Allra finaste hälsning

Alltså God Fortsättning på julen. Inser att jag inte bloggat överhuvudtaget på evigheter. Men ibland blir inte allt som man tänkt sig. Ni som följer bloggen vet ju att livet rullar på i 200 km hela tiden och jag har lite svårt att dra i nödbromsen. Jag har inte läst Era bloggar heller men det ska jag ägna min kväll åt. För varje inlägg jag har gjort det senaste har jag tänk " Yes, nu är jag på gång igen" Men icke..

Min diabetes har spökat även om jag inte VILL inse det. Jag har varit galet trött och däckat i hop på kvällarna när jag vill ägna tiden åt datorn. Under hela julhelgen tog jag inte ens blodsocker och nu är det skyhögt och jag får inte ner det. En tendes neråt var det faktiskt för en stund sedan. Jag har inte ens tränat på 8 veckor så jag får ge mig själv en käftsmäll och hoppas att jag vaknar till och inser att jag verkligen måste träna 1 timma varje dag. Verkar vara upp till mig nu...

Hur som helst har vi haft den årliga glöggfesten och jag var med arbetskamrater på Okleys i Göteborg på världens bästa julbord. Visserligen var det mörkt och trångt men göteborgarena kan det här med fisk på julbordet! Åt bara lax och lax och lax! Verkligen det bästa.

Julen har passerat och dagen innan julafton hade vi vårt vanliga julklappsspel med alla barnen och deras respektive. Och i år räknade jag till två nykomligar varav den ene blev sjuk! Men trevligt är det och roligt att de omger sig med fotbollsnördar allihopa!! Sonen åkte till London på julafton så honom träffade jag bara en stund. Dessa fotbollsresor ;)Hade gärna åkt med honom :))))

För första året i historien var vi hemma hela julafton med olika sittningar av julmat! Svårt att ha alla hemma samtidigt när det ska firas jul på många håll! Men jag är glad så länge de är hemma och man bara få rå om dem och pyssla om dem. Kände dock av min trötthet och på juldagen blev det soffhäng med böcker och filmer. Och tröttare blev jag!

Men jag har tagit mig i kragen och pallrat mig ner till gymmet där jag brukar träna. I går orkade jag knappt 40 minuter men då hade jag varit ute på långpromenad tidigare. Idag kändes det som jag kunde hålla på hur länge som helst. Men 60 min fick räcka.

Kvällen före jul var jag och mannen i mitt liv ute tillsammans med vänner och tomtade för andra vänner. Oj, oj, oj vad kul det var! Vi hade lite glögg med oss och dansade tomtedansen utanför fönstren. Ja, ni vet ju sedan tidigare alla våra tokiga upptåg! Och nu har vi dessutom en 40 åring att fira nästa månad och det blir inte nådigt!

K Ä R L E K

När man är ute med kollegorna!

  Utanför Kinna där jag bor ligger ett litet brukssamhälle. Där finns det mest underbara värdshus som man kan tänka sig nu i juletid. Jag var där på julbord förra torsdagen och det var som att kliva in i Ingmar Bergmans "Fanny och Alexander". Vi började med glögg och bara det. Doften, smaken och känslan!
Numera är det inte skinka, köttbullar och prinskorv som jag gillar bäst på julbordet utan jag föredrar mer osten och laxen. Det funkar för mig och jag skulle kunna leva på lax och ost. Ghhaaa!

Det var en trevlig stämning och tänk att det var 12 minusgrader och massor av snö. Precis som det ska vara! Jag njuter av varje sekund i miljön. Men på ett annat sätt avskyr jag det. Detta enorma frosseri. Men är det jul så är det. Vi satt där och tjötade och kvällen gick alldeles för fort som vanligt när man har trevligt!

Redan nästa dag var det julbord igen! Det började dock lite kaotiskt när en kollega kom hem innan vi skulle åka och min lilla Humla smet ut i den kyliga kvällen! Jag menar, alla kan ju inte veta HUR rymningsbenägen den satans lilla råttan är!!!! Jag var på väg in i duschen och det var bara att ge sig ut på bästa jaktlycka! Som tur var blev friheten kort för Humlan. Ovanligt kort. Men kylan gjorde väl sitt och hon kom krypande hem!

Hur som helst åkte hela Lyckeskolans personal till Skogens Hus...för att inte reta någon som tycker att vi lärare får någon extra förmån så här till jul  kan jag säga att vi betalade allt själva(!). Så, nu var det sagt!!!

Men hör ni, Skogens Hus...hur låter det egentligen? Vi åkte taxi dit och passerade skogar och slingriga vägar och det kändes som om vi aldrig kom fram. Helt ute i mörkret på en skogväg blev vi avsläppta. Det enda ledljus vi hade var från iPhonen.Jag hade ju fullt upp att uppdatera mig på Facebook och Instagram och vi flabbade över att täckningen var kass och jag undrade hur jag skulle klara mig därute!

Efter några hundra meter möttes vi av denns underbara syn. En tomte delade ut glögg och vi mumsade pepparkakor och hade fullt upp att hålla värmen. Alltså, vädret ver helt perfekt. Snö och hur kallt som helst!

Sedan fortsatte vi att gå och efter en stund kom vi fram till tre fyra små hus. Mitt ute omgivet av skog låg tomtens hem. Det går liksom inte att kalla det för något annat. I en jättelik kåta åt vi julbord. En eldstad i mitten och en sån julstämning sen! En stund fick jag nypa mig i armen för att se om det var verkligt eller inte!

 Vi åt,drack, lekte lekar och skrattade! "Någon" roade sig med att gömma min mobil några timmar under kvällen, precis som eleverna gör i skolan! Är det personalfest bland lärare så är det!!! Men det ledde också till massor av skratt.

Visst är de fina mina kollegor. De är de bästa. Lite suddigt ska det vara! Eller hur?

Och minsann, dagarna springer iväg och man försöker hinna med. Betygen är satta och det är exakt 36 minuter till deadline. Man blickar framåt mot vårterminen fast man inte borde vara där ännu. I morgon är det Lucia i skolan och det blir lite glögg på morgonen. En sån där härlig känlsa man har sedan man var liten och klev upp mitt i natten för att titta på Lucia! Och en tradition som jag delar med mina älskade ungar är att alltid, varje dag, titta på julkalendern tillsammans i soffan med frukost. Så jäkla skönt att bara ta det lugnt i hela 15 minuter!!!

