Jag tog tillbaka det som var mitt!

Då var det dags igen. Lite senare än vanligt men ändå. Det är det man går och smålängtar efter och när det luktar jul i hela huset. I morgon ska jag göra det. 

Tänk vad man skjuter upp saker och ting. Jag har arbetat så mycket denna hösten och det kändes nästan som om jag skulle gå i tre delar. En del som ville jobba, en del som ville gå och lägga sig och vakna upp nästa sommar och en sista del som bara mådde dåligt. Samvetet. Hela tiden försummar man någon. Det kan vara ett barn hemma, en kollega, en vän eller en älskad man. Hur jag än bar mig åt så fick jag inte ihop det. 

Kunde inte sova på nätterna och funderade ständigt på hur jag skulle räcka till. Läxor som skulle läsas och hjälp som skulle ges. Höll på att förlora fotfästet. 

Men så kom vändningen. Jag tog ett beslut. Och det funkar!!

Känner mig mycket piggare och har fått lust till en massa saker. Jag är glad över att jag tog kommandot över känslan och situationen. 

Bloggen ligger visserligen på is men det kommer att bli bättre... När mina omdömen och utvecklingssamtal är gjorda kommer allt bli som vanligt. Jag ska sätta mig och läsa ikapp veckor inne på favoritbloggarna som börjar att bli många!

Anna 

En älskad dotter och en älskad fjortis!

Då har det hunnit att bli sextonde oktober och hösten är som vackrast ute. Träden bär fortfarande löv och det är på gränsen varje morgon om man ska ha vinterjacka och vantar på sig. Jag har fått på mig sockar och det är ovanligt tidigt för årstiden.

Nu denna regniga morgon kommer det ligga en liten Prada inne på sitt rum och sova skönt. Tiden är förbi när  man inte kan sova och man förväntar sig massor av fina inslagna paketer. Hon vet att vi kommer med nybakat bröd och kladdkaka. Hon har beställt en massa till frukost och så får det bli.

Tiden är förbi då det var lätt att hitta paket som passar Prada. Nu får hon bara pengar och speciellt egenutvalda saker. Det jag tycker är snyggt rynkar hon på näsan åt. Så därför är det lättare att hon får sköta det själv!

Ibland när jag ser henne ser jag livet. Hon är full av liv och glädje. Inga bekymmer vilar på henne utan glad och positiv. Visserligen är hon den som mest är tonåring i vårt hem men någon ska väl vara det! Vad skulle jag ägna min tid åt om det inte fanns någon som slängde sina kläder på golvet, som ständigt lägger sina saker lite överallt... Antagligen skulle jag ligga på soffan med en bok och käka praliner ;)

Det finns mycket som tar hennes tid och mer har tillkommit. Det finns en han och  numera håller hon hårt i sin mobil och och har ständigt ett litet leende när det plingar i den...

Och idag är dagen din Lovisa och jag hoppas att du fyller den med fina minnen. Ett speciellt ögonblick, ett vänligt ord, ett skratt eller ett fint sms. 

Grattis på din dag!!

Kramar Mamma

Odd Molly tävling!

På fina bloggen "En skopa Odd och en tesked Molly" är det Odd Molly- tävling!

Klicka här och tävla! Men vinn inte för det vill jag göra!!

God tur till oss alla  :)

Fylla på ryggsäcken med liv

Det går liksom åt kallare tider. Det där med stora vinterjackor. mössor och allt annat som hör kylan till. Jag tycker det är lite mysigt trots att jag är en sommarmänniska. Jag vill ligga på stranden vid havet och bara sola. 

Den här bilden är från förra hösten när frosten slog till rejält efter att jag och Kjell suttit ute en lördagförmiddag och druckit glögg. Vi gjorde lite adventsförberedelser och vad passar bättre än lite glögg!

Alldeles i dagarna ska jag sätta årets glögg. Lite senare än vanligt men tiden har inte räckt till helt enkelt.

