Student, skolavslutning och korvutdelning

Då var det den där dagen då de vaknar och har champagnefrukost med klasskamraterna. Den där dagen som är så hett efterlängtad och ändå så vemodig. Vuxenlivet lurar bakom hörnet och det där med läxor, prov och annat är ett minne blott. Minns det själv som en omtumlande tid och man la en epok åt sidan och klev in i en ny.


I år har jag ingen egen student utan får vänta tills nästa år. Men det hindar ju inte till att gå på studentkalas. Gabriellas pojkväns fina syster Emma tog studenten i torsdags och vi var på plats för att titta på alla glada studenter vid Marks gymnasieskola.

Lovisa drömmer nog om sin egen student! Hon har redan bestämt sig för att gå på gymnasiet i Borås. Något annat finns inte. Jag har ingen aning om varför hon är så bestämd om det!

Först tittade vi på när Emma kom ut och sedan var det lite blomsterbukett-utdelning till henne och till en del vänners barn.


Därefter åkte vi in till Kinna för att se när studenterna åkte på  lastbilsflaken. De var så fina och glada! Vi stod där en lång stund innan vi avslutade med lite glass!


Framåt kvällningen var det dags att åka till Emma. En jättetrevlig studentfest med god mat och dryck. Nu väntar livet där för henne. Hon ska åka till USA ett år och arbeta. Minns mitt år i Miami och flera underbara minnen väcks till liv. Allt jag skulle önskat att jag uppskattade då men som inte jag tänkte på..förvisso tror jag att det kallas livet. Att se i efterhand, det där som jag uppskattar nu. Nu har man en annan erfarenhet så man ser det med andra ögon! 


Men jag önskar dig Lycka till Emma i USA och vem vet..vi kanske ses där :)



Vi kastar oss vidare genom dagarna och i går var det skolavslutning och vad passade inte bättre om en rubrik jag hade i början av veckan på bloggen. Att skiljas är att dö en smula. Igår var det dags. De där fina barnen som för tre år sedan kom in i klassrummet och skulle börja fjärde klass. Små nyfikna elever som man skulle jobba med. Det visade sig vara den mest underbara klassen ever. Igår skiljdes vi åt. Hela veckan hade jag byggt upp en mur. Försökte jag stålsätta mig, inte tänka på det, förtränga det och helt enkelt tänka på andra saker. 

 Nu är de snart sjundeklassare, redo för nya äventyr och nya utmaningar och för en del av dem ny skola. En utveckling att se fram emot. Min kollega har varit klasslärare för dem men de har varit mina också. Tiden när jag hade dem när min kollega fick en ny kroppsdel (!) och var på träningsläger var den roligaste! Vi tränade på Lucia-sånger och lärde oss allt om kroppen. Skrattade och kämpade! 


Tack alla fina Ni och alla fina föräldrar man lärt känna. Mina minnen med er finns i hjärtat och för de presenter jag fått igenom åren. Ni borde inte. Men stort tack <3
De står utomhus, i fönstret och på bordet och nu senast sitter kring halsen. Alla små fina mail, små sms och teckningar och orgamifigurer. Fina ord och ibland arga ord (!) men alltid med inslag av kärlek.Önskar er alla en fin sommar! 


Vi kastar oss vidare i tiden och efter många tårar i klassrummet  och sedan fika med alla niorna och avsked med dem och mer tårar och smörgåstårteätande med kollegor och mer fika hemma och kaffe och kaffe igen och en stilla tanke på vågen var jag tillbaka inne i Kinna. Jobb med Mingla i Mark och jag och Kjell delade ut korv i bröd, dricka och kaffe och dopp i Kinna. 


För er som följer bloggen utanför kommunen är det ett arrangemang vi har i kommunen för att ungdomarna ska stanna i Kinna på skolavslutningen och förhoppningsvis inte inta alkohol. Nyktert är det! Då har kommunen sponsrat med gratis korv, drickor, kaffe och dopp till alla, både vuxna och barn. Ungdomarna får rösta fram en artist som uppträder,och i år blev det Dead by April som vann deras röst.Lokala band och ungdomar sjunger och spelar och det är helt klart värt att lyssna till! Wow, vilka ungdomar!!
Det hela håller på från 16.00-01. Från kl 22 är det disco på Kinna Hotell. 


Anledningen att jag jobbar där är att dels känner jag ungdomarna, dels är jag ju SUPER-social (!) och dels vill jag vara en närvarande förälder. Jag vill veta vad mina barn gör och jag vill vara där för dem. Inte i alla lägen vill de ha mig med men just på såna här tillställningar vill jag finns till hands. Inte så att vi går tillsammans men man vet om varandra!


Ikväll blir det mer jobb på Mingla.Jodå, det håller på i dagarna två! Kapten Röd väntar! 


Kram Anna