Önskar att mitt liv kunde gå åtminstone i 50 men det skenar.
Just när det ska vara lugnt efter ett långt sommarlov. Det var inte många arbetsdagar på skolan innan den stängdes. Stora fukt och mögelskador gjorde att eleverna skickades hem i 2 dagar medan personal gjorde allt och lite till för att lösa vart lektionerna ska hållas. Cafeterian stängdes också och en provisorisk lösning hittades till den.
Dagen efter min skola hade stängts var vi på fotboll. Agnes och Signes lag mot ett Boråslag. Agnes dängde in 1-0 och Stina 2-1. När det var ca 20 min kvar krockade Agnes med målvakten och blev liggandes på plan. Ner till jouren på vårt sjukhus med diagnosen "Troligtvis skenben av". De pumpade i den chockade kroppen mängder av morfin och ambulansfärd till Borås sjukhus. Där gjorde en människa som dök upp från ingenstans oss väldigt ledsna. Hon gick fram till Agnes, som låg ganska omtöcknad på britsen, rycker av henne filten och säger åt henne att räta på foten. Det går naturligtvis inte och jag säger till kvinnan att det är liksom därför vi är här på sjukhuset. Hon svarar att det ska gå eftersom inget visar sig vara brutet. Ett tu tre var vi hemma. Hon kräktes och grät om vartannat och ont hade hon.
På torsdagen ringde jag själv till ortopeden och då fick jag prata med en underbar sjuksköterska. Hon sa att ortopederna skulle kika på röntgenbilderna eftersom nattläkaren inte var ortoped. Sen eftermiddag ringer hon upp och de ville att vi genast skulle komma in med henne igen. Vi åker upp till Borås igen och en ny röntgen ordineras. Efter det kom en sjuksköterska och sa att det inte fanns någon ortopedläkare där. Han var på operation och det skulle ta många timmar tills han skulle komma dit. Vi blir hemskickade igen...
I går fick jag nästan tvinga Agnes till skolan men det gick inget vidare. Hela foten blev som en boll och tårna var svullna som små prinskorvar. Samtal till 11-77 och en ny undersökning ordineras. I dag skulle vi befinna oss inne i Borås för tredje gången. Och vad händer när vi kommer in..?? Jo, en undersköterska kom fram och sa att " Jag vill bara att ni ska veta att det är 9 stycken före er och doktorn har inte kommit ner för idag än. Jösses. Agnes är trött och söndervärkt. Och nu är det senaste att vi ska komma in på måndag morgon!
Jag hoppas verkligen inte att något visar sig vara sönder för då river jag nog hela jouren i femton delar. Inget ont om personalen (förutom nattläkaren då) . De gör så gott de kan och de är guld värda. MEN när ska politiker förstå att det måste till fler läkare. När vårt sjukhus la ner jouren så flyttades den till Borås. Det känns inte som om de har gjort något för att bemöta oss från Mark.
Hopplöst eller hur?
Kram Anna