Annars blir det lätt frukost i ena handen, kaffe i andra och springades i huset och leta sockar, hårklämmor, en konflikt som ska lösas, en bok som ska hittas och idrottskläder som ska packats!  Så nu är det tider. Det är det!

Önskar er en fin Lucia var ni än befinner er. Hemma. På jobbet. I bilen, I skolan, I Luciatåget, I affären. På promenaden. Eller bara tillsammans med någon.

K Ä R L E K

Då man har de finaste bloggvänner...

Det finns en kvinna. Jag såg henne för första gången på en stor bloggträff i Malmö i februari. Hon gick bakom mig tillsammans med en annan kvinna. Misstänkte att de båda var på väg till Börshuset dit vi ockå var på väg. Vi hittade inte riktig dit utan slog följe. På så sätt hamnade jag och Lena från Tyglagret brevid dessa kvinnor. Full fart från början!

Och nu när jag skriver minns jag plötsligt den galna middagen på kvällen då jag, Lena, Carola och Lotta fick uppträda där helt hysteriskt. Jag flabbade hela kvällen och om det var av vinet eller det tokiga uppträdandet vet jag inte.

Jag började följa hennes blogg och hon följer min. Hon har de mest fantastiska tankar och hon skriver så fint. Det känns som om hon läser mina tankar och för ner dem på ett papper. Hon är en tänkare. En poet i mina ögon.

Det känns som vi har känt varandra länge. En soulmates. Härom dagen skickade hon en awards till mig. Det värmer i hjärtat. Det kom så lägligt. Då man behöver något roligt. Det har varit lite mycket jobbiga känslor hemma hos mig de sista veckorna. Så jag blev så glad.

Nu ska jag svara på de frågor hon skickade med :)

Men innan jag hann skicka mina svar kom en award till. Det är också från en kvinna. En driftig sådan. Hon bor alldeles i knutarna eller åtminstone ganska så nära mig. Hon har en underbar gård, en liten Selma som ständigt hittar på bus, två fina barn och en superfin blogg. Nedan länkar jag till henne: Carinifinabo!

1. Vad ville du bli när du var liten? Vetrinär. Jag var helt säker.

2. Vad är du idag? .......Och nu sitter jag här med omdömen, lektioner, betygssättning, deadline, planering och underbara elever! Alltså lärare på en högstadieskola.

3.Vart vill du helst resa? USA. Jag har längtat tillbaka dit ända sedan jag flyttade hem igen. Jag vill göra den där roadtrippen från västkusten rakt över landet till östkusten.

4.Var ser du dig själv om 5 år? Då fyller jag 50 år och hoppas innerligt att jag är lika barnslig som jag är idag. Jag kommer aldrig att bli vuxen även om man många gånger hanterar vuxensaker som vuxen. Men allt det andra. Alla galna upptåg med vänner och alla skratt och alla upplevelser. Men om 5 år kommer jag arbeta någon annanstans tror jag. Inte som lärare. Med vad vet jag inte.

5.Rött eller vitt ? Helt klart rött.

6. Sommar eller vinter? Sommar. Jag älskar värme, sol och bad.

7.havet eller skogen? Ghaaa, vad svårt att välja. Det går liksom inte att välja. Bor man vid skogsbrynet inser man att man är lyckligt lottad som bara kan snöra på sig skorna och vara i lugnet. Men havet. Det finns knappt något som går upp mot havet. Man kan bara älska det. Vågorna, bruset, och saltet.

8.hip hop eller dansband? Hahhaah Här vill jag passa!!! Men ok då. Hip Hop.

9.Vad gör dig ledsen? Finns mycket. Orättvisor är ett gammalt beprövat ord men i mitt yrke finns saker som gör mig ledsen och förtvivlad många gånger. Saker jag inte kan diskutera öppet på bloggen. Men man önskar att fler visste. Svek och lögner är också saker som gör mig ledsen.

10.vad vill du bli bättre på? Jag vill bli väldigt mycket bättre på att hinna med min familj och mina vänner.

11. det bästa du vet... Familjen givetvis. Även om livet går i 300 så är en dag med alla hemma det bästa. Förutom familjen är det vännerna. Förutom vännerna är det resor. Förutom resor är det fotboll  :)



Ja, det var lite om mig! Nu ska jag lämna vidare awarden och det är inte lätt bland så många fina bloggar som man följer. Men jag lämnar vidare den till:

Stjärnor och Champagne
Carin i Finabo.
Kiwielin
Vardag med Pi
Creando
Queen of Kammebornia
Blomstergården

Och till alla andra fantastiska bloggar. Känn er som en på listan för det är så galet svårt att välja ut. Jag älskar era bloggar och de har gett mig så många nya vänner! Woohooo säger jag bara!

Kärlek!

DET NÄRMAR SIG..

Nu är det nästan bara julmusik på min Spotify och känslan är skön. Visserligen går det galet fort och det stundar ett satans gott jullov! 

Vi ska sova länge, läsa böcker, pallra oss till gymmet hela familjen. Nu har vi snart årskort allihopa! Det kanske behövs att koppla greppet om konditionen åter igen. Jag har ju inte tränat på hela november. Första veckan tillbringade jag på Irland, veckan efter var det fullt upp med utvecklingssamtal, därefter fick jag ju återhämta mig med yoga, tjejkvällar som avlöste varandra och sedan var det tvunget att ta hand om soffan som inte kunde vara ensam ;)

Jag ska dricka glögg med vänner i mellandagarna och trängas på reorna om jag orkar! Jag ska se om SATC-boxen och förflytta mig till NY i drömmarna och det ljuva livet! Helt i min smak!

Äntligen har vi fått lite snö som toppar julkänslan. Lite slirigt är det på vägarna men hoppas den ligger kvar över jul fram till sportlovet.

Är lite olycklig för jag får inte till mina bilder på bloggen. Utrymmet är utnyttjat och jag får inte till det. Undrar om det är någon som vet. Tror jag gör bilderna för stora. 

