Vänner

Vänner är som en blomma som sticker ut från mängden. Man vet att man kan lite på dem oavsett situation. De är vackra alla på sitt sätt. Och helt oemotståndliga!!!

Jag har några fåtal riktiga vänner, sen har jag många som jag ser som vänner fast lite svävande, sen har jag vänner på facebook närmare bestämt 417 stycken. De är vänner de också fast jag inte träffar dem alla utan mer kan slänga in en kommentar då och då. Fast utan facebook hade jag ju inte kanske fått en sån fin vän som i Åsa. Vi som aldrig igentligen hade pratat med varandra innan facebook även om vi bodde grannar. Nu har vi klarat ut första semesterresan tillsammans och det var grymmekul! Ser fram emot nästa!!

Jag har andra goa facebookvänner som jag igentligen bara springer på i affären när det är bråttom och man bara hinner slänga upp handen och ropa hej! Maria är en sån vän! Lärde känna henne för en faslig massa år sen och hon står lika stadigt på jorden nu som då!
Jessika är också en sån vän. Vi gick gymnasiet ihop och har nog inte setts på 20 år innan facebook!!

Fast ser man till de vänner man hade som barn finns vissa kvar men vissa har man valt att lämna av olika anledningar. Man kanske inte befinner sig i samma skede i livet längre och då glider man ifån varndra. För att kanske senare i livet återuppta vänskapen. Vänskapen består självklart men man tappar kontakten är kanske en bättre förklaring.

Sen har jag en vän som jag inte träffat på länge och henne saknar jag också. Det är komplicerat men en dag så...

Livet utan vänner skulle vara mycket tråkigt. Det är det som kryddar tillvaron utöver familjen.Ibland funderar jag på hur man själv uppfattas som vän. Det sker ju en ständig process i en själv med mindre bra dagar och sedan finns det de bättre stunderna. Jag fösöker vara lojal och säger någon något i förtroende håller jag det. (Kallt i ån så här års).

Så håll i era fina vänner det är skönt att ha dem...