lördag 25 augusti 2012


Önskar att mitt liv kunde gå åtminstone i 50 men det skenar.

Just när det ska vara lugnt efter ett långt sommarlov. Det var inte många arbetsdagar på skolan innan den stängdes. Stora fukt och mögelskador gjorde att eleverna skickades hem i 2 dagar medan personal gjorde allt och lite till för att lösa vart lektionerna ska hållas. Cafeterian stängdes också och en provisorisk lösning hittades till den. 
 Dagen efter min skola hade stängts var vi på fotboll. Agnes och Signes lag mot ett Boråslag. Agnes dängde in 1-0 och Stina 2-1. När det var ca 20 min kvar krockade Agnes med målvakten och blev liggandes på plan. Ner till jouren på vårt sjukhus med diagnosen "Troligtvis skenben av". De pumpade i den chockade kroppen mängder av morfin och ambulansfärd till Borås sjukhus. Där gjorde en människa som dök upp från ingenstans oss väldigt ledsna. Hon gick fram till Agnes, som låg ganska omtöcknad på britsen, rycker av henne filten och säger åt henne att räta på foten. Det går naturligtvis inte och jag säger till kvinnan att det är liksom därför vi är här på sjukhuset. Hon svarar att det ska gå eftersom inget visar sig vara brutet. Ett tu tre var vi hemma. Hon kräktes och grät om vartannat och ont hade hon. 

På torsdagen ringde jag själv till ortopeden och då fick jag prata med en underbar sjuksköterska. Hon sa att ortopederna skulle kika på röntgenbilderna eftersom nattläkaren inte var ortoped.  Sen eftermiddag ringer hon upp och de ville att vi genast skulle komma in med henne igen. Vi åker upp till Borås igen och en ny röntgen ordineras. Efter det kom en sjuksköterska och sa att det inte fanns någon ortopedläkare där. Han var på operation och det skulle ta många timmar tills han skulle komma dit. Vi blir hemskickade igen...

I går fick jag nästan tvinga Agnes till skolan men det gick inget vidare. Hela foten blev som en boll och tårna var svullna som små prinskorvar. Samtal till 11-77 och en ny undersökning ordineras. I dag skulle vi befinna oss inne i Borås för tredje gången. Och vad händer när vi kommer in..?? Jo, en undersköterska kom fram och sa att " Jag vill bara att ni ska veta att det är 9 stycken före er och doktorn har inte kommit ner för idag än. Jösses. Agnes är trött och söndervärkt. Och nu är det senaste att vi ska komma in på måndag morgon!

Jag hoppas verkligen inte att något visar sig vara sönder för då river jag nog hela jouren i femton delar. Inget ont om personalen (förutom nattläkaren då) . De gör så gott de kan och de är guld värda. MEN när ska politiker förstå att det måste till fler läkare. När vårt sjukhus la ner jouren så flyttades den till Borås. Det känns inte som om de har gjort något för att bemöta oss från Mark. 

Hopplöst eller hur?


Kram Anna

27 kommentarer:

  1. Nä men fy så jobbigt ni har det! Stackars tös!
    Hoppas hon snart mår bättre.

    kram kram Malin

    SvaraRadera
  2. Anna!! Vilket elände. Stackars Agnes. Jag känner så med henne! Så hopplöst att ni får vänta o vänta och blir hemskickade. Det gör ont att läsa

    Håller tummarna att ni får träffa en bra ortoped nu. Håller helt med dig att fler läkare behövs!

    Varma kramar och en speciell stor till Agnes!!

    SvaraRadera
  3. nej.
    och jag som har undrat var du tagit vägen och hur du har det.
    blir orolig, har ju hört skrämmande historier förr.
    stackars tjejen. att vänta är ju det vidrigaste med.
    ta hand om er och kram till er alla.

    KRAM KRAM KRAM!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är jag!!!

      Tack för din fina omtanke!

      Kram Anna

      Radera
  4. Nä usch och fy vad besviken man blir när man läser det är. Så får man inte behandla folk.
    Kramar och hoppas ni får rätt hjälp snart!