Dags att krypa upp i soffan med boken, datorn och mobilen! Vad ska jag välja?!!!!!! Kanske bara ska lägga mig med lurarna i öronen och njuta av "Så mycket bättre". Ghhaaa, vad bra de är! Gamla dammiga låtar har fått nya röster och blir hur bra som helst!

KÄRLEK

Är det verkligen det?

Vilken dag! Vissa dagar är ena riktiga skitdagar och så har denna varit från tidiga morgon till sena kvällen!

Det är väl bara att bita ihop. Tänka att det är bättre i morgon. Sova. Andas. Förlåta.

Min Niklas har varit hemma en stund och hälsat på. Det var i alla fall trevligt. Han ville ha en ny frisyr så det var bara att plocka fram saxen och klippa. Han åker till Schweiz på lördag för att referera från innebandy-VM. Han arbetar som journalist på en sporttidning i Göteborg. Tycker det låter fantastiskt roligt att både få titta på innebandy-VM och skriva om det. Innebandy och fotboll är hans inriktning. I tio dagar ska han vara därnere och jag tror att det blev Finland som han ska följa. Men vi får väl hålla tummarna för Sverige och att det går bra för båda Norden-länderna.

Nu ska jag ta med mig boken och läsa bort all ilska. Tur att jag inte är långsint på någotvis i alla fall. Det vore till att kasta bort energin.

Kärlek

Sommarminnen med Åsa, Gotland, Espevik och Springsteen

Mitt i det mörkaste. Mörkaste av alla väder tar jag fram mina sommarminnen. Det var den första sommaren på många år som vi tillbringade i Sverige. Och nog kändes det konstigt att inte få garanterad sol och massor av salta bad.

Men salta bad blev det. Några kalla snabba dopp och sedan upp! Fast jag ska erkänna att det är jag som ligger i längst när jag väl har doppat mig. Vi brukar hålla till i Espevik om det vankas fint vädet och när vänner möter upp skrattar vi åt minnen med folk som vi stött på där genom åren. Älskar den lilla viken och de där klipporna som vi abonnerar på. Alla krabbor som blivit lurade av Agnes, ja, de är många! I somras blev det dock lite gästspel i Åsa hos grannarna. Gillar det också.

Men sommarens höjdpunkt blev ändå Gotland. Första besöket på ön och vi fick uppleva tio dagar av sommarens bästa väder. Vilket vi givetvis tackade för och vi kom hem pepparkaksbruna hela familjen!
Vi räknade får på Fårö och jag drömde självklart om ett litet stenhus på ön. Åh, jag bara vill ha.Winnerbäck i den ljumma sommarnatten på Visbys idrottsplats. Kan man bli annat än kär i karl med de underbara texterna.

Nu är det mörkt. Årets mörkaste tid och jag sjunger "Shackled and Drawn". Den magiska fredagen på Ullevi med vännerna. Då vi var på Granit och shoppade strax innan vi gick in på konserten. Jag var tvungen att köpa den där stålkorgen så att jag fick ljuga för vakterna att det var min cykelkorg. Och efter många om och men fick jag med den in genom grindarna!!! Vilken konsert. Tror minsann att det bara är SHM som kan matcha den konserten :)


Dags att tända lite ljus och faktiskt blicka framåt mot advent. Även om det är mörkt ute så njuter jag med tiden tillsammans med familjen. Inte så mycket aktiviteter som under de ljusa delarna av året!

Kärlek

Det där med Internet...

Ved och pläd. Kan man ha bättre saker att omge sig med. Värme. Kallt. Jag fullkomligt älskar det där ljudet från kaminen och jag kan sitta hur länge som helst med slutna ögon och njuta. Att man sedan har en pläd på sig gör inte allt sämre precis. Helst ska det vara mörkt som så när på några stearinljus. Det räcker för mig!


Mycket har jag som jag går och funderar på. Det har hänt lite saker och klart att man funderar på hur det ens kan uppstå. Internet. Är det källan till ondska eller framgång eller lite av varje. Hur mycket kan man skylla på Internet. Är vi dåligt upplysta eller är vi dåliga på att upplysa. Det är en disskusion som jag för med mina barn just nu. Finns det saker man kan tänka på. Finns det saker som gör att saker och ting kan undvikas och vilka konsekvenser får det? Hur enkelt ska det få vara?

Jag brukar säga att det som man inte kan säga rätt till en person, det ska man inte skriva på olika forum. Jag själv är ju en obotlig Internetanvändare och skulle aldrig kunna sluta. Men jag har tänkt till mycket det sista på hur saker och ting fungerar. Försökt att säga till barnen att det som hamnar på Internet aldrig någonsin försvinner. Att de ska vara medvetna att hela världen kan se och läsa.

Bloggen är ett sånt ställe. Men jag känner att jag aldrig skriver något som jag inte kan stå för. Däremot skriver jag sällan eller nästan aldrig om mitt arbete. Jag kan inte säga att det inte hör hemma här  men det går liksom inte att förklara för andra. Och det vet ju ni som följer bloggen att jag älskar mitt yrke och det mesta som kretsar kring det. Visst finns det saker jag ibland skulle vilja delge andra men där går gränsen om det inte är något väldigt positivt vill säga!

Klockan har blivit midnatt och jag ska snart iväg på utbildning. Det är alltid lika skoj. En heldag blir det och kommer säkerligen att vara helt slut i morgon kväll. Men det får det vara värt.

Kram alla fina!

PS...Tack för alla goa fjortiskommentarer i går :))))))

NÄR MAN VÄGRAR BLI GAMMAL!

När jag åkte till jobbet efter en lätt kaotisk morgon då mina bilnycklar låg inlåsta i bilen så älsk fick åka hem från jobbet, var det kolsvart ute och när jag hade packat ner dator, böcker och lite annat smått och gott för att åka hem var det lika kolsvart.

Såna mörka dagar gäller det att fylla ryggsäcken med positiva saker. Som att vara lite tokig med eleverna och kollegorna. Man får inte roligare än man gör sig! Man kan drömma sig bort till en vit sandstrand där man lite då och då tar ett dopp i ett väldigt blått hav. Man kan också fundera ut vad man ska hitta på för bus till nästa fest. Det är vi som står för den sedvanliga glöggfesten och skratt och annat som hör till.