Förkylningen håller fortfarande ett järngrepp om mig och jag kurerar mig så gott det går. Blev lite smått vemodig idag när jag fastnade i en blogg. Hjälp, vad jag älskar livet. Fyll det med så mycket fint som möjligt. Kunde liksom inte släppa tanken. Tanken på livet och hur orättvist det kan vara. När man inser att t om bära ut barnen i bilen är något älskvärt. Att det inte kommer vara självklart för alla. 

Ibland kan det vara svårt att ta till sig. En del vill inte prata om det. Allt det där svåra. Jag är en av dem men samtidigt inser jag att det är en del av livet. Hur ska man få med sig så mycket som möjligt i erfarenhet, i känslor och allt annat.

När man blir vuxen blir förväntningarna stora. Alldeles för stora enligt mig. Vuxen. När är man vuxen?

Jag är en person som tror att jag aldrig blir vuxen. Jag vet vad som förväntas av mig men jag vägrar bli gammal och sur. Gammal kan jag väl inte hindra i och för sig men att bli trist och på ett visst sätt. Det är inget för mig. Jag kommer att fortsätta vara lika galen som alltid, uppskatta andra på det sättet jag själv vill. Jag har vänner som är likadana och med dem är jag som jag är. Sedan finns det andra som jag umgås med som inte är fullt lika tokiga men jag älskar dem ändå! Det är liksom mötet som betyder. En del som man inte delar underbältethumor med kan vara minst lika underbara. Bara på ett annat sätt <3 font="font">

Jag tror att människan är föränderlig till en viss del. Man kan välja bort energitjuvar och det man inte tror på. Välj att i små delar komma till målet. Den tanken kan man ha med sig i så många olika moment. 

Jag står inför något som jag inte alls tycker om. Men jag har bestämt mig för att det ska bli något bra av det. Inte låta den negativa känslan ta över det som är bra. Alltså man vinner på det tror jag. Det gäller bara att komma över vissa trösklar.

Nu ska jag skriva omdömen en stund. Närmare bestämt 100 st. Skönt att kunna göra det i soffan med en pläd som sällskap!

Kram Anna

Med risk för att skrämma bort någon, skatta hejdlöst och bli blåst på romantiken!,

Så där ja, helgen går mot sitt slut och det gäller att fylla den med så mycket som möjligt.... Eller inte!?

Jag har fyllt den kan man nog säga. I fredags blev en tjejträff av som varit på gång ända sen i somras. Jag har varit galet dålig på att få ihop det och ändå fattades det en. Vi åt, drack och sjöng. Lärde oss massor av nya tecken som gav upphov till ännu mer skratt. Tänk va kul det är att träffas så! Hoppas att vi snart kan få till en ny träff.

Lovisa hade besök och jag hoppas att han inte skrämdes bort av våra galna sånger och hemska skrattanfall. Han verkade inte vara den svåra sorten om man säger så!!!  T om Lovisa drog lite på munnen!!

På lördagen var det meningen att jag och Kjell skulle smita in till Göteborg tidigt på förmiddagen och ha en heldag som skulle avslutas på Avalon. Men en fotbollsmatch som efter mycket om och men spelades på lördag och inte söndag. Den nygifte grannens  och Lovisas "han" skulle vara med och det hade utlovats olika målgester så det kunde jag inte missa! 

Vi frös som satan där vi stod bredvid fotbollsplanen. Tur det var säsongens sista match! Annars hade understället fått vara med. Två snabba mål blev det till rätt lag men det var inte rätt målgörare!!!

Dessvärre var "han" väldigt väldigt nära att sätta ett mål och jag vart ju galen av nyfikenhet på den där målgesten!! Grannens målgest visste jag ju om även om han inte heller gjorde något mål! 

Matchen blev avbruten när en spelare i motståndarlaget skadade armen. Ambulansen dröjde så vi fick åka vidare in till Göteborg.

Det var som att ha blivit överfallen. Innan jag hann räkna till tre hade världens jäkla influensa flugit på mig och så fort vi kom till Avalon fick jag bädda ner mig. Fick feber och frossa. Inget vidare när man ska på romantisk övernattning ;)

Kanske egentligen borde stannat hemma men hade ett presentkort som snart var utgånget. Ok, jag låg i alla fall skönt i sängen med värktabletterna bredvid. Vakna till en stund och tittade på Körslaget men somnade lika fort igen. 

