mammabloggaren..

En av anledningen till att jag bloggar är ju att Natalie, min äldsta dotter, flyttade till Cypern för två år sen. Hon är 21år och när hon gick på Katrinelundsgymnasiet i Göteborg bodde hon hemma hos hennes tränares föräldrar. Där hade hon det hur bra som helst. Och jag kunde vara en lugnt mamma hemma i Kinna. Sen tänkte jag när hon tog studenten att hon säkerligen kommer att plugga vidare och kanske så småningom flytta till en 1:a på Gökgatan. Och att jag måste släppa all oro för saker som inte hade hänt men kunde hända.


Mycket riktigt började hon på Högskolan i Borås men kom hem en dag och sa att hon inte orkade läsa vidare. Detta var en fredageftermiddag. På måndagen fick hon ett erbjudande att åka ner till Cypern och provspela för ett proffskontrakt! Med en hemsk oro sa jag till henne att klart att hon skulle åka medan mitt mammahjärta sa att stanna hemma!!! Inte för att jag missunnar henne något. Hon förtjänar det allra bästa! Jag kommer själv ihåg när jag vinkade av min pappa på Landvetter. Han grät och jag kände bara glädje. Äventyret började på andra sidan Atlanten. Året var 1985 och destinationen var USA. Jag blev borta i ett år och nu förstår jag mina föräldrars oro. Det fanns visserligen telefoner men inte mobiler som idag. Vi pratade med varandra via brev som det tog minst 1 vecka att få.

Nu finns Skype och Facebook, mail, SMS, telefon och många andra sätt att hålla kontakten på!

Sagt och gjort, några dagar därpå satt hon på ett plan på väg till äventyret. Det var meningen att hon skulle provträna, komma hem och åka ner igen. Det tog 9 månader innan jag såg henne igen... Hon fick ett kontrakt direkt och stannade kvar. Klart att det var underbart att bara få spela fotboll och leva livet. Nu finns kanske inte så mycket tid för att leva livet. Proffslivet innebär mycket träning och ett sunt förhållningssätt. .. ;)







Som sagt nu har det gått två år och hon är fortfarande kvar på Cypern. Jag är så innerligt glad att familjen var nere på Cypern två månader innan hon flyttade dit!! Vi semestra givetvis men jag vet hur det ser ut på de gataor och de stränder hon bor vid. Och det känns skönt. Flera i familjen har varit nere och hälsat på henne. I juli åker vi ner och stannar i 3 veckor. Det ska bli skoj och få ´se lite annat än Nissi Beach :)


Jag har för tillfället vänt upp och ner på huset och jag vet inte hur jag bär mig åt. Städar heter det visst!!

Snart ska jag göra mig i ordning. Vi ska ut med jobbet ikväll. Förfest hos Maira och det ska bli grymmeskoj! Vädret är kanon och man blir bara sååå himla glad över att våren är här. !

Så ta hand om er på alla möjliga sätt! Kärlek <3


"..låt mig höra den en sista gång, spela hennes älsklingsång med Little Willie John..."