Min lilla farmor har gått och fyllt 90 år och det är ju en galen hög ålder. Jag är glad för att jag har min farmor här och nu. Hon har betytt mycket för mig och om än inte mer för mina barn. Speciellt för mina äldsta barn som när de var små bodde nära henne. Hon har hjälpt mig med massa saker och förmedlat ett gammalt arv som jag inte hade kunnat få med mig någon annanstans. Minns underbara dofter i hennes hus när jag var liten, minns alla hennes goda kakor och alla hennes godnattsagor när man låg där i sängen med riktiga manglade lakarn och en hästafilt på det!
Piece. Jag håller på att sluta fred med mig själv. Får liksom inte gjort någonting förutom att jobba, jobba jobba. Bloggen förfaller och allt annat med. Jag har många saker på min lista som jag vill få gjort. Helgerna rusar och almanackan är allför bokad och är den inte bokad har jag minsann sett till att det knökas in mer och mer. Jag tror ni som följt bloggen länge vet att det är jag liksom och periodvis är jag sån här. Lär mig liksom inte. Men jag gör goda försök.
Instagram som är min nya kompis. Forever. Snabbt och lätt. Bilder. Jag älskar att ta kort och slänger ut många bilder. Jag har en linslus i familjen som älskar att vara med på foto:) En del kort åker nog t om ut utan att jag ens gjort det själv.
Jag har stooora bekymmer om vad jag ska göra med mitt bord. Jag har förstört det hur som helst. Jag köpte ett nytt bord för 5 år sen när huset var nytt. Sedan fick jag för mig att jag inte skulle ha nya saker utan målade om det vitt. Nu i sommar fick jag för mig att det skulle få en gråare ton och målade om det. Dessvärre var färgen inte så hållbar så jag slipade och slipade och nu ser det mest slitet ut. Vet inte alls vad jag ska göra med det. Kanske bara använda det som fikabord till mina fina bloggvänner! Hade varit galet sjukt att träffa er. Vissa igen och vissa för första gången!
Vi har tillbringat hela helgen i Göteborg. I lördags var det Liseberg med allt vad det innebär. I år var jag fegare än någonsin och köpte inte ens ett åkband. Är det ett tecken tro? Jag har verkligen varit vild och galen i dessa sammanhang!
Avslutningsvis var vi på Universeum och nu tror jag att barnen kände att de varit där tillräckligt. Det har blivit en gång om året ungefär. Jag tyckte massa saker var intressant och jag vet att ungarna tyckte det också men vissa saker växer man liksom ifrån. Jag menar inte att det inte blir intressant utan mest för det inte är någon utmaning längre... oj,jag kan ha galet fel också!
Idag ska jag tillbringa kvällen med att läsa ikapp alla favvobloggar som jag faktiskt inte besök på hela veckan och jag känner abstinensen så starkt att jag får lite ångest av att bara klicka mig in på era fina sidor!
Snart stundar det lite ledighet i alla fall....
Kram Anna




