Frukosten brukar vara det bästa men idag var det jobbigt. Blev glad när jag såg att de hade typ 20 sorter Kusmi-te att välja på. Så idag blev det Te till frukost. Och lite frukt.

Hemma igen och håller tummarna för Elfsborg som ska slå Gais idag och säkra guldet!! Vad tror ni om det!?

Kram Anna

När en fotbollshunk gifter sig...

När han satt där i köket hos grannarna kunde han kosta på sig att le inombords när hans blivande fru slog näven i bordet. Hon sa vänligt men bestämt att om alla åker med till Kroatien nästa sommar då skulle det bli bröllop så det stod härliga till. 

Vad de andra inte visste var att ringen skulle sitta på hennes finger bara någon dag senare. Han hade t om vågat skriva ut på sin facebook-sida om hur sugen han var på att resa till värmen. Och hon, den ytterst trevliga grannen hade genast kommenterat han status genom att lägga ut en bild på honom via Instagram där han låg i en solstol på en varm ö i Medelhavet. Hon mindes inte riktigt om kortet var taget förra året eller året därpå. De hade tillbringat semestrar ihop nere på Cypern några år nu och många kort hade blivit tagna. 

Han log igen.

Morgonen det var dags för bröllopet vaknade han av att Lill-killen ville bli tillfredsställd. Det var inte läge för sånt förrän till kvällen. Bruden sov på annan ort för var det någonting han var, den där ålderliga fotbollshunken med musklerna på rätt ställe, så var det vidskeplig. Inte skulle han se sin brud innan altaret.

Han skuttade ur sängen, sa en sanningens ord till Lill-killen och stoppade i sig några druvsocker för att stabilisera blodsockret. Klockan hade en förmåga att skena såna här dagar. Inte för att han hade varit med om det tidigare men typ matchdagar var ju jämförbara!

Fracken på. Lavendeln på plats. Lavendeln ja, den förstod han sig inte på. Rosor hade han hört talas om men lavendel? Nja, det måste vara någon ny trend nyblivna frun fastnat för. Han hade sett att den trevliga grannen, tillika trevliga läraren hade odlat upp hiskeliga lavendelplantor och han hade samlat på sig lite för varje gång han gick ut med hunden. Hon skulle ju inte märka att det försvann en och annan blomma!

Några hus bortanför närmare bestämt i en cappucinofärgad trävilla gjorde hon sig i ordning. Det var inte var dag man fick gå på bröllop. En ny snygg klänning var inköpt och till det matchades mannens kostym. Hon borde ha motionerat lite mer och gått ner några kilo i vikt men det var ju det där med tiden. Det var ju precis hopplöst att få en minut över när man jobbar som lärare. Ja, det vet väl alla att lärare har det ju så stressigt för att man ska får ledigt på sommaren, jul, sportlov, påsk och alla andra onödiga ledigheter som påtvingas den där yrkeskåren ;) Hur som helst man ska ju inte vara snyggare än bruden på ett bröllop det ingår liksom i  giftas-koden.

Han såg bra ut och han var nöjd. Han hoppade in den nya firmabilen han fått på det nya jobbet. Visserligen stod den Olofssons Bygg på den men han tänkte att han skulle föreslå sin best man parkera den lite vid sidan om kyrkan. Det blir liksom så när man ska få hela kungariket. Det kostar att ligga på topp. 

Hon började bli stressad och slängde ner lite förnödenheter i sin väska. Mobilen var ju ett faktum. Hon ville direktrapportera bröllopet till Instagram för hon visste ju att alla ville se, alla ville höra och ta del av det där som hände framför altaret. Och hon, hon hade fått äran att vara de sociala mediernas ansikte utåt denna dag då hösten var som vackrast. 

Han började undra vart de tog honom. Detta var ju inte vägen till kyrkan. De skrattade och låtsades inte höra när han lite lätt panikslagen gjorde dem uppmärksamma att detta var vägen längst Häggån de körde. Han kunde vägen som i sin egen byxa. Vad är det som händer? Kyrkan. Klockan. Klockspelet. Kalaset.