    SvaraRadera
  5. Hur i all sin dar kan man ta så lätt på en fotbollsskada som de tycks göra på akuten? Det är ju inte riktigt klokt det där. Tänk om hon verkligen har någonting av. Jag kommer med och river i bitar, många flere än femton.
    Just whistle, Anna!
    Styrkekram till dig och till Agnes.

    Jäblar, jag sitter här och blir arg. Det får inte gå till så där

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi gav upp. Nu går hon hjälpligt på foten.

      Men det är bedrövligt :/

      TAck..jag lovar; I will Whistle!

      Kram Anna

      Radera
  6. Usch vad tråkigt att det går till så där. Framför allt när det gäller barn.

    Ha en fortsatt fin söndag.

    Kram Lena

    SvaraRadera
  7. Fy, trist värre när det blir sådär med barn alltså. Arg blir jag. Arg!

    ...och nu vet jag dessutom vilken skola du jobbar på. Hoppas ni får ordning på allt fort :)

    Önskar dig en fin söndagskväll och kanonstart på veckan :)

    Kramar Kicki

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blir man arg!

      Ja, där jobbar jag :) Jag håller alla tummarna på att det ska bli bra!

      Tack och kram och hoppas du fick en bra start på veckan :)

      Radera
  8. OCH det där kallas vård?
    TVI VALE!!
    Det gör mig mörkrädd!
    VAD ska till för att man ska tas på allvar?
    FY 17!!
    Styrka till ER!
    OCH stora kramar till Agnes.
    Måtte ni ha fått hjälp nu!
    KRAMAR!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det skrämmande! Jag blir också förskräckt hur det går till. Men en dag blir de som bestämmer och som delar ut våra skattepengar också gamla...


      Tack finaste du!

      Kram

      Radera
  9. Fy så jobbigt, hoppas att det löser sig bra och att dottern mår bättre nu. Tänk om vi kunde få mer personal och en mer välfungerande organisation inom vården, det är inte klokt hur dåligt det fungerar ibland!
    Skickar en stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk att jag satt där och tänkte på dig Elin och hur ni har det, ni som arbetar i vården. För det var ju riktigt så att man satt och retade upp sig och det går ju inte att ge sig på personalen som gör så gott de kan och lite till.

      Undra när folk ska fatta vad som krävs och vad som behövs!

      Kram Anna

      Radera
  10. Hoppas allt ordnat upp sig för er.
    Önskar dig en mysig helg.

    kram kram Malin

    SvaraRadera
  11. Stackars er! Hoppas verkligen att det ordnar upp sig! I mina öron låter det illa att Agnes ska behöva vänta för att få ett svar! Låter helt absurt hur det hela tar skötts!

    För två år sedan stängdes en byggnad akut på vår skola för mögel! Då blev vi trångbodda med alla klasser! Men vi är ju proffs på att lösa problem och fixa o trixa!

    StyrkeKRAM till er! Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är vi lärare proffs på att vara flexibla!!!

      Kram Anna

      Radera
  12. Stackares er. Har du ingen med ett jävla humör som du kan ta med dig till sjukhuset? Det behövs ju ibland.
    Har ni bara ett sjukhus i närheten?

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå..jag har min man men i detta fallet bad jag honom ta det lugnt för Agnes skull...och då menar jag att hon brukar skämmas för att han alltid är så rakt på..

      Men foten har blivit mycket bättre.. Det var troligtvis en större blödning i foten och nu mår den bra av att hon kämpar att trampa ner på den!

      Kram Anna

      PS..Jo vi har ett precis där vi bor men de håller på att montera ner det så vi blir hänvisade till Borås där de tydligen inte har kapacitet att ta emot en hel kommun till!

      Radera
  13. ÅÅÅH, jag sänder kraft och kramar! Man måste vara frisk för att vara sjuk... Kram!

    SvaraRadera
  14. Hej och tusen tack för fina ord...och kul att du gillar min blogg!
    Åhh det är jätteskoj att gjuta i betong, och skoj att du kan få inspiration...

    Ha en bra helg...
    här har det gjutits lite varje kväll, och i morgon blir det mer...
    Kram Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska bli spännande att läsa om!!! Tänk om jag kunde göra hälften av det du gör :)

      Kram!

      Radera