Årets sämsta bloggare korad.

Det där med att sluta blogga är inte helt enkelt. Tiden i höstas ville inte riktigt räcka till och bloggen gav ständigt mig dåligt samvete. Till slut läste jag inte heller andras bloggar som jag följt i åratal. I stället träffade jag en del av dem på Instagram och på så sätt blev det en bekräftelse på att jag inte slutat helt.

Nu har jag och tiden på nytt gjort upp! Ni som följt bloggen när den var mer levande vet att tiden var min främsta ovän och naturligtvis var jag inte ensam om den ovännen.

Jag saknar många av bloggerskorna och läsarna. Undrar hur det är med Queen of Kammebornia, saknar hennes fina inlägg om det fina. Charmiga Charlies ljuvliga bilder tar jag del av på Instagram men vill läsa om hennes roadtrips genom USA, Enkla ting som väntar sin första bebis, En kollega i Channal och hennes må-bra-bilder, Loving & Livings poetiska inlägg om livet, Stjärnor & Champagnes fina hus och jag saknar att läsa mer om Saltis i New York och om Annikas life in the suburb, KiwiElin, Mammaxtre, Pettas, Bokcaféet, Min plats i solen, Pi, Carin och alla, alla ni andra!

Nu ska jag börja läsa om er igen och jag hoppas att ni kommer att kika in hos mig också!

Jul har passerat och i år är första året på länge då inte julkänslan ville infinna sig. Det fanns inte en tillstymmelse till att ens förstå att det var jul. Visserligen träffade vi barn och vänner men snön uteblev och med den känslan.

På julaftons morgon hade vi premiär för julfrukost. Vi börjar bli många i familjen och det fyller på med flick- och pojkvänner! Mysigt är det, tycker jag!

I dagarna tre åt vi så mycket mat att jag trodde inte ens det var nödvändigt att besöka ICA-affären före årskiftet men så blev fallet i alla fall!

Nyårsafton idag, lika grå som övriga julen. En och annan smällare hörs och det var visst fullt av folk som stressade runt nere i byn. Glad över att maken åtog sig detta. Det kommer bli en trivsam kväll med vänner och säkert kommer ett och annat löfte att avges!

I år hoppar jag löften utan försöker sätta upp delmål för olika saker. Kanske bättre för visst misslyckas man hela tiden med löften. De blir bortglömda och inte lika viktiga ju längre tiden går. Med mål blickar man mer framåt och förhoppningsvis kan man sätta upp nya när man är i mål!

Vi avslutade också 2013 med att gå på dop jag och Natalie. Lilla Kiara döptes i Sjöviks kyrka och det var vackert och man hade tårar i ögonen.
Kiaras mamma och Natalie bodde ihop under fotbollsproffsåren på Cypern. Ofta bodde vi hos dem och lärde på så sätt känna en ny familj. Jag var glad över att få vara med.



För att inte bli långrandig så här på självaste nyårsafton önskar jag alla som hamnar inne på min min blogg Ett Gott Nytt År. Jag önskar alla allt gott och att 2014 blir ett bra år.


K Ä R L E K