Nu kände han verkligen paniken krypa i honom. De förde ut honom ur bilen och tog honom mot planen. Det gick liksom upp för honom att detta måste vara ett misstag. Det var i Kinna kyrka som alla gäster satt finklädda med kameror laddade att föreviga hans vigsel. Sånt här händer bara på film. 

Men gästerna satt inte i kyrkan. Nu såg han dem sitta på de gamla träbänkarna på Kungabergs idrottsplats. Alla satt i matchställ med nummer 11 på ryggen. De log och vinkade med små flaggor i orange och svart. Han blundade hårt och tog ett djupt andetag. Han bad till högre makter. I ögonvrån såg han hur grannen satt där med sin jävla iPhone. Var hon tvungen? Han verkade gå igenom sitt livs värsta mardröm och så sitter hon bara där med iPhonen. De förde honom till mittplanen där han såg sin brud. Men så där gifter man sig inte. Åsa var klädd i en ny matchtröja och långa svarta strumpor. Håret var flätat och Lill-Killen visslade och kom att tänka på Fäbojäntan! Han rättade genast till Lill-Killen och sa åt honom att hålla sig i skinnet. Och i det samma började Lill-Killen gnola på " Dra skinnet bakåt....dra skinnet framåt.." 

Han svettades rejält när domaren vände sig om till honom. Det enda som avvek från domardräkten var kragen. Prästkragen. Han kände sig knäsvag. Det var Niklas som var domare och tillika präst. Han gjorde en snabb reflektion om att det såg ut som han var nyklippt dagen till ära.  Det kändes fortfarande som i den där filmen  Bachelor Party. En lagledare och tränare kunde inte vara domare och präst samtidigt. Plötsligt sa Niklas med sin allvarligaste röst: "Tager du denna Åsa Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Kentsdotter ...

Nyp mig, sa Lill-Killen. Väck mig, sa fotbollshunken.

Och väckt blev han. Han kände hur det hade runnit ur munnen och han kände sig yrvaken. Han hörde Åsas röst och förstod inte fullt ut vart Niklas tagit vägen. Han skulle ju precis säga ja till hela kungariket. Nikals hade ju välsignat dem in i äktenskapet. Om än att de inte hade infunnit sig i kyrkan utan på den mest hemtrevliga fotbollsarena man kunde tänka sig ville han inte vakna upp till verkligheten.

Nu befann han sig plötsligt på Landvetter.Och i fina vita linnebyxor och i snygg skjorta sa han ja till sin fina underbara sambon sedan många år! De hade lurat dem alla! Där hade de suttit bara några dagar innan på After Work i grannens kök och lurat skjortan av dem! Han log och njöt.

Hon stod där i köket och plockade. Nyss hemkommen från en helhelg i Göteborg. Sugen på att tjöta lite över en fika med grannarna. Innan hon tänkte skicka SMS till dem kikade hon snabbt in på Facebook. Hon slutade andas för en stund. Hon dog. Men så samlade hon sig och kisade med ögonen på bilden. Ett foto på två händer med skinande ringar och med en status där Herr och fru Selin åker mot varmare bredgrader. Helvete! Hur kunde det hända????? I sin iPhone fick hon veta! I iPhonen!!!!!!!

Hon var lurad! Hon och alla andra. Hon log ändå. Samma leende som fotbollshunken. Må de vara lyckliga i alla år och må han leda denna match mot henne med 1-0 men han ska också veta vad som väntar honom!!

Och där leder hon inte men det står nu 1-1 i matcher! Frågan är om inte det framöver kommer att stå 2-1 till henne, den trevliga läraren!

Jo men visst. Visst har Marks mest eftertraktade fotbollshunk gift sig med sin Cindy även kallad Åsa. Även om det blåste oss alla så hoppas jag att de haft en underbar vecka på Kreta hela familjen. Nu väntar en tid i ovisshet. För visst ska det vara ovisst när man går och gifter sig bara så där!!!

Grattis Herr och Fru Stork...ehh, jag menar Herr och Fru Selin!

Kram Anna