Jag vägrar bli gammal! Ofta får höra av en av mina döttrar att jag är en fjortismorsa. Vet inte om det är dåligt eller bra hahahahahahah!!!!! Men jag vägrar i alla fall. Känner mig inte en dag över 25. Jo, kanske när jag har varit på ett träningspass då stelheten gör sig påmind!!! Nä, jag kommer hänga i mina Converse och jag tänker sjunga högt i mina hörlurar till musik från Spotify. Förvisso är stora kärleken Winnerbäck men jag lyssnar mer än gärna på hitlåtar. Musik är livet. Jag tänker alltid vara uppdaterad med min iPhone och jag kommer alltid skratta och vara görbarnslig med mina tjejkompisar. Tänker alltid facebooka och slänga ut tvåtusenfemtioåtta bilder på Instagram.Tänker fortsätta att vara sist från festerna och aldrig sluta dansa på borden. Tänker alltid sjunga "Tusen och en natt" med Schlagerkungen. Tänker alltid att fortsätta att sjunga mina snapsvisa när vi tjoar loss med Sambukan och jag tänker fortsätta att vara en hönsmamma åt mina barn även om jag är en fjortismamma!

Jag och en vän var på tjejkväll i torsdags. Ett företag här i kommunen har lite underhållning på kvällen med mat och vin och bara brudar. Dörrarna slås upp klockan 19.00 och det brukas bildas kö. Jag sa till min vän att "Fasligt vad gamla de är som är här...vi drar ner medelåldern rejält" och fnissade. Min vän sa till mig då: "Anna, du vet att vi är också gamla nu"... Icke, sa jag! Jag vägrar!!!

Och nu sitter jag vid datorn i köket och lyssnar på "Mitt bästa för dig" med Maja Ivarsson och sjunger så min familj dånar. Det ligger lite böcker som ska bli planerade i och några mail ska skickas. Några julklappar ska beställas och jag ska förhoppningsvis hinna läsa lite bloggar och ringa ett samtal!

Så fina ni fyll ryggan med härligt positiva minnen och ta fram dem dagar som denna!

Kärlek

Att krama någon hårt!

Tänkte förgylla kvällen för familjen genom att baka bröd. Lite dåligt med sånt på sista tiden. Lite dålig med allt på sista tiden...

Ibland finns den liksom inte. Jag har skrivit det hela hösten och jag fattar verkligen inte var den tar vägen. Tiden. Jag liksom pusslar och pusslar och varje gång jag ska blogga så hittar jag inte orden. Hittar inte motivationen. Jag läser andras bloggar och tänker " Ja, det där skulle jag ju kunna blogga om" eller " Varför har jag inte tänkt på det tidigare" osv osv. Alltså jag är ju ingen ny bloggerska utan jag har ju hållt på några år nu. Jag har lärt känna massor av underbara människor genom bloggen så jag vill ju ha den kvar. Men den får nog gå på sparlåga ett tag till. Kanske nu inför julen att jag hittar tillbaks.

Livet det rullar på i trehundra knyck. Livet. Livet man inte vet något om. Jag fick samtalet om livet. Där jag skakades om. Mitt i natten kom det. Samtalet. Det handlade om mitt barn. Sekunderna som blev evigheten.
Det handlade om livet. Var livet kvar?
En påminnelse om att man ska ta tillvara alla timmar, minuter och sekunder vi har tillsammans. Hur fort livet förändras.
Det sitter kvar. Allt gick bra. Men det sitter kvar. Ringsingnalen, displayen, gråten och livet. Det har gått 40 timmar. Det kommer sitta kvar länge.


Krama om någon idag och säg hur mycket den personen betyder, skicka ett fint sms till någon eller ett mail. Ta dig tid.

Kram Anna

Man kan bara älska Elfsborg

Sex år sedan har gått sedan den där söndagen då jag och mina ungar hejade fram Elfsborg till SM-guld! När vi tillbringade halva natten att bara fira med alla andra supportrar!! Den gången var det betydligt mer dramatiskt än i går.  Igår var det dags igen! Det kändes säkert hela vägen och såå jäkla gott. Så värda detta var grabbarna i gulsvart :)

Det var snyggosen Stefan Ishizaki som hur snyggt som helst petade in den. Tack för den :)

Vi var samlade i grannes vardagsrum och roligt för han håller på IFK och han hade liksom inget val när tre familjer kärlekskranka Elfsborgare trängde sig in i hans vardagsrum.

Samma rum som vi firade Halloween galet,vilt och underbart roligt kvällen innan. Vi går hårt ut och vissa fick nästan lämna walkover efter några timmar! Men jag klarade av både Sambucan, allsången och giftermålet!

Nu är det vardag igen och jag har lagt min Irlandsresa i ryggan och lever på minnena och tänker plocka fram allt det där vi lärde oss. Allt ska jag ge mina gossiga elever.

Det blev ingen träning idag, det var liksom för mycket jobb som måste göras. De sista utvecklingssamtalen har jag i veckan sen är det över. Det har varit kul med alla dessa samtal och möten med ungarna och föräldrarna. Det blir liksom så när alla är positiva och goa.

Min längtan efter jul växter mer och mer för varje dag. Jag planerar pepparkaksbak med alla tjejorna i familjen plus de som har tillkommit :) Julmys. Jag önskar att jag har fler fönster att dekorera men jag tvingas väl att välja bort ljusstakar och stjärnor. Alla får inte plats helt enkelt. Svider i hjärtat men va fasen gör man!

Kram Anna

Your hole is fantastic....

Frågar du mig så visst vill jag ha en av dessa underbara dörrar!

Befinner mig på ett hotellrum långt hemifrån. I ett land som jag aldrig förr varit i. Grannlandet har jag besökt ett antal gånger tidigare och jag har varit förälskad i London men tror jag mer är förälskad i Dublin efter det här besöket på Irland. 

