Hej igen alla bloggläsare...!
Nu verkar det funka med nya bloggen. Den förra krånglade och krånglade och sedan hade ett virus kommit in och tagit bort det mesta av texten.
Det har hänt mycket sen jag skrev sist. Jag har varit dålig med att uppdatera bloggen och för alla de som följde bloggen blev det tvärstopp. Mycket pg a att Natalie, äldsta dottern som är fotbollsproffs på Cypern inte hade något internet i sitt hus. Men som sagt nu är jag tillbaks igen..!
Det har hunnit att bli nytt år och nyår festades av rejält uppe hos Jörgen och Sofia. Vi var ett stort gäng som skålade in det nya året. Sedan har tiden sprungit iväg och vi har redan kommit in i februari. Och vinter har vi, det ska gudarna veta. Det var länge sen vi hade så mycket snö och jag kan inte minnas att jag varit med om att de fraktar bort snön på vägarna. I tisdags var de här uppe på Kinnasten och skyfflade undan en stor mängd snö.
Hela veckan har jag varit hemma med lilla Signe. Ja, nästan i alla fall. I måndags eftermiddag ringde de från hennes skola och berättade att hon ramlat på första rasten. Sedan hade det gått några timmar och plötsligt blev hon kritvit och illamående. Halv två, fem minuter sen de ringde mig, var jag på skolan och hämtade henne. Hon var helt livlös och frånvarande. Jag satte henne i bilen och körde till vårdcentralen i Kinna. Där kräktes hon och sedan blev det ambulans till Borås Lasarett. Vill knappt beskriva vården på AVA men vi får den vården vi betalar för.
Signe blev alltså urlastad ur ambulansen klockan tre och låg i ambulansgaraget i en timma innan någon kom och tog emot oss. Det var en kvinna som av tillfällighet kom förbi och förmodligen tyckte hon väl själv att det såg illa ut att vi inte kommit längre in än ambulansgaraget. Hon fick komma över till en annan brist och rullades in i korridoren tillsammans med väldigt många andra som av någon anledning tvingats söka upp akuten denna eftermiddag.
Jag kämpade för att åtminstonne få en kudde till henne. Men icke! Hon var så slö och vi hade all möda i världen att hålla henne vaken. Efter ytterligare en timma fick vi komma in i ett undersökningsrum. Men fortfarande ingen som frågade hur hon mådde...
Väl inne i undersökningsrummet kräks hon igen. Massor. Kläder, filt, lakarn, allt fullt med spya. Jag larmade men det tog 15 minuter innan någon kom. Då hade jag redan torkat upp allt, tvättat av det lilla pyret, rivit runt i deras förråd utan lov, letat upp nya lakarn och ny filt. Kudde finns inte att tillbringa. Det enda de sa när de öppnade dörren och frågade vad jag ville, var att det var bra att vi torkat bort spyan...
Efter fem timmar beslutades det att hon skulle stanna kvar... ja, allt annat hade varit konstigt om man nu såg hur Signe mådde. Jag var JÄTTEARG på personalen och sa att det var det värsta bemötande jag någonsin fått som anhörig eller hur man nu ska uttrycka sig. Ambulanspersonalen satte på Emlaplåster halvtre för läkaren på Vårdcentralen beordrade att hon skulle ha dropp eftersom hon var så omtöcknad och slö. Det gjordes ett försök vid åtta-tiden, alltså fem timmar senare... men efter ett misslyckat försök var det inte aktuellt längre.
Klockan 21.00 kom vi upp till barnavdelningen och blev helt underbart bemötta. De skulle göra en anmälan eftersom ingen tittat till henne trots att vi vid upprepade tillfällen bad dem göra det. Inte ens ett blodtryck..
Efter en orolig natt fick vi dagen efter åka hem. Hon hade piggnat till rejält. Medicineringen är inget hon är glad för; ingen tv, ingen dator och inga läxor!!
Det blev mycket om lilla Signe men vården har blivit katastrofal. Hur ska det bli när de lägger ner hela Skene Lasarett?? Har man inte varit sjuk är det nog svårt att föreställa sig konsekvenserna hur det igentligen blir.
Det luktar bullar i hela huset. Ett löfte är genomfört och Signe smaskar bullar för fullt. Morfar var här innan och lämnade lite glass till henne. Bortskämd ska man vara!
Jag ska snart hämta Agnes och Kjell. Ska svänga bort till jobbet en sväng och ska avsluta kvällen på Kinna Hotell. Lärarförbundet har årsmöte i kväll.
Ha det gott alla bloggläsare...
Ja det är fruktansvärt.Man kan ju verkligen undra hur dom prioriterar olycksfall. Kan ju förstå att en viss väntan kan förekomma men de e ju vid lättare sjukdom och skador men de kan man ju knappast säga i Signes fall. Jag blev riktigt upprörd måste jag ju säga när jag läste detta. Ja vården är hemsk=( annars var det kul att läsa din blogg... MVH Kathe
SvaraRadera