Man kan bara älska Elfsborg

Sex år sedan har gått sedan den där söndagen då jag och mina ungar hejade fram Elfsborg till SM-guld! När vi tillbringade halva natten att bara fira med alla andra supportrar!! Den gången var det betydligt mer dramatiskt än i går.  Igår var det dags igen! Det kändes säkert hela vägen och såå jäkla gott. Så värda detta var grabbarna i gulsvart :)

Det var snyggosen Stefan Ishizaki som hur snyggt som helst petade in den. Tack för den :)

Vi var samlade i grannes vardagsrum och roligt för han håller på IFK och han hade liksom inget val när tre familjer kärlekskranka Elfsborgare trängde sig in i hans vardagsrum.

Samma rum som vi firade Halloween galet,vilt och underbart roligt kvällen innan. Vi går hårt ut och vissa fick nästan lämna walkover efter några timmar! Men jag klarade av både Sambucan, allsången och giftermålet!

Nu är det vardag igen och jag har lagt min Irlandsresa i ryggan och lever på minnena och tänker plocka fram allt det där vi lärde oss. Allt ska jag ge mina gossiga elever.

Det blev ingen träning idag, det var liksom för mycket jobb som måste göras. De sista utvecklingssamtalen har jag i veckan sen är det över. Det har varit kul med alla dessa samtal och möten med ungarna och föräldrarna. Det blir liksom så när alla är positiva och goa.

Min längtan efter jul växter mer och mer för varje dag. Jag planerar pepparkaksbak med alla tjejorna i familjen plus de som har tillkommit :) Julmys. Jag önskar att jag har fler fönster att dekorera men jag tvingas väl att välja bort ljusstakar och stjärnor. Alla får inte plats helt enkelt. Svider i hjärtat men va fasen gör man!

Kram Anna