare kan jag säga att 23 dagars eftervård på en blindtarm inte är normalt. En brusten blindtarm med komplikationer är 23 dagar. Det värsta av allt var att han sa att hon hade lunginflammation på just höger lunga. För jag är djupt medveten om att för det första är blindtarmsinflammation väldigt ovanligt på så små barn och för det andra ter sig symptomen olika. Men då kanske man ska börja med att ta ett vanligt enkelt CRP.
Idag mår Agnes bra även om hon faktiskt varit med om ännu ett livshotande tillstånd tre år efter sin blindtarm. Då kanske t o m än värre. Men hon har en underbar egenskap och det är att hon tänker enormt mycket på omgivningen. Hon kan var tuff på ytan men därinne finns en oro för alla som inte har det bra. Jag kan tilläga att jag numera är expert på att tala om hur man byter ut en höftled då en mycket god vän nyligen gjorde en sådan operation och Agnes har frågat allt om den. Allt med sjukhus och olika sjukdomar intresserar henne och jag får ibland hindra henne från att titta på alla sjukhusprogram. Men jag tror att hon sett det som en slags terapi för hon fick verkligen sjukhusskräck efter sina upplevelser och undersökningar. Vi gick på terapi med henne i ett halvår för att hon skulle bli kvitt det. Då fick jag och Agnes åka till lekterapin i Borås och det var fantastisk personal som tog hand om henne.
Jag möte honom inte med blicken, tog honom inte i handen utan fanns där enbart för Signe. Idag var det hennes öron som skulle botas. I morgon är en ny dag.
Nu ser vi fram emot ett nytt spännande år och hoppas att det blir bra! Kram Anna
lördag 1 januari 2011
Den stilla dagen
God fortsättning alla bloggläsare och alla andra! Denna underbart fina nyårsdag började, efter 6 timmars sömn, med en promenad med goda vänner. Hundarna njöt i det soliga vädret liksom damerna. Det kändes gott att komma ut efter gårdagens vilda party. Jag är så glad över alla fina vänner man har och som jag brukar skriva är skratt livets krydda. En av kryddorna i alla fall.
Allt går i slowmotion och soffor och sängar är upptagna av familjemedlemmar. Hundarna är utslagna. Det lyser inte många lampor i grannarnas fönster. Alltså en helt vanlig nyårsdag på Kinnasten och runtom. Idag skulle jag gärna vilja ha lite kall läsk men jag har hållit mig till Loka Citron. Gått åt mycket.
Hur som helst hade vi en trevlig fest med massor av god mat. Vi lekte, dansade och roade oss på kungligt sätt. Vid tolvslaget skålade vi med grannar runtomkring. Alla verkade glada. Halkade hem vid halv fyra tiden och sängen välkomnade mig!
Om en stund vankas det besök då alla gäster från igår kommer hit för lite stillsamt kaffe. Jag har bakat en chokladtårta som jag ska bjuda på. Borde jag hinna duscha innan tro. Det vore nog en bra idé! Piggna till lite!
God Fortsättning! Kram Anna
Allt går i slowmotion och soffor och sängar är upptagna av familjemedlemmar. Hundarna är utslagna. Det lyser inte många lampor i grannarnas fönster. Alltså en helt vanlig nyårsdag på Kinnasten och runtom. Idag skulle jag gärna vilja ha lite kall läsk men jag har hållit mig till Loka Citron. Gått åt mycket.
Hur som helst hade vi en trevlig fest med massor av god mat. Vi lekte, dansade och roade oss på kungligt sätt. Vid tolvslaget skålade vi med grannar runtomkring. Alla verkade glada. Halkade hem vid halv fyra tiden och sängen välkomnade mig!
Om en stund vankas det besök då alla gäster från igår kommer hit för lite stillsamt kaffe. Jag har bakat en chokladtårta som jag ska bjuda på. Borde jag hinna duscha innan tro. Det vore nog en bra idé! Piggna till lite!