Jag har satt på Spotify och jag spelar Winnerbäck och känner mig ganska nöjd. "Den femte årstiden" är utläst och jag kan njuta av den lediga tid som jag har. Tittar lite på kort på Instagram och hemlängtan liksom svider i mig samtidigt som jag verkligen har laddat batterierna denna veckan. Kommer att vara en bättre mamma, en bättre fru, en bättre vän och en bättre lärare. Eller? Vad fasiken det klart att det är så. Jag har ju inte behövt göra en skit den här veckan förutom att jobba stenhårt. Men allt det där andra. Som bara måste göras hemma. Det har någon annan fått göra. 

Min utbildning här på Irland har varit fantastisk. Jag undrar egentligen varför inte alla åker hit. Kursen har hållit hög klass och jag har fått med mig så mycket som jag kommer att pröva i klassrummet.

Framför allt har jag träffat underbara människor som man inte kan annat än att älska. Vad sägs om Martina från Slovakien, Athena från Grekland, Nektarius även han från Grekland, Damyana och Sevdalina från Ungern, Michaela från Rumänien Franko och Anna från Italien och Werner från Tyskland. Utan Eu-projektet hade jag inte lärt känna dem. Vi har skrattat, arbetat, umgåtts och ätit tillsammans under snart en vecka. Blivit som en liten familj uppdelat i två grupper eller ytterligare familjer. The Swifts och The Wilds. Efter Jonathan Swift och Oscar Wilde. Jag kommer sakna dem. Ed och Ella, våra underbara ledare. Wow!

Den här kursen är inget för blyga. Det var bara att kasta sig in och leka och tävla, diskutera och jämföra. Många goa skratt och jag bara måste få bjuda på en replik som höll på att knäcka mig och Martina, min slovenska vän, hela eftermiddagen!

Övningen gick ut på att två personer skulle utföra en aktivitet och en tredje person skulle störa och pocka på uppmärksamhet. De två andra skulle ignorera detta. I detta fallet hade de två aktörerna bestämt sig för att plantera blommor. Och Caroline min svenska vän skulle störa dem. De lyckades hur bra som helst att undvika störmomentet Caroline och planterar och planterar och de låtsas gräva i jorden. Då säger mannen, i övningen, till kvinnan:

"Your hole is fantastic"  Hahahhahah flabbar än!!! Shit happens!

Vi har varit på Abbey Theatre och kollat på "The picture of Dorian Grey" av Oscar Wilde. Vi har druckit Guiness på Guinessfabriken här i Dublin. Ätit på mysiga små restauranger, lyssnat på riktig irländsk musik på pubarna och studerat konst på National Gallery of Irland. 

Allt detta lägger jag ner i min ryggsäck av underbara minnen och till erfarenheten livet. I morgon kväll bär det hemåt igen till finaste familjen. 

Kram Anna

Jag tog tillbaka det som var mitt!

Då var det dags igen. Lite senare än vanligt men ändå. Det är det man går och smålängtar efter och när det luktar jul i hela huset. I morgon ska jag göra det. 

Tänk vad man skjuter upp saker och ting. Jag har arbetat så mycket denna hösten och det kändes nästan som om jag skulle gå i tre delar. En del som ville jobba, en del som ville gå och lägga sig och vakna upp nästa sommar och en sista del som bara mådde dåligt. Samvetet. Hela tiden försummar man någon. Det kan vara ett barn hemma, en kollega, en vän eller en älskad man. Hur jag än bar mig åt så fick jag inte ihop det. 

Kunde inte sova på nätterna och funderade ständigt på hur jag skulle räcka till. Läxor som skulle läsas och hjälp som skulle ges. Höll på att förlora fotfästet. 

Men så kom vändningen. Jag tog ett beslut. Och det funkar!!

Känner mig mycket piggare och har fått lust till en massa saker. Jag är glad över att jag tog kommandot över känslan och situationen. 

Bloggen ligger visserligen på is men det kommer att bli bättre... När mina omdömen och utvecklingssamtal är gjorda kommer allt bli som vanligt. Jag ska sätta mig och läsa ikapp veckor inne på favoritbloggarna som börjar att bli många!

Anna 

En älskad dotter och en älskad fjortis!

Då har det hunnit att bli sextonde oktober och hösten är som vackrast ute. Träden bär fortfarande löv och det är på gränsen varje morgon om man ska ha vinterjacka och vantar på sig. Jag har fått på mig sockar och det är ovanligt tidigt för årstiden.

Nu denna regniga morgon kommer det ligga en liten Prada inne på sitt rum och sova skönt. Tiden är förbi när  man inte kan sova och man förväntar sig massor av fina inslagna paketer. Hon vet att vi kommer med nybakat bröd och kladdkaka. Hon har beställt en massa till frukost och så får det bli.

Tiden är förbi då det var lätt att hitta paket som passar Prada. Nu får hon bara pengar och speciellt egenutvalda saker. Det jag tycker är snyggt rynkar hon på näsan åt. Så därför är det lättare att hon får sköta det själv!

Ibland när jag ser henne ser jag livet. Hon är full av liv och glädje. Inga bekymmer vilar på henne utan glad och positiv. Visserligen är hon den som mest är tonåring i vårt hem men någon ska väl vara det! Vad skulle jag ägna min tid åt om det inte fanns någon som slängde sina kläder på golvet, som ständigt lägger sina saker lite överallt... Antagligen skulle jag ligga på soffan med en bok och käka praliner ;)

Det finns mycket som tar hennes tid och mer har tillkommit. Det finns en han och  numera håller hon hårt i sin mobil och och har ständigt ett litet leende när det plingar i den...

Och idag är dagen din Lovisa och jag hoppas att du fyller den med fina minnen. Ett speciellt ögonblick, ett vänligt ord, ett skratt eller ett fint sms. 

Grattis på din dag!!

Kramar Mamma

Odd Molly tävling!

På fina bloggen "En skopa Odd och en tesked Molly" är det Odd Molly- tävling!

Klicka här och tävla! Men vinn inte för det vill jag göra!!

God tur till oss alla  :)

Fylla på ryggsäcken med liv

Det går liksom åt kallare tider. Det där med stora vinterjackor. mössor och allt annat som hör kylan till. Jag tycker det är lite mysigt trots att jag är en sommarmänniska. Jag vill ligga på stranden vid havet och bara sola. 

