mitt varmaste tack

 Nu har min blogg passerat 100 000 läsare! För mig är det helt otroligt. Får liksom nästan lite ståpäls på armarna. Tusen och åter tusen tack för alla Ni som kikar in här. Ni är många som kommer regelbundet och en del av Er är här någon gång då och då. Men Ni alla betyder. Jag vill hoppa jämfota och jubla, slå kullerbyttor och krama om Er varenda en av Er! Jag vill öppna dörren där jag bor och släppa in Er och skaka champagnen och bjuda er på ostbricka och vin. Jag skulle spela klassisk musik och fylla på med mer ostar. Tjoohoo!! Tack igen :)

Min blogg som jag startade för tre år sedan när min äldsta dotter bodde på Cypern. Egentligen hade jag en annan blogg först men det krånglade och krånglade och till slut startade jag om den på en annan bloggsida. Jag ville att hon skulle kunna läsa vad som hände hemma i Sverige och visa henne kort på familjen och på saker vi gjorde. Nu har hon bott hemma sedan i maj och hon är inte så nog med bloggen av den anledningen som jag startade den av numera!!

Men mycket annat har hänt med bloggen och genom bloggen. Jag har lärt känna så många fina människor. Så mycket skoj ventileras på bloggarna och numera på Instagram. Jag har träffat flera av dem och hoppas på fler dejter i år. Men jag måste ju erkänna att bloggen varit lite åsidosatt det sista halvåret. Jag försöker uppdatera den så ofta som det bara går. Jag inte bara uppdaterar min blogg, jag uppdaterar även mig på att läsa andra bloggar. Det känns lite som en familj. Bloggfamiljen. Så mycket kärlek cirkulerar här i bloggarna.

Jag vill visa er det finaste jag vet. Citroner. Det finns alltid citroner hemma hos mig. Jag har visat det tidigare men man blir liksom glad av de gula frukterna. Jag gillar att ha citron i mat men dessvärre är inte min familj med mig på det tåget-alltid. Ibland smugglar jag i citronerna ändå :)

Min passion no 1. Kan man annat än att älska ost. En ständigt återkommande produkt på fredagar. Nu blev jag galet sugen och på fredag blir det annat. Kan vi vänta tills lördag?!

Idag är det dag 16 på min 100 dagars-utmaning. Det går fortfarande superbra och jag är inte ens sugen. Mitt blodsocker ligger stabilt kring 7 på morgonen och det är jag tacksam över. Visserligen fick jag ju mig ett uppvaknande i julas men nu känns det som om jag fått in motionen igen och varje dag denna månad har jag checkat in på mitt gym och ägnat minst en timma där. Ikväll är det bodytoning vilket jag tyckte var skitskoj! 

Till sist...jo tack jag vet! Jag vet att den är måååånga veckor kvar men jag vill njuta av bilden och veta att det kommer en vår då man är glad när de första små tussilagosarna kommer in i vatten. 

K Ä R L E K