God Fortsättning! Kram Anna
Den gode grannens fantastiska nyår!
Den gode grannen...
Så var det då årets sista dag. Den gode grannen vaknade med ett ryck. Han hade ännu inte helt klart för sig vad som skulle hända denna kalla decemberdag. Det var varmt under täcket men vad hjälpte det. Han behövde gå upp och delta i förberedelserna inför den stora nyårsgala som skulle äga rum i rummet brevid. För ett ögonblick ångrade han att han ställt sig upp vid den årliga glöggfesten hos den trevliga läraren, klingat i glaset, harklat sig och utropat- "Nyår är vi hos oss". Men tillsagt är tillsagt. Han kliade sig på det manliga kända stället och drog ett djupt andetag, kastade av sig täcket och på några sekunder hade kalsongerna, joggingbyxorna och T-shirten med Sveriges bästa hockeylag kommit på. Skulle någon sett honom så hade de genast kommit att tänka på nybryggt kaffe!
Han får order av sin snygga fru att dukningen är hans uppgift idag. Han sjunker ner på köksstolen och känner sig överkörd. Duka? Manligt? No way. Han hade minsann helt andra planer.Nä, istället propsar han på att få tända maschaller, sköta bordsplaceringen och blanda välkomstdrinkar. Och i vanlig ordning klappar snygga frun han på axeln och säger att det är helt ok. Han ler triumpherat och ser sig själv istället lägga en Zlatan-frispark nere i Kinnahallen. För det är dagens mål. Både för honom själv och för Kinnahallen.
Samtidigt i huset brevid pågick nyårsförberedelser. Den trevliga läraren ser sig i spegeln. Hon ser glåmig och blek ut. Tänk vad en influensa sätter djupa spår ;)
Hon och hennes fina vän skulle ta årets sista promenad under tiden som den gode grannen och hennes egen man skulle defilera som Kinna IF´s nyförvärv. Hon kände att det var skönt att träffa lite folk igen och samtidigt få den dagliga dosen av motion!
Han kände sig som hulken och såg rubrikerna i såväl BT som DN. Han borstade av sig snön från handskarna när bilen stod på vägen. Hans puls hade varit uppe på max när han ensam lyfte upp bilen ur diket. Han var så stolt över att sönerna varit med detta oförglömliga ögonblick när de tre muskutörerna lämnat Kinnahallen för att vandra uppför den långa hästabacken. Plötsligt kom en yngling med bilen på bredsida och hamnade lätt ner i diket mitt framför dem. Likt stålmannen, Superhulken you name it, var han där på några röda sekunder och hjälpte den skärade ynglingen upp. Och med denna insats kände han sig redo för att fira nyår på rikigt.
Han bytte snabbt om, vände i och för sig mitt i dörröppningen för att spraya på lite parfym innan gästerna kom. Yes, he was the man of the night! Med flinka fingrar blandade han välkomstdrinkarna. Han visste helt utstuderat att kvällens kvinnor skulle gå igång på denna underbart goda mojito.
Hon gör sig iordning med nyklippt och nyfärgat hår. Den trevliga lärarens tillika trevliga dotter har fått agera frisör hela eftermiddagen. Den svarta tunikan åker på och tightsen men vad hon inte ser är att den svarta kjolen liggen kvar på sängkanten. Hon är helt upprymd inför kvällens händelser. Hennes bleka ansikte förvandlas till en brunbränd Barbro utan andra skavanker förvisso. Då påminner hennes yngre dotter med pojkvän att det var dags att åka. Hon vaknar ur Törnrosasömnen och plötsligt har hon förvandlats till en stressig taxichaufför. Men trots allt sitter hon strax efter med en Baileys i handen och småpratar med fina vännen, mannen och den evigt unge snygge fotbollsspelaren. Oj, vad tiden går fort när man har roligt. De småspringer över gatan och möts i dörren av kramar och pussar(!) från den gode grannen.