Den här bilden är från förra hösten när frosten slog till rejält efter att jag och Kjell suttit ute en lördagförmiddag och druckit glögg. Vi gjorde lite adventsförberedelser och vad passar bättre än lite glögg!

Alldeles i dagarna ska jag sätta årets glögg. Lite senare än vanligt men tiden har inte räckt till helt enkelt.

Förkylningen håller fortfarande ett järngrepp om mig och jag kurerar mig så gott det går. Blev lite smått vemodig idag när jag fastnade i en blogg. Hjälp, vad jag älskar livet. Fyll det med så mycket fint som möjligt. Kunde liksom inte släppa tanken. Tanken på livet och hur orättvist det kan vara. När man inser att t om bära ut barnen i bilen är något älskvärt. Att det inte kommer vara självklart för alla. 

Ibland kan det vara svårt att ta till sig. En del vill inte prata om det. Allt det där svåra. Jag är en av dem men samtidigt inser jag att det är en del av livet. Hur ska man få med sig så mycket som möjligt i erfarenhet, i känslor och allt annat.

När man blir vuxen blir förväntningarna stora. Alldeles för stora enligt mig. Vuxen. När är man vuxen?

Jag är en person som tror att jag aldrig blir vuxen. Jag vet vad som förväntas av mig men jag vägrar bli gammal och sur. Gammal kan jag väl inte hindra i och för sig men att bli trist och på ett visst sätt. Det är inget för mig. Jag kommer att fortsätta vara lika galen som alltid, uppskatta andra på det sättet jag själv vill. Jag har vänner som är likadana och med dem är jag som jag är. Sedan finns det andra som jag umgås med som inte är fullt lika tokiga men jag älskar dem ändå! Det är liksom mötet som betyder. En del som man inte delar underbältethumor med kan vara minst lika underbara. Bara på ett annat sätt <3 font="font">

Jag tror att människan är föränderlig till en viss del. Man kan välja bort energitjuvar och det man inte tror på. Välj att i små delar komma till målet. Den tanken kan man ha med sig i så många olika moment. 

Jag står inför något som jag inte alls tycker om. Men jag har bestämt mig för att det ska bli något bra av det. Inte låta den negativa känslan ta över det som är bra. Alltså man vinner på det tror jag. Det gäller bara att komma över vissa trösklar.

Nu ska jag skriva omdömen en stund. Närmare bestämt 100 st. Skönt att kunna göra det i soffan med en pläd som sällskap!

Kram Anna

Med risk för att skrämma bort någon, skatta hejdlöst och bli blåst på romantiken!,

Så där ja, helgen går mot sitt slut och det gäller att fylla den med så mycket som möjligt.... Eller inte!?

Jag har fyllt den kan man nog säga. I fredags blev en tjejträff av som varit på gång ända sen i somras. Jag har varit galet dålig på att få ihop det och ändå fattades det en. Vi åt, drack och sjöng. Lärde oss massor av nya tecken som gav upphov till ännu mer skratt. Tänk va kul det är att träffas så! Hoppas att vi snart kan få till en ny träff.

Lovisa hade besök och jag hoppas att han inte skrämdes bort av våra galna sånger och hemska skrattanfall. Han verkade inte vara den svåra sorten om man säger så!!!  T om Lovisa drog lite på munnen!!

På lördagen var det meningen att jag och Kjell skulle smita in till Göteborg tidigt på förmiddagen och ha en heldag som skulle avslutas på Avalon. Men en fotbollsmatch som efter mycket om och men spelades på lördag och inte söndag. Den nygifte grannens  och Lovisas "han" skulle vara med och det hade utlovats olika målgester så det kunde jag inte missa! 

Vi frös som satan där vi stod bredvid fotbollsplanen. Tur det var säsongens sista match! Annars hade understället fått vara med. Två snabba mål blev det till rätt lag men det var inte rätt målgörare!!!

Dessvärre var "han" väldigt väldigt nära att sätta ett mål och jag vart ju galen av nyfikenhet på den där målgesten!! Grannens målgest visste jag ju om även om han inte heller gjorde något mål! 

Matchen blev avbruten när en spelare i motståndarlaget skadade armen. Ambulansen dröjde så vi fick åka vidare in till Göteborg.

Det var som att ha blivit överfallen. Innan jag hann räkna till tre hade världens jäkla influensa flugit på mig och så fort vi kom till Avalon fick jag bädda ner mig. Fick feber och frossa. Inget vidare när man ska på romantisk övernattning ;)

Kanske egentligen borde stannat hemma men hade ett presentkort som snart var utgånget. Ok, jag låg i alla fall skönt i sängen med värktabletterna bredvid. Vakna till en stund och tittade på Körslaget men somnade lika fort igen. 

Frukosten brukar vara det bästa men idag var det jobbigt. Blev glad när jag såg att de hade typ 20 sorter Kusmi-te att välja på. Så idag blev det Te till frukost. Och lite frukt.

Hemma igen och håller tummarna för Elfsborg som ska slå Gais idag och säkra guldet!! Vad tror ni om det!?

Kram Anna

När en fotbollshunk gifter sig...

När han satt där i köket hos grannarna kunde han kosta på sig att le inombords när hans blivande fru slog näven i bordet. Hon sa vänligt men bestämt att om alla åker med till Kroatien nästa sommar då skulle det bli bröllop så det stod härliga till. 

Vad de andra inte visste var att ringen skulle sitta på hennes finger bara någon dag senare. Han hade t om vågat skriva ut på sin facebook-sida om hur sugen han var på att resa till värmen. Och hon, den ytterst trevliga grannen hade genast kommenterat han status genom att lägga ut en bild på honom via Instagram där han låg i en solstol på en varm ö i Medelhavet. Hon mindes inte riktigt om kortet var taget förra året eller året därpå. De hade tillbringat semestrar ihop nere på Cypern några år nu och många kort hade blivit tagna. 

Han log igen.

Morgonen det var dags för bröllopet vaknade han av att Lill-killen ville bli tillfredsställd. Det var inte läge för sånt förrän till kvällen. Bruden sov på annan ort för var det någonting han var, den där ålderliga fotbollshunken med musklerna på rätt ställe, så var det vidskeplig. Inte skulle han se sin brud innan altaret.

