onsdag 18 september 2013

Flickan med guldbruna ögon


Nummer fem i ordningen är numera konfirmerad. I ett års tid har hon gått i kyrkan, varit på många veckoläger och i somras var hon tio dagar på Vrångö i Bohuslän. Och nu...helt fullärd i ämnet!

Alla våra äldre barn är konfirmerade och jag tycker det är en fin tradition och väldigt mysigt. Jag och Kjell gjorde smörgåstårtor för brinnande livet i fredags eftermiddag och  det var jättekul. Har aldrig försökt mig på detta innan men hade lite god hjälp av en vän som är expert på området!



Viktor och Lovisa efter konfan. Tror att de skjuter salut! Alla dessa fina konfirmander alltså. De valde att på egen hand leda konfirmationen framför sina familjer och sina släktingar och vänner. Prästen satte sig i kyrkbänken och chillade i två timmar! Coolt, tyckte jag. Minns min egen konfa som ett enda plågsamt förhör. Detta var så annorlunda och givetvis mycket bättre!


Tror minsann att det är en väldans stolt pappa bredvid konfirmanden. Vädret var strålande och hösten kan knappast bli vackrare än så.




Ett litet ord i form av ett hjärta följde med i bibeln hem. Det är ju inte så att det varit några undantag mot av vad det är annars med vår lilla femtonåring!!! 
Men jag tyckte det var en härlig beskrivning av Lovisa. 


Efter nattvarden i söndags samlades alla familjer i församlingshemmet och vi fick fika och en trevlig stund med bästa underhållning!

Ove, prästen och de andra konfa-ledarna hade satt ihop ett helt vis-häfte om tiden med konfirmanderna. Och återkommande Lovisa....pratig och glad!!!!! 

Vi firade henne i dagarna två med släkt, vänner, och pojkvän. Jag tror mig kunna säga att hon har ett fint minne med sig i form av dessa dagar, presenter och fina ord.


K Ä R L E K

10 kommentarer:

  1. Jag älskade konfatiden. Inte för att jag tror på Gud, men vilken underbar gemenskap. Så många skratt och samtal om existentiella frågor. Men även om annat. Jag är ju rätt historiskt intresserad. Har visst en filmag i ämnet. Så religion för mig är megaintressant i ett historiskt perspektiv. Själva konfan var ju en smärre mardröm. Sjukt nervöst. Var på barnens kusins konfa för ett par år sedan. My god så annorlunda. Musiken. Jeff Buckleys Halleluja och What if god is one of us. Mer avspänt. Coolt helt enkelt. Härligt att kyrkan förstår att anpassa sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med dig Sara!!!!
      Det var galet roligt och jag är ingen trogen kyrkobesökare vanligtvis!

      Kram Anna

      Radera
  2. Min mamma tvingades att konfirmera sig. Därför blev det en icke fråga för henne när det blev aktuellt för oss barn att ta ställning. Jag är inte konfirmerad och inte någon av mina äldre barn heller. Dock tycker jag att traditionen att göra så är fin. Konfirmation handlar om ett lärande och lärande kan aldrig vara fel.

    Fin tös du har Anna. En riktig skönhet.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig lite. Jag själv i ärlighetens namn konfirmerades mest för presenterna men nu när jag är lite äldre är jag trots allt glad över det!

      Kram Anna

      Radera
  3. Du har så vackra flickor! Mysigt o bra med konfirmation! Det ger grunden till bra etik o moral! Bla hur vi ska vara mot varandra.

    Fina ord om din dotter❤

    KRAM Anna

    SvaraRadera
  4. Håller med er kloka kvinnor!

    Jag är inte konfirmerad men saknar erfarenheten och tycker också traditionen är fin.

    Vacker dotter på in- och utsidan! Precis som sin mamma <3

    Tack Anna för underbara ord. Blev så glad att 1) du skrivit på din blogg igen 2) att jag fick så mycket tycka om av dig!

    Puss
    Lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. DU gör mig alltid glad både här och på Instagram :) <3

      Puss och Kram Anna

      Radera
  5. Vad spännande! Jag var på konfirmandläger och det var en väldigt härlig upplevelse men mycket vänskap och glädje och funderingar om livet och döden. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror att det kändes så för Lovisa också. Det var mycket givande :)

      Kram Anna

      Radera