Den gode grannen småler när han ser att den trevliga läraren nästan sveper sin mojito. Hans planer går enligt beräkningarna. Plötsligt blir han genomsvettig. När de nu ska sätta sig till bords har han insett att bordsplaceringen fattas. Han ger snygga frun onda ögat och snabbt är hon där med...ja, vad i hela friden är det han ser. Lappar med indianer på. Sveriges sämsta korplag i den tuffa sporten ishockey. Och på de lapparna står det namn på församlingen som nu står och skrattar med glas i handen. Han hör dem långt borta. Han är rädd för att svimma inför de andra alfahanarna. Hur ska han reda ut situationen. Paniken stiger men han gör sitt viktigaste beslut någonsin. Han säger till slut; "Ursäkta mig men jag har ju insett att LöfbergsLilaLaget är det som gäller men tyvärr måste jag göra slut på gammalt papper så den fick bli bordsplacering dagen till ära". Han pustar ut när han hör folkets jubel!
Lekar har alltid varit den trevliga lärarens starka sida. Hon var inte ens orolig när det visade sig att flickor möter pojkar, män möter kvinnor eller tanter möter gubbar. Det skulle bli en promenadseger. Hon är en riktig vinnarskalle precis som hennes gode granne. Lika tjuriga och envetna båda två men oftast är det den trevliga läraren som drar det längsta stråt ;)
Efter mycket snapsande, sjungande, tävlande stod brudarna som segrare - som väntat.
Den gode grannen var inte nöjd. Långt ifrån. Alla hade berömt han för den otroligt goda förrätten med anor från Västerbotten, den gudomligt goda varmrätten som påminde om ett varmt mathjärta och den smarriga efterrätten som var gjord för en bantare.. men något annat hade grusat han planer. Kvinnorna, med den trevliga läraren hade alldeles för lätt tagit hem PING-pokalen. Inte för att läraren hade några kunskaper i del 2 momentet med filmmusik och filmer, men två andra brudar hade visat sig vara väldigt intelligenta människor trots hårfärgen och det hade han icke räknat med. Plan B.
Plötsligt ber den trevliga läraren den gode grannen om lite Spotify. Hon hade haft en musikdiskussion med en av kvinnorna som går under namnet Facklan och de hade kommit på att lite Sven-Ingvars skulle vara lite upptempohöjande för dessa ungdomar. Trots töntvarning hindrade inte det den trevliga läraren från att blinka lite med ögat åt sin goda granne!
Plötsligt har han tappat kontrollen. Ett gäng bara överkroppar har tagit över hans dansgolv. Det är farligt nära en julgransplundring. Kropparna vällde sig över dansgolvet blandat med kvinnoklänningar och tunikor. Skratt svett och solomoves om vart annat. Han kände ruset i kroppen och när Ebba Gröns gamla 800 grader dånade ut genom högtalarna lät han skjortan och T-shirten falla! Med hänsyn till sin snygga fru vill han inte tala om vem som hjälpte till.
Den trevliga läraren småler.
När han åter ser dagens ljus ser han samtidigt en inre bild ett vardagsrum som ser ut som ett slagfält, en snygg fru som sover tungt.Han undrar om sällskapet verkligen var ute på tolvslaget..skålade han.. tände de några lyktor ...och varför låg skjortan i granen? Tacksamt tänkte han ändå att det var tur att det var granen och inte grannen ;) Han kliar sig lite manligt någonstans och hör hur det plingar på dörren. Han vet inte om han drömmer när han ser sällskapet stå där fullt påklädda med hundar och allt. Redo för en promenad! Happy New Year grannen!
TACK John och Camilla för en oförglömlig nyårsafton. Det enda jag ångrar är att jag inte ställde mig upp, klingade i glaset, harklade mig och sa -" Påskafton är vi hos oss" !!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)