Han skuttade ur sängen, sa en sanningens ord till Lill-killen och stoppade i sig några druvsocker för att stabilisera blodsockret. Klockan hade en förmåga att skena såna här dagar. Inte för att han hade varit med om det tidigare men typ matchdagar var ju jämförbara!

Fracken på. Lavendeln på plats. Lavendeln ja, den förstod han sig inte på. Rosor hade han hört talas om men lavendel? Nja, det måste vara någon ny trend nyblivna frun fastnat för. Han hade sett att den trevliga grannen, tillika trevliga läraren hade odlat upp hiskeliga lavendelplantor och han hade samlat på sig lite för varje gång han gick ut med hunden. Hon skulle ju inte märka att det försvann en och annan blomma!

Några hus bortanför närmare bestämt i en cappucinofärgad trävilla gjorde hon sig i ordning. Det var inte var dag man fick gå på bröllop. En ny snygg klänning var inköpt och till det matchades mannens kostym. Hon borde ha motionerat lite mer och gått ner några kilo i vikt men det var ju det där med tiden. Det var ju precis hopplöst att få en minut över när man jobbar som lärare. Ja, det vet väl alla att lärare har det ju så stressigt för att man ska får ledigt på sommaren, jul, sportlov, påsk och alla andra onödiga ledigheter som påtvingas den där yrkeskåren ;) Hur som helst man ska ju inte vara snyggare än bruden på ett bröllop det ingår liksom i  giftas-koden.

Han såg bra ut och han var nöjd. Han hoppade in den nya firmabilen han fått på det nya jobbet. Visserligen stod den Olofssons Bygg på den men han tänkte att han skulle föreslå sin best man parkera den lite vid sidan om kyrkan. Det blir liksom så när man ska få hela kungariket. Det kostar att ligga på topp. 

Hon började bli stressad och slängde ner lite förnödenheter i sin väska. Mobilen var ju ett faktum. Hon ville direktrapportera bröllopet till Instagram för hon visste ju att alla ville se, alla ville höra och ta del av det där som hände framför altaret. Och hon, hon hade fått äran att vara de sociala mediernas ansikte utåt denna dag då hösten var som vackrast. 

Han började undra vart de tog honom. Detta var ju inte vägen till kyrkan. De skrattade och låtsades inte höra när han lite lätt panikslagen gjorde dem uppmärksamma att detta var vägen längst Häggån de körde. Han kunde vägen som i sin egen byxa. Vad är det som händer? Kyrkan. Klockan. Klockspelet. Kalaset.

Nu kände han verkligen paniken krypa i honom. De förde ut honom ur bilen och tog honom mot planen. Det gick liksom upp för honom att detta måste vara ett misstag. Det var i Kinna kyrka som alla gäster satt finklädda med kameror laddade att föreviga hans vigsel. Sånt här händer bara på film. 

Men gästerna satt inte i kyrkan. Nu såg han dem sitta på de gamla träbänkarna på Kungabergs idrottsplats. Alla satt i matchställ med nummer 11 på ryggen. De log och vinkade med små flaggor i orange och svart. Han blundade hårt och tog ett djupt andetag. Han bad till högre makter. I ögonvrån såg han hur grannen satt där med sin jävla iPhone. Var hon tvungen? Han verkade gå igenom sitt livs värsta mardröm och så sitter hon bara där med iPhonen. De förde honom till mittplanen där han såg sin brud. Men så där gifter man sig inte. Åsa var klädd i en ny matchtröja och långa svarta strumpor. Håret var flätat och Lill-Killen visslade och kom att tänka på Fäbojäntan! Han rättade genast till Lill-Killen och sa åt honom att hålla sig i skinnet. Och i det samma började Lill-Killen gnola på " Dra skinnet bakåt....dra skinnet framåt.." 

Han svettades rejält när domaren vände sig om till honom. Det enda som avvek från domardräkten var kragen. Prästkragen. Han kände sig knäsvag. Det var Niklas som var domare och tillika präst. Han gjorde en snabb reflektion om att det såg ut som han var nyklippt dagen till ära.  Det kändes fortfarande som i den där filmen  Bachelor Party. En lagledare och tränare kunde inte vara domare och präst samtidigt. Plötsligt sa Niklas med sin allvarligaste röst: "Tager du denna Åsa Pippilotta Viktualia Rullgardina Krusmynta Kentsdotter ...

Nyp mig, sa Lill-Killen. Väck mig, sa fotbollshunken.

Och väckt blev han. Han kände hur det hade runnit ur munnen och han kände sig yrvaken. Han hörde Åsas röst och förstod inte fullt ut vart Niklas tagit vägen. Han skulle ju precis säga ja till hela kungariket. Nikals hade ju välsignat dem in i äktenskapet. Om än att de inte hade infunnit sig i kyrkan utan på den mest hemtrevliga fotbollsarena man kunde tänka sig ville han inte vakna upp till verkligheten.

Nu befann han sig plötsligt på Landvetter.Och i fina vita linnebyxor och i snygg skjorta sa han ja till sin fina underbara sambon sedan många år! De hade lurat dem alla! Där hade de suttit bara några dagar innan på After Work i grannens kök och lurat skjortan av dem! Han log och njöt.

Hon stod där i köket och plockade. Nyss hemkommen från en helhelg i Göteborg. Sugen på att tjöta lite över en fika med grannarna. Innan hon tänkte skicka SMS till dem kikade hon snabbt in på Facebook. Hon slutade andas för en stund. Hon dog. Men så samlade hon sig och kisade med ögonen på bilden. Ett foto på två händer med skinande ringar och med en status där Herr och fru Selin åker mot varmare bredgrader. Helvete! Hur kunde det hända????? I sin iPhone fick hon veta! I iPhonen!!!!!!!

Hon var lurad! Hon och alla andra. Hon log ändå. Samma leende som fotbollshunken. Må de vara lyckliga i alla år och må han leda denna match mot henne med 1-0 men han ska också veta vad som väntar honom!!

Och där leder hon inte men det står nu 1-1 i matcher! Frågan är om inte det framöver kommer att stå 2-1 till henne, den trevliga läraren!

Jo men visst. Visst har Marks mest eftertraktade fotbollshunk gift sig med sin Cindy även kallad Åsa. Även om det blåste oss alla så hoppas jag att de haft en underbar vecka på Kreta hela familjen. Nu väntar en tid i ovisshet. För visst ska det vara ovisst när man går och gifter sig bara så där!!!

Grattis Herr och Fru Stork...ehh, jag menar Herr och Fru Selin!

Kram Anna

Byta ut Kinna mot London

Vi åkte till Landvetter, jag och Lovisa igår. Inte med packade resväskor denna gången utan med ett gäng från Entreprenörsprogrammet från gymnasiet. Gabriellas klass åkte till London. Satan, vad sugen man blir på London igen. Kändes som om Lovisa blev det med. Dessutom nu när Victoria Secret öppnat en butik där. Ska man shoppa med den ungen blir man ganska snart ruinerad. Hon har inget hum om pengar över huvudtaget!

Förra gången vi var i London var hon inte riktigt så galen i kläder som hon är nu. Det är hela tiden. 

När vi ändå var på Landvetter passade vi på att hämta hem Natalie som varit på Cypern i två veckor.Brunbränd och fin. Och om jag var sugen på London för en minut sen blev jag ännu mer sugen på Cypern igen. Som att åka ner till sin stuga. 

Våra fina vänner och grannar har gjort något väldigt otippat men otroligt roligt. Jag ska blogga om det i eftermiddag men det handlar också om Landvetter, värme och kärlek!

Mörkt ute, vind och ruggigt. Det är dags för verkligheten och bege sig till jobbet. 

Ha en fin dag därute!

När man inser att det går för fort

Min lilla farmor har gått och fyllt 90 år och det är ju en galen hög ålder. Jag är glad för att jag har min farmor här och nu. Hon har betytt mycket för mig och om än inte mer för mina barn. Speciellt för mina äldsta barn som när de var små bodde nära henne. Hon har hjälpt mig med massa saker och förmedlat ett gammalt arv som jag inte hade kunnat få med mig någon annanstans. Minns underbara dofter i hennes hus när jag var liten, minns alla hennes goda kakor och alla hennes godnattsagor när man låg där i sängen med riktiga manglade lakarn och en hästafilt på det!

Piece. Jag håller på att sluta fred med mig själv. Får liksom inte gjort någonting förutom att jobba, jobba jobba. Bloggen förfaller och allt annat med. Jag har många saker på min lista som jag vill få gjort. Helgerna rusar och almanackan är allför bokad och är den inte bokad har jag minsann sett till att det knökas in mer och mer. Jag tror ni som följt bloggen länge vet att det är jag liksom och periodvis är jag sån här. Lär mig liksom inte. Men jag gör goda försök.

Instagram som är min nya kompis. Forever. Snabbt och lätt. Bilder. Jag älskar att ta kort och slänger ut många bilder. Jag har en linslus i familjen som älskar att vara med på foto:) En del kort åker nog t om ut utan att jag ens gjort det själv. 

Jag har stooora bekymmer om vad jag ska göra med mitt bord. Jag har förstört det hur som helst. Jag köpte ett nytt bord för 5 år sen när huset var nytt. Sedan fick jag för mig att jag inte skulle ha nya saker utan målade om det vitt. Nu i sommar fick jag för mig att det skulle få en gråare ton och målade om det. Dessvärre var färgen inte så hållbar så jag slipade och slipade och nu ser det mest slitet ut. Vet inte alls vad jag ska göra med det. Kanske bara använda det som fikabord till mina fina bloggvänner! Hade varit galet sjukt att träffa er. Vissa igen och vissa för första gången!

Vi har tillbringat hela helgen i Göteborg. I lördags var det Liseberg med allt vad det innebär. I år var jag fegare än någonsin och köpte inte ens ett åkband. Är det ett tecken tro? Jag har verkligen varit vild och galen i dessa sammanhang!

Avslutningsvis var vi på Universeum och nu tror jag att barnen kände att de varit där tillräckligt. Det har blivit en gång om året ungefär. Jag tyckte massa saker var intressant och jag vet att ungarna tyckte det också men vissa saker växer man liksom ifrån. Jag menar inte att det inte blir intressant utan mest för det inte är någon utmaning längre... oj,jag kan ha galet fel också!

Idag ska jag tillbringa kvällen med att läsa ikapp alla favvobloggar som jag faktiskt inte besök på hela veckan och jag känner abstinensen så starkt att jag får lite ångest av att bara klicka mig in på era fina sidor!

Snart stundar det lite ledighet i alla fall....

Kram Anna

Någon längtar efter lummer och paketinslagning

Lite mysigt är det allt att tända ljus på morgonen. Det är den absoluta bästa tiden på dygnet när man är uppe själv, helt tyst i huset, alla andra sover. Då kan man gå där och greja för sig själv. 

Hösten klampar på och i morse var det vantar på! Oj, vad kallt det kändes när jag slog upp dörren. Hundarna tittade lite extra länge på mig för att se om det fanns en chans att slippa. Dessvärre är detta bara början, sa jag till dem!

Nästa vecka är det dags att sätta den årliga glöggen. Jag skulle så gärna vilja experimentera lite med smaker men jag vet inte om det kan funka.Jag längtar efter lummer och hyacinter, kanel och kardemumma.Slå in fina paket med fint papper och mycket snören. Nästan så jag vill smyglyssna på lite musik som hör hemma om några månader.... Men nej, jag väntar väl en tag till då!

Veckan innehåller bara saker som man måste. Mycket läxor som ska hjälpas till med och jag och Lovisa vi tragglar om Kristendomen. Prov på torsdag. Ibland skulle jag vilja stilla alla läxor och prov. Det kan liksom bli för mycket och jaq är livrädd för att någon ska tappa intresset. Jag menar heller inte helt läxfritt men lite individualistiskt kanske. Anpassa mer. Utmana mer och framför allt återkoppla mer. 

Mina barn har haft böcker som aldrig blivit rättade. Aj, vad ont det gör. Men jag ger mig inte in i diskussioner om skolans värld. Jag vet att det kan bero på många faktorer och allt annat som läggs på oss lärare.

Dags att avsluta lunchrasten och bege sig till klassrummet! Idag var det skönt att bara sitta och skriva på rasten.

Kram Anna